relativt mediokert 100...

Med mat i munnen författar jag.. tänk. Om man kombinerar mitt sätt att dricka öl (men också all annan vätska) med mitt sätt att äta mat (ogärna och ovant) så kan en enkel öl till maten minsann bli fel. När man sitter med en tom ölburk i handen, sneglandes på tallriken (som givetvis är orörd) så dyker det sakta upp ett litet ljus.. Äta var det jag skulle göra ja..

Är det månne kroppens eget trix för att lura hjärnan att dricka en öl till?
..bara en tanke...


Jag har varit ute och sprungit idag.. det kändes sådär, tråkigt helt enkelt.. jag var som ur rytm. Jag värmde upp.. Det var ju inte alls bra. Visserligen mådde väl kroppen bra av det... men jag hamnade as-långt från min vanliga startposition. Inte bra, så jag var ut rytm, sprang en bit, hittade en backe och spurtade upp för den. Eftersom jag inte alls gillade att springa idag och jag hade svårt att hålla ett lugnt tempo så tänkte jag att jag lika gärna kunde köra intervall.
Hade det funnits en Gud, och därigenom också en Djävul, så hade det varit Djävulen som fått alla stim-pengar för denna hemska träningsform. Däremot är det roligt att reta kroppen och lura den att den snart är klar, och sedan tvinga iväg den på två rundor uppförs igen.

Såhär kanske det såg ut när jag kom upp.. vad vet ni?

Jag tänkte på en grej senast, senast jag var ute och sprang alltså. Tror att tanken dök upp i höjd med Stigs Center, fast på andra sidan motorvägen, när jag korsade vägen som tar bilar upp på motet. När man följer cykelbanan som jag gjorde så måste man göra en liten sväng för att korsa vägen vid övergångsstället, detta gör att man också måste svänga tillbaka på cykelbanan. Eftersom det inte går i det oerhörda tempo jag önskar så känns kurvan ganska lång.

Allt eftersom raksträckan rätades ut och avståndet till nästa "delmål" förlängdes och rymdes i mitt blickfång så slåg det mig. Varför? Vad är det som gör att människor, som jag, springer ut och möter en motståndare (sträckan) som aldrig veknar, som aldrig ger med sig. Vad får folk att dessutom lägga in en ännu svårare (tid) som det måste göras på? Både stråckan och tiden är konstanta och orubbliga. Tyvärr...

Usch, måste sova.. kan inte ens hålla mig vaken kroppen bara b

Ja, så långt hann jag skriva igår.. sedan somnade jag återigen på soffan. Allt ovanför detta är alltså skrivet 31/7. Tydligen trött då. Idag är det dags gå ut och träffa Erik som duktigt besöker staden på Sveriges framsida. Det som är bra med Erik, och nu pratar jag för folk som träffar honom första gången, är att han tränar. Styrke. Vad jag menar med detta är att man slipper fråga vad tränar du, eller, om träning kommer upp som samtalsämne, då kan man lätt lista ut vad denne gör. Har man överarmar som mäter mer i diameter än en annans lår. Hur svårt kan det vara då?
Att däremot lista ut att man har en innebandyspelare framför sig, då måste man nästan haffa denne påväg till träning med innebandyklubban i högsta hugg för att lösa det.

Nej, för att vara inlägg nummer 100 så vet jag inte om det ger ens mig så mycket till glädje. Men visst, 100 är alltid 100. Skall man skåla på det? Jag orkar nämligen inte ha framförhållning nog att ta mig till stan innan Erik anländer.. Jag börjar istället ta mig dig när han redan är där. Det kan han allt ha den där lille.

nr:99

Så, en relativt lugn dag går mot sitt slut. Även om dagen rent tekniskt är över för (i skrivande stund) 53 minuter sedan så slutar ju faktiskt inte dagen förrän man lägger sig. Men vad händer om man vakar? hmm.. gissar att den nya dagen då börjar när man börjar att influeras av övriga människors beteende. Alltså, när andra börjar gå till jobbet/gå för att handla mm. Då börjar dagen för den vakande.. Ähh, generella regler är bra, undantag kan göras milslånga. Ja, om man nu inte gör lumpen, då är alla regler uppspaltade och faktum som bara är att följas.

Ett litet citat som för övrigt levt kvar sedan jag läste det i SoldF (tror att tidningen hette det). Jag minns inte vad det handlade om, men det var hur man skulle göra vissa saker.

"detta bör (läses: SKALL) göras dagligen."'

Tja, vad skall man säga om det?

I armén är allt 1:Grönt 2:Tungt 3:Hållbart..



På bilden visas en Dart 380, ett signalist-verktyg (ungefär som ett textskrivartillbehör till själva radion) som tillsammans med en RA 180 väger in på en sisådär 13kg. Med andra ord runt 13 kg av oönskad packning. Med denne skrev man textmedelanden, lite som på en vanlig mobiltelefon. Med enda begränsningen att man inte kunde skriva så mycket. Fördelen med den var hur som helst att den inte krävde en 3de part (som mobiler kräver en mobilmast för att kunna linkas samman) för att kunna förmedla information.


Nå, nog om det. Det är ju dags för sängen. Eftersom jag redan gjort alla "Extra svåra"-suduko så får jag väl inatt nöja mig med ett enklare "svår" variant. Imorgon är det upp och hoppa. Inlines med stavar. Måste vara pigg inför detta...

99de inlägget detta...

Nattinatt.

nej, det försvann

Ett tag tänkte jag skriva ett långt inlägg, men det bara försvann. Allt som fanns i hjärnan bara försvann och nu är det svart.. nej, nu är det istället dags för att sova. Trötter, har ju sprungit idag. Grymt sa grisen! tjao.. skriver mera en annan dag..

liten kort resumé...

Så, nu sitter man i värmen och svettas. Att det kan vara så när man är inne.. Det är nackdelen med att det är fint väder. Dels att man inte kan vara ute (jobbar) och när man då kommer hem och solen har lagt sig så är lägenheten skållhet och man mår som i en bastu.

Sitter förresten och begrundar min svullna vrist som jag åsamkade mig igår på en träningsrunda. Eller om man skulle (haha, fortsätter meningen långt efter jag påbörjade den, återkommer om det..)... Nåväl, som jag påbörjade...

Var ju ute och sprang igår. Skönt skönt. I det lugna, men ändå behagligt hyggliga tempo som infinner sig när jag springer med Moster. Hon gagnas av att springa med mig genom att jag får henne att hålla ett snabbare tempo och jag av henne genom att hon hindrar mig från att springa sönder mig själv. Blev väl en 6km till Morfar och tillika vätskekontrollsmästare för dagen. Efter lite snack så sprang vi tillbaka, en annan väg. Efter någon km så säger Moster "titta, fåren".

Om man nu skall använda ett välanvänt engelskt uttryck, ofta förekommande på discovery för att påvisa att något allvarlig händer. Då skulle jag säga. "After running some 2kilometers or so, disaster struck":

Jag slänger spontant ett öga på fåren över min högra axel. Mitt i denna sekvens så trampar jag med min vänstra fot på kanten av asfalten, vristen viker sig och kroppen följer efter. Handflatan slår i marken och jag ligger där i diket och liknar en Italiensk fotbollsspelare som precis snubblat efter en lätt närkamp.

Efter att ha tagit mig upp gick det visserligen att springa, bara att bita ihop och gå igång vristen igen.

Roligt såhär dagen efter, det är ganska roligt att ha en vrist som ser ut som en fotboll, speciellt eftersom det inte gör så ont. Samtidigt som jag ramlade fick jag ett sådant där jobbigt sår på handen, som inte gör ont, men som ändå är ivägen. Mesig igår, iaf om man fråga Adam. "Och du skall ha gjort Jägartjänst" var den ända ömkan jag fick då.

Idag då, när jag nu jobbat, druckit ett ton kaffe p.g.a. trötthet, och sprungit runt som en yr höna så hade jag nog ett behov att vara lite "manlig" (detta allt för ofta dåliga ord). Eller.. tja, jag vet inte vad jag skall använda för ord. Någon som läser detta kan ju hjälpa mig.

Hur som helst. Satt här hemma, stresskollade lite på en film som jag senare kom på att jag inte skulle hinna se, drickandes mer kaffe och ätandes lite godis. Pratandes i telefon, bland annat med syster. Då slår det mig.... Jag springer!!

Märkte ut en 2,5km slinga här en dag. Använde www.jogg.se och gjorde en perfekt runda. Den slutar och börjar precis utanför min dörr. Kan det bli bättre. Min egen sjuka hjärna började, nästan så att jag knappt var med själv, tejpa min vänstra vrist. Med silvertejp! Shit vad bra det var. I stil med att gipsa ju!

Musik på, och iväg! Shit vilket tempo jag hade i inledningen, jag tror inte att det var så smart.. men jag kom mig runt, ganska snabbt.. jag vet inte om jag skall vara nöjd eller inte. Men va fan, jag kan allt bättre.. Minst 20 sek snabbare per km skall jag nog kunna lösa..


te(a)mPO tror jag på..

även andra identiteter av superhjältar..

Jag är inte bara Batman, har även andra identiter på mitt CV. Speciellt nu när en Batmanfilm har premiär så är det bra att lägga den superhjälte-rollen på hyllan ett tag, det blir så mycket annars...

En dag när jag som vanligt var ute på gatorna och patrullerade så attackerades jag av ett våldsamt stort eldklot. Mitt i allt stod dessutom en fotograf. Givetvis hade jag en ögonblick över för en pose..

Därefter räddade jag en gammal dam från att bli överkörd av en buss.. i äkta Spawn-anda..

Något som kan vara lite jobbigt, och svårt, är att få dräkten att passa. Jag vet att alla som inte har en spawn-dräkt gärna har en, men det kan vara nog så jobbigt att få plats med vingarna, så att de inte skaver..

Här en bild tagen ur en tecknad serie där jag deltog..

Haha, märks det att jag är ledig idag eller..

Dessutom fattar jag inte hur jag kan låta mig spela Guitarr-Hero!!! Jag är nära att efterlikna en rockstjärna som har sönder gitarren efter en låt. Men till skillnad mot denne har jag ju precis blivit utbuad och är nära, riktigt nära, att inte ha någon gitarr kvar.. Skall kolla om man kan handla en till.. så att den jag har får vad den förtjänar. Måste finnas en hel del ilska i mig idag..

...

Ingen vet något om mig. Jag är som Batman..

rastlösehet...

Denna, i min värld ej existerande företeelse, drabbar visst andra människor. Medmänniska som man är så får man då gå ut och valla dessa olyckligt lottade. De som inte kan sitta ner en soffa på en kväll. Eller titta ögonen fyrkantiga bara över en natt. Med Guitarr Hero III i bakgrunden och en synnerligen kass gitarrist vid rodret (ja, roder bara för att det har med båt att göra) börjar även denna dag gå mot sitt slut.

Väl ute på promenad, och
med promenad menar
jag en tuff vandring i okänd
terräng långt från bebyggelse.
Dock var det dåligt med
tävlingar, vet inte vad det
var med oss. En enda
balansgångstävling blev det.

Sedan;

Oj, man kanske kan handla glass?

Dessvärre så verkade det vara semesterstängt...

Bangade att palla hallon, så det fick bli lite små vilda och inte spceiellt stora hallon.. Men goda, javisst! Upp på berget som nämnts någon gång innan på denna lilla sida och tittade på utsikten. Bara sekunder innan hade vi båda dock kommit fram till att man måste gå lika långt tillbaka.. och skräll, båda hade rätt i det..



I ett område dök det upp en till
hittade vi en till skylt, reklam för
försäljning av en lägenhet i närheten.

Tittade, precis som skylten uppmanade
oss, åt höger. Bara för att kolla vilket
sorts område det var. Detta slapp
vi ta reda på, vi läste helt enkelt innantill:




Där kan man ju inte bo!

Nej, det är nog dags att sova lite, eller iaf låssas som om man skall göra det..
TJAO!

söndagen som blev blöt...

Så, det blidde lite väl sent för att logga in och skriva igår.. efter missad spårvagn och motsvarande så stod klockans visare i allmänhet och den lilla visaren i synnerhet på en för hög siffra.. Allt givetvis i paritet med att jag skulle upp och jobba tidigt.

Nåväl, efter en lite seg söndag så var det dags för hemfärd. Och vad man kan säga, har man ingen engångsmugg så får man ta vad man har, om man nu råkar vara kaffesugen utöver det vanliga vill säga. Det var en lite udda känsla, kroppen tror ju att det är mineralvatten eller så som borde dyka upp som smak när man dricker ur en 0,5liters PET-flaska. Men kaffe är alltid kaffe, oavsett smak, sort eller mugg ;)


Eftersom jag inte ville vara så onyttig fick det bli en hamburgare på brunnsparkens lokala gatukök istället. Dessa hamburgare har ju förresten mycket mer gemensamt med de hamburgare som är de "riktiga" enligt mig. De som serveras på Empes i Kiruna. Det enda som markant skiljer sig (eller rättare sagt det enda som jag kan sätta fingret på) är det som också skymtar på bilden.


Ketchup och saltgurka. Vem kom på det egentligen?

"Nej, springa är inte min grej, jag har säkert gått upp, jag har ingen våg" Ett helt drös av ursäkter slänger han ur sig.. Hallå, det är ju bara 2,5 km. Sedan när det visar sig att han jobbar när det äger rum (pratar om lindholmenstafetten) så säger han givetvis Kaxigt "Jag hade gärna varit med, men jobbar man så gör man"

"Efter regn kommer solsken" Ja, så sägs det iaf, men jag kan garantera att den som nu kläckt det citatet (säkert någon djup person på en blöt efterfest när ölen var slut och någon kommer på besök med ett lock Royal) inte har tänkt på att det inte gäller när det börjar bli kväll. Eller, dagen efter kanske räknas den med? Hur som helst så var det jordens skyfall igår på dagen. Fascinerande!


Jag och Jimmie är och söker skatten vid regnbågens fot..

Vacker regnbåge visade sig efter det första duggande regnet.. Man kan se det som en liten söt björnunge, sedan kommer arga mamma-björn som ett ösregn som tvingar mig till att börja springa och sabbar min hemfärd totalt...

Nej, nu skriver jag bara gallimattias... eller vad det nu heter...

5an

jaha.. värst vad snabb en spårvagn kan vara.. eller rättare sagt.. en annan kan ju vara sen också.. men Kinnge dricker inte själv.. blod är tjockare än vatten :)

Hos Jimmie

så, sitter hos Jimmie och gör inget! Helt perfekt!
Jag lyder ett råd som jag fick av dåvarande Korpral Bergman i Lumpen...
"Efter man har fysat (fysat betyder tränat, lumpenslag som kommer från ordet Fysik) skall man dricka öl, så man får tillbaka sin gamla kondition"
Så, en öl är aldrig fel. Tack Jimmie! Dessutom är öl gott...

lite bra, men med bitterhet..

Jaha, ute.. sprungit.. hur gick det måhända? Bara bra faktiskt! Helt sjukt. Lallade fram i någon form av mes-tempo, tittade mig omkring, på växter, på hus. På alla människor jag mötte. Himlens olika nyanser. Vinkade glatt till en gammal boxar-kollega från Kiruna som numera är poliskonstapel här nere i Gbg. Tål att påpekas att han inte är från Kiruna, utan endast gjorde lumpen där. Skulle det inte vara så att jag ätit dåligt de senaste 2 åren (med andra ord; så även idag) så hade jag så hade jag nog gillat hela löprundan bättre.

Energin var inte riktigt närvarande, men sådant kan man alltid tvinga fram.

Nåja, fick hela tiden hålla tillbaka benens vilja att öka takten. I krönet på backar, som jag lärt mig att spurta över, gick det ibland i skamligt lågt tempo!

Hade nog kunnat löpa ett bra tag till, men så kan det ju vara, att man bestämt sig för en viss runda och sedan när man närmar sig slutet så vill inte kroppen fortsätta, även om den orkar. Äh, jag vet inte hur jag skall förklara.

Skillnaden mellan idag och göteborgsvarvet var påtaglig.. 2 km in på Gbg-varvet började jag fundera på om detta verkligen skulle gå vägen.. Nu eftet 2 minuter kunde jag nöjt ta mitt första djupa andetag, lite jobbigt var det ju allt. Inte! haha!

Slutade iaf med att, om jag hållt samma tempo den 17 maj så hade jag slutat på en tid ca 1min25 sek bättre... Ändå känns det underligt värdelöst att inte panikartat försöka få luft när sista steget är taget.. jag vet inte, thats just me!!

joggar-utstyrsel på!

Med havregrynsgröt i en tallrik, toppad med jordgubbssylt, väntar jag på att energin skall infinna sig. Jag kan inte påstå att kroppen helt är i avsaknad av den, men ändå tar det lite emot att springa. Ja, för det är precis vad jag skall göra. Måste väl bara smälta den grymma och enkla rätt som står på bordet framför mig.

Jag har ett lite udda mål denna gång, något som jag också använder som motivation för att alls ta mig ut. Jag skall jogga i ett tempo som inte är helt vansinnigt. Till skillnad från i förrgår (Ja Sus, jag tog mig allt ut, om än en kort sväng) då jag tog i 100% från sekund Ett. Visst, sträckan var bara 3,5 km. men oj vad trött man kan bli på den lilla biten. Min vana trogen så hade jag ingen klocka, så jag har ingen som helst aning hur länge det tog. Men när jag kom fram så var jag så yr att jag knappt kunde gå upprätt. Ett bra betyg! :)

Men som sagt.. idag skall det minsan vara ett lugnt tempo på menyn och även om jag har noll koll på hur man gör det så skall det nog minnsan lösa sig av sig själv.

Den som lever får se.. kanske bara spurtar sista biten :)

tjao så länge...

23

Det finns en film med Jim Carrey som heter The Number 23. Småtittade lite på den idag, man kan väl lätt säga att filmen går utgår mycket från just nummer 23 och hur den siffran visar uppenbarar sig hela tiden. Några exempel: Julius Ceasar högs till döds med 23 knivhugg, det tar ca 23 sekunder för blodet att färdas genom kroppen, jordens axel lutar 23,5 grader (i detta fall så är detta o,5 för mycket, men 5 är ju faktiskt bara summan av 2+3).

För att utveckla så räknas numret 23 ut genom att addera alla bokstäver i vissa namn, andra genom att addera färgnummer och nummer på månader. 16de Juli blir 23; 16+7.
Namnet NED blir 23; 14+5+4..
och så vidare. I all oändlighet bottnar allt i det. Ibland behöver namnet mm. delas i antalet bokstäver, ibland gångras. Tja, ingen aning hur det funkar iaf. Men min vana trogen när jag ser/läser något sådant så var jag ju tvungen att kolla. Mitt namn, 6+18+1+14+11=50 så, nej, ingen lycka där. Så kom jag på, i filmen så säger Jims karaktär att han var tvungen att lägga till sitt mellannamn för att det skulle funka. Prövade med alla mina namn, kom fram till siffran 207..
Inget funkar..

Visserligen kan man i äkta knep och knåp-anda skriva ut sina siffror, och på något sätt få ihop det till 23 genom att placera in +-x/ mellan dem, men den gången jag känner för att göra det så köper jag en riktig knep och knåp - tidning.

Men nu mitt i allt när jag skulle dela siffran 207 med alla mina bokstäver i alla mina 4 namn, så kom jag på det. Pröva själv, räkna mina bokstäver i alla mina 4 namn.. haha, vill man så hittar man.. det gäller nog det mesta.

Alldeles nyss så regnade det katter och hundar här utanför. Regn som slår mot rutorna är något extra. Svårt att förklara varför. Speciellt när det regnar tok-mycket så vandrar minnet tillbaka till Nicaragua. När det öste ner som mest (som jag fattade det så fanns det inget mellanting, antingen syndafloden eller torka) så lät det på ett speciellt sätt. Plus att folk blev som galna och sprang ut och "badade" i regnet..

Jag och regn hålls samman av någon sorts hat-kärlek. För alla som gjort lumpen (eller rättare sagt: Varit ute i skog, mött regn, allt som var torrt och varmt blev tungt och blött, detta toppas givetvis med att man alltid lyckades vara mitt i en övning när detta händer. Man får alltså leva med att det man äger kommer vara blött och inte det minsta varmt i. Iaf ett par dagar)

*Det krävs en del hjältemod och 3 delar vansinne...

Jag sitter nu och undrar varför jag var tvungen att kolla på den där skräckfilmen, lätt onödigt! Skall nog inte påstå att jag är farligt rädd eller heller speciellt lättskrämd, men bara för att jag kollade på den så kommer jag ju undrad vad alla ljud kommer från.. tyvärr har man ju katter som inte heller avger så få ljud..


*Idag har jag lärt mig: "Seven Words You Can Never Say on Television" Kan ni dem??

Nu är det dags för sängen, ingen direkt frukost har jag heller, så det blir att gå upp tidigare (brukar tro på det själv, om inte annat dagen innan) och lösa det..

-När allting innan känns omodernt och alltid efter bär ens prägel.. Dave Chappelles kommentar om Richard Pryor. Kan man få ett bättre betyg.. Jag får sätta in mig bättre i ämnet.

Att klockan skall gå så fort.. sova nu.. :)

soff-potatis

Kaffe!!!

Borde städa, borde diska, borde hämta upp tvätt från tvättstugan.. men istället: Inget.. nothing, никакой, ninguno, ei mikään, κανείς.. ja, ni fattar..
För gott kaffe för att det skall vara rättvist..!

Sitter i soffan och gör så lite så att det börjar gränsa mot ohållbart.. ibland utan katt i knät.. ibland med..:



Mysigt mysigt!
Kul att man försöker luta sig in i bilden. Behövs det verkligen. Tja, kanske om man trilskas med att ta bild på sig själv hela tiden..

Frank var det ja

Men nageltrång (om det nu är vad jag har) i höger ringfinger gör att det blir lite svårare att skriva på tangentbordet. Visserligen så är det ju så att man använder vänster hand mer, nej.. hittar inte den rätta %-satsen nu när jag googlar den. Hur som helst har jag läst det, det jag läser och tycker är kul, det kommer jag ihåg. Perfekt. Det hjälpte i skolan.

Återigen ett inlägg som inleds med att jag inte alls vet vad jag skall skriva. Eftersom så är fallet så gäller det väl att bara knappa på då.

Frank..
Ja, det heter jag, och har så gjort i 26 år, eller närmare bestämt 9645 dagar idag. Det roliga med Frank (och nej, inte så att jag pratar om migsjälv i 3:de person, utan jag refererar till namnet nu) är att det är ett namn som alla hört men ingen heter det. Mer eller mindre kända personer som Frank Sinatra, Frank Andersson, Frank Zappa och Frank Lampard har satt namnet på kartan. Ja, förrutom jag då.. och ev. 3300 andra svenskar.. Ungefär lika vanligt är det att ha det som efternamn, något som faktiskt är lite av ett mål för mig. Ja, Frank Frank hade varit perfekt att heta!

Mio har en stol som bär det vackra namnet..

0,036% av sveriges befolkning alltså (0,0036 om man räknar fel), som har det som tilltalsnamn.. (mamma, du som kan detta underliga språk med siffror, har rätta mig)

Och mamma, förklara gärna varför jag aldrig fick en sådanhär, och nej, att säga att det inte var uppfunnet, det godtar jag ej...

Haha, ja, men varför nu detta Frank-frosseri? Jo.. tänkte kommentera en händelse som utspelade sig på Aveny 1 för några helger sedan. För att göra historien kort så skall jag precis skaka hand med en bekant till en bekant. Vana trogen väntar jag någon hundradel innan jag säger mitt namn (om man möter någon som säger sitt namn först, så gör man sig själv en tjänst att säga -Hej "personens namn", Frank heter jag.. eller motsvarande.. detta gör att man, iaf jag, minns det)

Men något namn kommer inte, så jag slänger ur mig -Frank... ja, svarar denna personen.. va, jaha, du med eller? är det sant?.. mm.. ja något ungefär så lät det då. Han heter alltså det också. För de personer som har ett vanligare namn än mig är det nog svårt att förstå, men eftersom det tagit 26,5 år för mig att presentera mig för en annan Frank så var det lite kul.

Detta är Frank från Chicago’s Lincoln Park

Biljardbord, Rep, Cymbaler och surfbrädor.. Vetgiriga jag kan inte hålla mig från att titta på "how it´s made"

Ja, det är segt med uppdateringar..

Jag vet nämligen inte vad jag skall skriva, det händer inte så mycket.

Jag skulle kunna skriva att jag var ute och på gott humör i lördags. Att jag min vana trogen stod på avenyn i morgonsolen och tyckte att det var skönt att inte vara beroende av att lägga sig och att jag faktiskt inte skulle haft något emot att vandra hem över bron. Med Morbror Johan som duktigt körde sopbil på Liseberg pratandes i telefon.

Jag hade också kunnat skriva om att jag smsade med en gammal lumpar-kamrat och skulle möta upp honom utanför excet i samband med att de stängde. Underligt nog var han inte där (även om han dök upp mycket senare), men jag sprang samtidigt på en annan lumparkamrat, vad är oddsen?

Man skulle samtidigt kunna berätta att jag var hos morfar i lördags med, att han fyllde stolta 76, bara 28 år kvar nu innan han lämnar in runt sådär 104-strecket. Pizza, en och annan öl samt utbud av lite smått och gott. Och gott, ja, det var det mesta. Även de som enligt uppgift skulle vara surströming, men luktar det inte som surströming så kan det inte vara surströming. Gör det däremot det så är det äckligt. Oliverna var nog för övrigt det enda som jag inte hade en tanke på att pröva.

Men inget av det ovanstående tänker jag skriva.. så, nej, det blir inte mycket till inlägg denna gången heller...

Lindholmenstafetten skulle förresten vara bra roligt.. 2,5km alltså..
Men men, kanske skulle träna till Midnattloppet först...

Tjao sålänge, utan att veta hur länge

bättre andra dagen alltså..?

Jag har hört att den andra konserten brukar vara bättre.. jag har hört att han gillar Sverige, jag har hört att det skulle bli magiskt.

Jag önskar faktiskt att jag var där, inte så konstigt kanske, men samtidigt såg jag ju Bruce i fredags. 4 Plus i aftonbladet och Expressen. Idag då? det första man ser är en samling plus i aftonbladet och då vet man att det är 5, även om man inte kan räkna. Från 1 plus- och upp till 4 så står ju de gula små i en fin liten rad. Men när 5 dyker upp.. då är de en samling istället. Ja, oavsett..

Jag har tänkt såhär, dels på hur jag skall förklara den upplevelse som var i fredags när jag var en av de lyckligt lottade i publiken. Orden var ju som slut när jag skrev senast, men nu tror jag att jag har en bra liknelse..:

Man kan slänga ur sig ord, fina eller elaka, man kan krydda dem med en touch av finess eller bitter dräpighet. Man kan överdriva åt än det ena hållet, åt än det andra. För att skryta eller för att föringa. Man kan vinkla det så att det nästan inte ens stämmer med verkligheten. Man kan hitta på egna ord som gör det enklare att förklara, om inte annat för sig själv. Men ord kan vara svåra då de betyder olika för olika människor. Men det slog mig, hur jag skulle förklara. Använd hela din arsenal av superlativ och när du då tror att du är klar och inte kan fler, så kan du ställa dig på din hög av superlativ och se på en fantastisk show, för då har du knappt kommit upp till scenen...

Haha.. rätt trött.

En annan sak, mor min berättade en gång att hon fått sagt till sig att hon kunde vända sig om om hon ville se Bill Gates (nu var inte detta i Sverige eller alls planerat från hennes sida). Hennes ord som förklaring hur det kändes var "Jag hade inte blivit mer förvånad om George W Bush hade stått där"
Lite så kändes det på Konserten i fredags. Man är ju uppe bland de riktigt stora när man kollar Springsteen, det blir inte mycket större. Där av också den overklighetskänsla som infann sig. Kanske.. men jag bara spekulerar, teorier teorier. De passar oftast bara in på mig..

Nej, jag får recensera gårdagen lite senare.. trött som sagt..

simply the Best?

Varmt även idag, sparkade väl av mig täcket vid ca. 11tiden, trodde att det var kört att somna om, men men, gissar att det går om man försöker. Strax innan ett så vaknade jag iaf av att Mormor ringde. Så nu sitter jag uppe, är lite hungrig och planerar att gå och hämta lite frukost, för att stilla dels hungern, men samtidigt för att det är sjukt gott. Tänk om man fick äta det varje måltid, mums vad gott det hade varit då. Visserligen tror jag att man kan ledsna på en sorts mat om man äter den för ofta.. been there, done that..

Så, det började på Trädgår´n med Adam & co. Öl och mat. Iallafall höll jag mig till det, andra "godsaker" beställdes in var laphroaig (tog mig ett tag att hitta korrekt stavning på det), Irish Coffey och vanlig kaffe. De 3,5 timmar som vi spenderade där bjöds vi på SOL, i mängder, lite moln och faktiskt regn med. Skönt med omväxling va? Oavsett vad så flöt timmarna på fort som bara den!

När det så småning om var dags att röra sig så var det som att valla en flock av helt olika djur, alla i sitt eget tempo med sitt eget mål.

En första anblick av spektaklet..

Efter lite om och men, lite fram och tillbaka så kommer vi iaf in, möts av att det är en och annan som också råkar vara där...



Det är nu det börjar bli svårt att veta vad jag skall skriva, jag kan säga att jag hade 1000 olika idéer igår, men de verkar vara som bortblåsta. Jag fascinerades verkligen av alla som var där, det var en sjuk känsla, att var man än tittade så såg man bara människor, att inte riktigt kunna urskilja någon person på bortre läktaren, men samtidigt se att ALLA faktiskt klappade i takt. Ja, jag vet faktiskt inte hur jag skall beskriva det.

Att de kallar det som är längs läktarna för sittplats är ett hån mot kvällen, jag tror inte att jag såg någon sitta på hela kvällen!

Efter att ha öppnat med ett par låtar som jag definitivt kan påstå att jag kan, så kommer ett koppel med låtar, som visserligen var bra, och säkert JÄTTEKÄNDA om man är ett större, och framförallt mer insatt, fan. Någonstans där så måste jag faktiskt erkänna att det inte alls var så skönt att stå upp (en smärta som slutar efter ett tag). Jag tror att jag efter ett tag slutade vara fascinerad av alla människorna, om man nu kan sluta vara det. Men en nyhet är ju bara en nyhet en gång?

Men trots det så var det hela tiden var det en overklig känsla att stå där jag stod. Kan nog beskriva det lite som att kolla på ett filmklipp från en konsert, för inte kunde det väl vara så att jag själv i egen hög person hade det privilegiet? Efter att öronpropparna kommit till användning (glömde ett tag att jag handlat dem) och när jag någonstans kommit fram till att jag faktiskt var där.. då blev det bara bättre och bättre hela tiden. Kunde jag låtarna? Nej, definitivt inte alla, vissa stycken av vissa utvalda låtar, visst. Men i det stora hela? Nej. Behövdes det? Nejare. Låtarna var ju sådana som man tror att man känner igen, sådana man rycks med i. Sedan om alla längst fram kan dem, det är ett vackert samspel med publiken. Det hjälper kan jag säga! Nå, skulle jag lika gärna kunnat banga det, och lyssna på det på CD istället..? Nejast!

Roligt också att se Max, spelar till vardags trummor hos Conan O'Brien.

Mäktigt hur en publik kan låta!

Nej, inget jag kan skriva kan återberätta det.. inga formuleringar kommer vara fyndiga nog att försöka beskriva det med! Varken hyllningar eller tacktal för det rättvisa. Så bra var det faktiskt, när man ser det på det stora hela. De sista låtarna var nog det närmaste salighet en sådan som jag kan komma...

Så Thanks mr Boss & E Street..!




Frukost var det ja... tjao!

mera wow

Jag kan inte sitta still.. jag trummar till låtar jag kan, jag låssas spela gitarr framför spegeln till andra låtar som man bara kan. Kommer på mig själv med att tänka att det itne kan vara sant. Men det kan det.. Shit..
Är det bara hälften så bra som jag tror så.. uppdatering kommer..
Waaaahhooooo!

Ohh

Som sig bör en varm dag så slutar det alltid med att även lägenheten jag bor i blir överhettad... hemskt...
Men vad spelar det för roll, jag skall göra något sjukt ball senare idag.. HAHA

Frank

Frank
Från Wikipedia

"Frank är ett mansnamn och en kortform av det engelska namnet Frances som i sin tur kommer från det latinska namnet Franciscus. Detta var ursprungligen ett rent tillnamn med betydelsen "den franske" eller "fransman". En tysk variant är Frans. Namnet har förekommit i Sverige sedan början av 1800-talet.

Namnet var ganska vanligt under 1950- och 1960-talet. De senaste decennierna har det legat runt plats 200 i topplistan. 31 december 2005 fanns det totalt 6 438 personer i Sverige med namnet, varav 3 364 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 67 pojkar namnet, varav 20 fick det som tilltalsnamn. Det är också nästan lika vanligt som efternamn med c:a 2 400 bärare.

Namnsdag: 4 oktober (sedan 1986)"

Sedan finns det en förklaring på engelska med..

"From a Germanic name which referred to a member of the Germanic tribe, the Franks. The Franks settled in the regions now called France and the Netherlands in the 3rd and 4th century. They derived their tribal name from the name of a type of spear that they used."

Men som sammanfattning, skriven av en hamburgerresturang..:


Precis som namnet på min blogg.. Världens Bästa Frank

HAHA..

Förresten Jimmie, senast jag sprang så gjorde jag det i dels tights, samt vattenflas-bälte.. Hetast!