Passa dig, det är en lömsk jävel den där...
Vad kan man säga? Jag visste ju hur jag skulle vara, jag visste ju att det skulle gå som det gick. Usch, kan man känna att man känner sig för väl? Det värsta är att lycka rusar i kroppen när följande saker kan prickas av.
Utmattad - check.
Sönderslagen - check
Men finns det någon bättre känsla att se en "förlorad boll" jobba sig över nätkanten? Nästa steg är bara att bibehålla lugnet och inte bli glad för det lilla, bollen är ju inte vunnen bara för det. Till nästa gång, för det blir en nästa gång så skall jag bara införskaffa: knäskydd, handledsskydd, pannband och ja just det, racket. Satsar på ett som är snyggt, man får prioritera. Sedan skall jag lista ut det luriga med en hårt slagen fjäderboll som bara stannar i luften.
Jag kommer nog svära en del imorgon när det blir lika svårt att ta sig ur sängen som det är att lägga sig i tid. När den enklaste av fysiska övningar förvandlats till fysikens motsvarighet av kvantfysik. När hjärnan vill men kroppen inte lyder utan extrem övertalning. Men det känns som om jag löser det. Det gör jag.
Nej, nu måste jag äta. En snickers och cola under träningen funkar, men magen vill ha mer efteråt. Den är klen och jag är klenare som låter den få sin vilja fram. Men jag väger lite, inte bra.
F-fpn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar