ett steg före det andra...

Oj, jag gjorde det.. jag gick upp tidigare, innan jobbet, och sprang! Känns fortfarande som om något avlägset. Men jag gjorde det! Klockan ringde halv 7 första gången och jag tryckte givetvis på snooze-knappen av vana. Men relativt snart slog jag på radion och började dagen med morgongänget strömmande ur hörlurarna. Efter en seg första halvtimme så vankades det lätt frukost så att magen inte skulle vara helt tom och morgongänget blev tv-sänt istället. Var väl knappast peppad men jag tänkte det skulle bli bättre med den varan såfort jag tagit några snabba steg.

Ekiperad för löpning studsade jag ner för trapporna och ut den lite kyliga morgonen.. Det tråkiga med vädret var att jag valde väg efter var det inte var is på vägen, men i det stora hela så var valet av väg ganska enkel och lite lik min förra runda.

Jag visste att jag ville springa upp för ljungängsbacken igen, en ganska kort men ack så brant backe, en utmaning med andra ord. Efter att ha småspurtat upp för en lång seg backe så slog hjärnan bakut! Passerade den nämnda backen och fortsatte ner för en lång nedförsbacke med ganska lätt lutning. Hjärnans plan var väl att jag skulle ha en lika lång uppförsbacke (för det blir ju det i motsatt riktning) och sedan vara extra trött när ljungängsbacken vankades! Nu skall du få kroppjävel! Nåväl, jobbigt var det iaf, och jag var bra trött i "motorn" när jag kom hem sedan.. Eftersom benen klarade sig helt utan att mattas så tänkte jag att jag även denna gången skulle klara mig utan att stretcha. Idag vet jag inte om jag gjorde ett bra val, men nu är det försent att ända sig.

Äh, nu orkar jag inte skriva mera. Kommer kanske lite till om ett tag om jag får låna Jimmes dator. Skall ju träffa moster med kompis med. Skönt att man slipper vara äldst! Haha.

Dubbel Lungo i FilipaKmugg, perfekt till frukost!

white men can´t jump

Tänk vad fort en dag går, sju snabba dagar bildar en snabbt avslutad vecka.. och så håller det på här i livet. Skall man få panik och göra vad man kan för att lyckas innan de snabba dagarna inte längre är något som man själv är en del av? Måste man det? Men tänk om man inte vill och tänk om det faktiskt är så att det inte är den med mest prylar som vinner när man dör.. shit isåfall är jag den största förloraren av alla.

Jag vet inte vad men det känns inte som om det är jag som skriver detta, som att texten jobbas fram med hjälpa av fingertopparna. Som om de var i direktlänk med hjärnan eller något. En underlig känsla av att läsa sin egen text när den knackas fram, utan att ha en aning om vad som kommer näst! Som tur är så har jag iaf vett nog att själv agera filter och radera den text som inte riktigt passar sig. Tur är väl det!

Vild tanke börjar arta sig, jag får se.. och dessutom verkar jag få veta mer och mer utan att få något svar, rätt underligt! Tävlingsmänniskan i mig vill inte ge upp och den patetiska delen av mig vägrar.

Snart är det dags att ställa fram kockan ett snäpp, så att dagen gör att vi kommer mer i fas vad gäller säsongen. Jag vet inte vad som är bäst, att ställa tillbaka klockan när man jobbar och får sova en timme till eller att ställa fram den en ledig dag. Jag menar, så man kan tillgodoräkna sig lite mera sömn! Haha.. idag sov jag till 2! eller något liknande. Men jag måste erkänna att jag sällan reflekterar över det där med klockan utan försöker se till det positiva i att sommartid faktiskt brukar innebära sommar.. Givetvis har man nog fel iår då! Shit, det var som att gå till jobbet på den gamla goda tiden, när det innebar att plumsa i snö, halka ner för backar och söka bästa väg där det var grusat!

Nåväl, nu börjar denna dagen lida mot sitt slut. Jag har ännu inte kommit på något bra knep på hur man tar vara på dagen, och klockans lilla visare har passerat två streck sedan jag satte mig i soffan för att slösurfa lite. Tänk om jag iaf inte hade något att ta tag i.. för det har jag verkligen! Känns som en miljon saker!
Kanske skall tänka lite innan jag somnar, lite less nu!
men men..
Encantado!

morgontrött!

sitter på bussen, nyvaken och lite seg. Tacksam för att buss 402 går så snabbt. Som en pil till jobbet. Klockan ringde sin hemska signal redan 7 och det fick bli radio för hela slanten. 40 korta minuter innan jag med en vilja av stål tvingade upp mig själv ut i det kalla. Någon dag ska jag göra något så oväntat att jag går upp tidigt och går ut och springer. Dock bör jag ju dokumentera det med bilder. Annars lär ju ingen, inte ens jag, tro på det. Får se nu om jag börjar nu eller inte... Krispigt kallt, perfekt...

athleten!

Med ett ryck satte jag mig upp i sängen, ähh, jag hade ju glömt ställa klockan. Nåväl, löste ju sig. Skönt varmt under täcket, så jag förvånade nästan mig själv när jag ålade mig ur sängen och hoppade in i duschen. Lika bra att vara vaken tidigt tänkte jag nog...
Jag var ju ledig! Tur var väl det...

Gårdagens eskapader gjorde sig påminda och jag skrattade åt mig själv. Vilka ideer. Tydligen skall jag på storan den 9 april. Det har jag också gått med på, så de är bara att masa sig dit. Roligt roligt var det iaf och börjar man sent så slutar man sent! Uppladdningen var kanske inte ultimat... och saknade faktiskt helt någon substans av mat, vilket måste ses som en lite dum sak.

Vädret var perfekt, även om det som vanligt var kallare än vad det gav sken av att vara. Ut och springa och äta Sushi, like first time ever, till frukost! 8 bitar fick det bli, pallade inte 12 som the expert. Olika bitar smakade olika gott.. Betyget då? Tja.. vet inte om någon mat skulle smakat ultimat just då, men det var funkis. Får ge de en till chans med bättre förutsättningar så tror jag på det.

Hem till Jimmie med perfekt tajmad spårvagn! Kaffe serverades också, inte illa! När sedan den av oss som kan bli rastlös började bli just det fick den andra komma på något att göra. Och varför inte handla skor, löparskor. Löplabbet. Rätt bra ställe! Givetvis gjorde jag det jag alltid gör och handlar det dyraste som ställs fram till mig. Men blev bara sjukt bra.
Med matchande löparbyxor ser jag nästan ut som en som tränar, inte illa va! Bilder kommer senare.

Så, hamburgare som dagens andra mål mat och göra absolut inget alls från kl 4 och framåt. Simpsons, Scrubs och Extreme makeover Home edition är ett perfekt sätt att att tillbringa den lediga dagen. Efter lite Svappavaara-koll så gör sig min nostalgiska sida påmind och jag måste kväva den för att inte sitta och vara nostalgisk precis hela natten. Så var klockan helt plötligt hur mycket som helst! Ner och handlade dagens tredje mål mat, denna gång i form av kebabtalrik och hem för att lägga mig. Något som jag givetvis skjuter framför mig.
Men jag ger det en chans nu tänkte jag...

sing a song?

Vilken dag..

Som sagt, somnade sent sent... Men jag gjorde det iaf. Vaknade sedan vid 7 och tänkte; självklart skall jag inte bara ha svårt att somna, jag skall också vakna för tidigt. Men jag hann nog inte ens tänka mer än just den tanken innan jag slumrade till igen. Efter det var det verkligen en kamp mellan mig och Snooze-knappen. Givetvis var det inte jag som vann. Både trött och sen hoppade (nåja) jag upp ur sängen och stressade mig till bussen, fick till och med springa sista biten. Något som alltid är påfrestande, speciellt eftersom jag aldrig hinner kolla vilken buss det faktiskt är jag hoppar på.. Kul att hamna i Skogome...

Nåja, jobbade på under dagen, sålde en herrans massa och tiden bara sprang iväg. Givetvis hanns inget som var meningen med. Som det alltid är när man missbedömt hur dagen skall arta sig. Övertalade jobbarkompis att stänga så jag kunde använda den sista tiden i Bäckebol till att handla sladd till den nya lampa på Ikea. Tänk, jag sprang in på Ikea för att handla en grej för 39.50. Inte illa va!?

Har någon sagt att det snöar i Göteborg? Såhär såg det iallafall ut när jag tog mig ut från Ikea, att gå till bussen blev en utmaning...

Bilden på mig är tagen halvvägs mellan Ikea och busshållplatsen Bäckebol köpcentrum

Väl på bussen hem så var det en Kvinna som fick någon form av epeleptiskt anfall. Såg lite hemskt ut. Folk uppförde sig som yra höns och jag tror nog att det var bra att det var en kvinna med som verkade veta vad man skulle göra. Jag som satt precis brevid henne observerade mest vad som hände, var behälplig när det behövdes handkraft och erbjöd iallafall min rock som värmekälla. Relativt snart, ca 10-15 minuter, kom den ambulans som alla verkar ha ringt. Gissar att det hela slutade relativt lyckligt. Det är lite intressant att se hur folk blir när det händer något. I detta fall så var det inga problem att vara lugn, snappade upp att kvinnans väninna sa att det var epelepsi och har fått sagt till mig att det är bara att vänta ut det. Ingen blir väl förresten gladare av en stressad och uppspelt medpassagerare.

Något som slog mig när sjukvårdarna kom; Ambulanssjukvårdare måste ändå ha det mest jobbigt med alla som faktiskt inte är sjuka? Jag menar, de som jobbar med det vet ju vad som faktiskt är farligt och inte... vi som inte har en aning får ju panik. Allt som har med hälsa att göra kan ju göra den mest hårdhudade till en nervös harunge.

Att mina kunder ibland inte vet vad som skiljer ett enkeltäcke mot ett dubbeltäcke är ju lugnt, men att en ambulanssjukvårdares olycksoffer faktiskt "bara" har ett epeleptiskt anfall och inget livshotande är är ju allvarligare. För såfort det handlar om ett anfall så omvandlads det i den otränade männikans hjärna till något livshotande. Det drabbar ju faktiskt alla. Den olycksdrabbade, medpassagerarna (i detta fall).. och även ambulanssjukvårdarna som inte bara måste göra sitt jobb utan också ta notis om alla andra.. ähh.. jag fattar knappt själv vad jag menar.. jag vet vad jag menar men inte hur jag skall uttrycka det..

Nånå... Skaffade mig iaf den där sladden.. kopplade in lampan i vitrinskåpet. Det blev ganska bra faktiskt... bild som visar det med!

Ganska nöjd faktiskt!

Så har jag ju förresten rakat huvudet med rakapparat.. Blev en impulsgrej, som vilken gång i ordningen? Nästan så jag hade hejjarklack! hmm, jaja.. men såhär råkade det bli för någon dag sedan... nu är det nog dags att sova lite, så att kroppen hinner varva ner.. är vaken för många av dygnets timmar..


Så slutar jag med ett citat från Abu-Hassan.. helt ologiskt! Men det var kul när han sa det!

Liten pojke köper liten hund, stor pojke köper åsna, jättestor pojke köper häst. Jag känner honom som köper häst! Allt kommer ordna sig..

so long!

vadå sömn...

jaha, så är man där igen. Sömn, vad är det? Ligger i sängen och kikar ut på den kirunainspirerade vy som skymtar utanför. Katten Silas har tagit plats mitt på täcket och gör det inte direkt enkelt att ligga avslappnat. I det stora hela en helt ok, och ganska mysig stund. Men är Klarvaken. Why? Kom hem från jobbet strax efter 6. Slängde ett öga på datorn och funderade på om jag skulle göra något kul/nyttigt/vettigt. Det fanns ju timmar kvar på dygnet! För övrigt en bra grej de gånger man jobbar helg, dagen är inte slut när man är hemma. Pang sa det bara sa kom tröttheten med kraften av en knockout! La mig ner, fullt medveten om att jag skulle somna. Trött som en död! Mycket riktigt. Med en katt sovandes på bröstet slumrade jag in. Paid a visit to mr. John Blund. När vaknade jag då? Jo... 22, kanske därför jag har svårt att sova nu? Får titta upp i taket ett tag till... Skriver inlägget med telefonen, verkar fungera bra, wlan och grejer, vet bara inte hur man lägger in bilder. Och eftersom det inte finns någon enter-knapp blir texten dessutom i ett. Smile-gubbar som jag annars slänger mig friskt med blir jobbigare att göra, en helt igenom bra sak! Imorgon då? Tja, eller idag blir det ju. Ska jobba. Ev handla sladd till min lampa så vitrinskåpet får sin upplysta touch. Annars vet jag ej, kanske sova bort en dag till, och på köpet sabba ännu en natt? Nattliga, och något bittra, hälsningar. Woho!

Någon har sagt att det är påsk...

GOAL!!! What a SAVE!!
Sitter och spelar något onlinespel som går ut på att man skall skjuta och rädda straffar. Fotboll. Går väl sådär. Som alltid när man spelar ett spel som man kan få poäng på så ser man alltid hur enormt mycket många måste gå in för det. När man själv tycker att det gått sådär så kan man alltid vara garanterad att den som är sist på highscore-listan MINST har 10 ggr så mycket poäng.. Nästan skrattretande. Men det kan de allt ha, jag har ju ett liv.. haha.. Roligt är också att jag ofta säger (speciellt när det har med innebandy att göra): Fan, rädda bollfan så att det inte blir mål så har man gjort sitt jobb. Till skillnad från denna inställning sitter jag framför datorn och försöker göra mål. Men inte vilket mål som helst, det skall vara snyggt och varierande. Så otagbart som möjligt. Helt plötsligt har jag glömt allt vad "alla mål räknas" innebär. Skamligt!

Kallt som satan idag med, visste inte om jag skulle klara mig hela vägen från bussen till jobbet, men uppenbarligen gick det ju bra, sitter ju här och skriver nu, även om det känns som om den generella tempraturen i min kropp sänkts både en och två grader. Usch! Sådanhär kyla fanns det minnsann inte i Kiruna inte. Nej, där räckte det iaf att klä på sig.

Haha, det är ju såhär alla ser mig.. =)

Skall se om jag inte hittar ett par varma dunisar som jag kan ta på mig.. morgonrock med kanske. Lägenheten är lika kall på vintern som den är varm på sommaren. Som referenspunkt kan jag ju säga att jag har en AC till denna sommaren. Impulshandlade den kl 4 på morgonen förra sommaren efter att ha vaknat i soffan helt tom på vätska. Akvariet jag hade då nästan kokade!

Väntar tills jag får ett infall att göra lite mat och stilla min hunger. Underligt känns det inte som om det är jag själv som är chef över mina egna handlingar. Som om jag väntar på klartecken från en Personlig tränare. Schizo? Blir något enkelt och väldigt studentlikt (till skillnad från när?) idag, mest för att få i mig något!

Tonya Harding när hon var på tapeten..

Åkte spårvagn från Korsvägen här en dag, jag tror att det var i onsdags, efter innebandyträningen, som för övrigt inte gick helt som jag hoppats, men man skall inte klaga. 5ans spårvagn hem. Helt fullt med folk, jag först inte fattade det var så.. tills det slog mig. Haha, det var ju invigning eller motsvarande av konståknings-VM (?) i Scandinavium. Därav allt folk. Då hände något som hänt innan, typ gothia-cup eller så. Det slår aldrig fel. När en stad/spårvagn/platsen där jag är invaderas av folk från bollebyggd, härnösand, vännäs, visby samt alla andra ickegöteborgska städer så är det ju jag som är "hemma" i göteborg! Det är ju Jag som bor här. Alla andra är faktiskt inte ens nästan så mycket Göteborg som jag är. I min egna värld, skyddad bakom hörlurarna där radions musik strömmar, observerar jag folk som pekar ut saker som vi passerar längs vår resa nerför avenyn. Jag vet ju inte va de säger, men de gör sina nära observanta på vad vi passerar. Vilka turister! Det är nu min hjärna får storhetsvansinne och kaxigt tänker att de minnsan skall vara glada för att de får åka spårvagn och att de är lite töntiga som tycker att de är lite häftigt att göra just detta. Medans hjärnan har fått storhetsvansinne och är mitt uppe i att planera stadskupp/egen kanditatur i riksdagsval/världsherravälde så gör vettet som finns kvar i min fysiska person allt för att tagga ner. Risken finns ju att någon knackar en på axeln, väntar medans jag sakta tar mina hörlurar ur öronen och tittar på dem lite undrande och frågar.. : "Ursäkta mig, men var skall jag gå av när jag skall till Köpmansgatan"... snacka om att bli nedtagen på jorden med expressfart! Vem är det som är turisten? Eller. Det kanske inte mäts så?

Expressfart med spårvagn...

Fortsatt snöigt..

Ja, det verkar inte vara någon sol påväg, snön ligger kvar längre än den gjort någon de "vintrar" som jag bott här. Även om det nu bara är 3 st. Klockan är ganska mycket och jag har seegat mig upp ur den varma värld som sängen erbjuder. Från tvn strömmar ljud som är ganska precis en vecka gammalt. Melodifestivalen, nu inne på sitt tredje uppträdande, Rongedahl.

Det är underligt, när man får sova ut, ligga och dra sig och bara vara ett med sin varma sköna säng. Ja, då får katterna för sig att de skall vara jobbiga och göra vad de kan för att jag inte bara skall kunna och slappna av.

Gissa då vad som händer när man vaknar, duschar och sätter sig i soffan för att försöka rädda lite "ta det lugnt tid".. jo:
Rätt tråkigt sällskap.

Gjorde en rolig grej igår, på ren impuls.. får ju se hur det går.. haha...
Jag använder första bästa textrad från Amy Diamonds schlagerlåt. Får bli:
so Im gone, before its over... (haha, passar ju som avslutning, höll för övrigt på att bli thank you, men det hade ju varit väl trist ju!)

Verkligen en dag i vinterns tecken...

Ja, man kan verkligen säga att den här dagen inte varit lik någon annan... shit! Vem skulle gissa på snö? Speciellt när dagen såg ut som den gjorde igår. Helt sjukt fin!
När jag vandrade hem igår så tog jag i förbifarten en bild på en bärjningsbil, för framtida photoshop-lekar, mer om det en annan gång, och på samma plats ca. 24 timmar senare. Skillnaden är slående... Kul att de är på den fina dagen som bärjningsbilen måste rycka ut.

Jag fick göra vinterns första (och sista) snöboll!!! Inte illa.. jag måste faktiskt säga att jag inte hade något alls emot att vara ute i snöyran, som f.d. Kirunabo så var det ju som en vanlig vardag som man inte fått uppleva på evigheter, barnet i mig kom ut och hoppsade fram i snön. Gjorde jongleringsbollar av den vita varianten på regn och jonglerade lite, skrattade och sjöng med i Bob Marleys Buffalo Soldier tror jag att det var. Det var nästan så att jag var tvungen att hålla i mig själv för att jag inte skulle lägga mig och göra snöänglar...

Någon som förresten vet var man slänger en soptunna?

Hur kan en butik av Elgigantens storlek (ja, det var en tanke bakom att formulera mig så, gigant och storlek.. jaja...) ha stängt en dag. Bidde ingen micro till Kickster. Man är ändå rätt bortskämd, när man tycker att det är långt till Siba alltså. Det är ju som gångavstånd, men bekvämhet är farligt!

Det är så att ens hjärta smälter och ögonen tåras...

You can tell the sun in his jealous sky

When we walked in fields of gold

Dagar passerar, dagar i ur och skur. Dagar som idag och dagar som igår.
Vackra dagar är synonymt med tur och dagar likt den idag gör en svår.
Sten efter sten blir en mur och bakom den vet inte ens jag vad som pågår.

ahh, det blev några timmar till..

I och med att jag vaknade när jag vaknade så fanns det ju inget att göra, så det fick bli radio för hela slanten... Hämtade det där täcket och fixade med alla kuddarna i soffan och så råkade jag visst slumra till. Rätt ombytta roller... den här gången jag vaknade så strömmade... ahh, jag har redan glömt vad det var för låt! Men solen kikade in och Bus (den svarta av katterna) smög upp och la sig lite snabbt på mig och spann! Så var man sådär skönt trött...
Så, efter en dusch och lite ev. frukost så skall jag nog klara även den här dagen!
Floorball idag! Se om kroppen läkt!

blir det godare?

Jag tänker inte så...

Vänder mig lite i sängen, funderar på om jag har slagit av alarmet och kroppen gör sig redo för det stressiga som det skulle medföra. Ilskan över det ständigt skinande solljuset hade medfört att rullgardinen nerdragen och rummet var nog mörkare än det varit på länge.

Somnade inte alls i tid, kollade på klockan vid 2 sista gången, men efter det så vred jag på mig ett bra tag till. Körde "kolla upp i taket"-taktiken, tråkigt bara att mitt tak är så vitt och i längden också ganska trist. Vet att jag tänkte att jag borde ha ätit något innan jag la mig, men nej, var tvungen att göra det extra svårt. Så jag tog ett tuggummi istället. Melon flavoured! Tyvärr varken mättande eller speciellt bra om man skall sova. Man stör sig på allt tuggande.

När jag på bästa negativa manér öppnade mina bruna/gröna/blandning av de nämnda och tänke, med en påhittad inställning -Jaha, så var den här dagen förstörd. Tror att jag skrattade lite åt min kommentar, har en förmåga att göra det. Men varför var det så mörkt? Efter lite hjärnbryderi så kom jag ju på att jag dragit ner den där rullgardinen och mitt slöa sätt hade tydligen slagit in och låtit den vara i utsläppt läge. Och hungrig det var jag allt fortfarande. Snabb kik på klockan och den visar sig vara... vänta lite nu, den visar sig vara 05.58. Vad skall det förställa? Inte ens de tappraste somna-om-försök resulterade i något annat än att jag tillslut fick kapitulera och nu är jag vaken. Inte ens trött. Och det mina vänner är en dålig sak...

Nästan som om man var i Kiruna

Väl uppe och pigg så har jag märkt att gårdagens vackra väder inte alls har hållit i sig och jag fattar faktiskt inte hur det har kunnat komma snö på de få timmarna som jag sov. Visserligen skall jag vara ärlig och säga att jag inte har så övergripande koll på det som händer och sker utanför. Det hade faktiskt kunnat vara en istid ute när jag la mig. Observant endast i andra ämnen...

Jag funderar lite på hur jag skall göra nu, försöka lägga mig igen. Eller om jag skall hämta ett täcke och lägga mig i soffan. Kan ju som inte vara vaken, hallå, klockan ringer om 4 timmar.

Jag är ingen soldat... shiet!

Antingen 2 veckor efter påsk, eller om 3 veckor...

Fel och inte skvalpa med mjölken!
Det finns folk som försöker att sova...

Jaha, vad skall man tycka om schlagern då? Vann rätt låt?.. Perelli alltså... hmm, tja.. mitt ogillande gentemot henne till trots så får jag väl säga ja. Rätt roligt iaf, bra låtar generellt.
Dagen började lite seegt och eftertänksamt lite väl hurtigt. När hjärnan var tvungen att rensas så slog det mig... jag springer bort det.
Om man vill så kan man ju dividera hurvida det jag gjorde kan kallas springa, men ett ben före det andra varannan vänster är iaf enligt mig något som kan liknas vid just löpning. Då det är ungefär 6 år sedan jag sprang en längre sträcka senast så sa kroppen ifrån ganska direkt. Men efter ett tag så mellanlandade jag på en hög punkt som jag gillade, dit skall jag igen! Andades ett par andetag för att överleva och satte sedan fart hem. Rätt svårt att prata i telefon när man inte kan andas faktiskt.. men hey... ingen är perfekt!
Det bästa med att springa långt bort är att det är lika långt tillbaka, bättre motivation då.

Jag vet inte var jag va, men någon sorts stenbyggnad var det där...

Sprang in på Konsum för att handla smågrejjer, och givetvis så glömde jag använda mitt pantkvitto. Dåligt Frank, illa...

Hem för rekreation och eftertanke. Tror att jag fick rätsida på det.. aaa, hoppas... duschade och fixade mig iordning. Tog en bild på mig själv i sann ego-anda.


Nåväl. Schlager i sista sekunden, Tacos med en touch of vitlök och en hel del skratt. Givetvis var det ingen som tyckte precis som den andra vad gäller kvalitet på låtar under programmets gång. Men vi avstyrde bråk på ett bra sätt! Favoriten att vinna gjorde just det och de andra låtarna fick iaf någon form av poäng och alla var glada!

Tänk att Maia spelade The Arks vinnarlåt från förra året!

Funderar på att införskaffa en maskin som textar allt jag säger, även om man i vissa fall kan anse att de man tror att jag har sagt inte faller inom rimlighetens gränser. Ett gammalt exempel på det från 1997 kanske:
varför skulle jag föreslå att vi skulle dricka bensin Björn!?

Gamla låtar som slog nostalgivolter i huvudet, givetvis kan vinet ha haft något med det att göra. Men hur många kan stoltsera med att kunna "rapp-delarna" i Love is all around med DJ Bobo? De som nu kan det bör väl kanske inte stoltsera med det i den grad jag gör, det kan jag kanske hålla med om.
Så är det lite underligt att det ibland kan vara så lätt att prata att man nästan inte fattar det själv..
Funderar lite på om jag skall fixa hem TKO med Bubbles, hur kan man inte komma ihåg va de hette, och nu kommer jag att få höra det hela livet! Jävla Mike!
Blev iaf rätt så sent! Men är det inte då det är som roligast!?
Somna och vakna och en ny dag gryr... en dag med sommar-toner! Mer om det en annan gång, eller imorgon.

Nu är det någon sorts musikgrej från Kiruna kyrka, något sameinspirerat verkar det vara, men jag slölyssnar hellre på Eva Cassidy - Fields of gold! Åh så bra!!!
Så har jag överlevt denna dagen med! thankyou!

nej..

Ähh, rätt fegt...

ögonfärg...

Hmm, eftersom man ibland inte har något att skriva så gör men det iaf, med ribban lagd lite lägre iofs. ...
men..

Efter att ha känt mig tröttare än jag någonsin gjort, någon gång på dagen igår, så var jag tvungen att fråga mina arbetskamrater om detta var något som också syntes utåt. Detta hade inte varit något bra om man som jag jobbar i en butik med kunder. Efter att ha fått svaret: nej det syns inte både en och två gånger så gav jag mig fan på att kolla själv.
Det är nu som de dyra slantarna som jag la på telefonen kommer till sin rätt. Nåja... det kommer det aldrig att göra, bara något som jag försöker intala mig själv...
Kamera med närbildsläge kan vara bra att ha om man skall kolla riktigt nära.


För att göra en tråkig histioria både tråkigare men också kortare så säger jag såhär... jag har gröna ögon, däremot ser de väldigt bruna ut.. givetvis är detta inget som annars syns på bild. Men om man som jag råkar ställa in blixten så syns det faktiskt. Se höger öga på bilden. Vänster öga är tagen samma dag och tid men utan...
Eftersom jag varit ledig och inte haft något att göra så har jag placerat in dessa två ögon i en gammal bild på mig själv.
Nåja, jag vet inte varför jag skulle skriva detta.. men jag var väl bara kanske stolt över min kreation =)
God Kväll! Och lunch kan vara grymt gott!

jag är över-askad...

Time to say goodbye....

En outtömmlig energikälla som fick de mest energiska barn att inte orka mer, ett vuxet sätt som man alltid kunde se upp till, ett vuxet prat som man aldrig fattade men inte kunde få nog av, en ständig ström av skämt och snabba påhopp som fick en att ständig vara beredd.
En kvickhet som lärt mig att det inte är skämtet i sig som spelar roll, det är hur man levererar det på mest oväntat sätt. Ett inflytande som fick barn att lägga patiens mitt i sommaren i spanien.
Klypmode och andra till synes meningslösa lekar som går till historien som minnen som man aldrig kommer att glömma, minnen som man aldrig tröttnar på att berätta och gärna upprepar gång efter annan till de som inte var med eller som inte kommer ihåg.

Minnen som sträcker sig tillbaka från 1988. Skylten "Heja Frank" i svart, via fiskmåsgatan, via spanien första vändan -90, andra vändan -92, flytten till lägenheten, midsommaraftnat, julaftnar, besök i norrland, långa sommrar och flytten till glommen slutar i Januari 1999..
Ett handslag, en kram och ett "så ses vi till sommaren igen"...

Det gick snabbare än så... du satt aldrig i fönstret och la patiens den gången..
och det är något som jag aldrig kommer vänja mig vid att du inte gör...

tänk att det snart är 9 år sedan...
...Ti amo...

matt...

Hur kan det komma sig att kroppen slutar svara på ens krav på att vara lite pigg?
Varför kan det kännas som om den bara är ett bihang som slöar ner en, varför får man inte vara som Krang?
När tankarna flyger omkring på okalibrerad autopilot och inte landar, trotts att både storm och snöoväder är annalkande, då funderar man ju om det inte är piloten som får dra sitt till stacken? Borde inte någon i besättningen ta tag i situationen och ge råd eller peppa resten av personalen?
Ähh, va spelar det för roll, jag vet ju inte ens om landningsställen fungerar som de skall..
Får kolla på seabiscuit för att få lite go! i kroppen..
TKO...

What you give is what you get...

Jaha, va skriver jag om idag då... hmm, ja det vet jag inte. Är hemma och det känns som om klockan är hur mycket som helst, trots att den bara är halv 10 i skrivandets stund!
"Hjälp!" har precis börjat på 4an och jag funderar lite om vad jag skall göra.. städa?

Rubriken jag skrev har en annan mening än vad jag tar upp, jag får ta det en annan gång, men det innefattar en sen natt i Rönninge i december 2001. Nåja, rapport om det kommer..

Har fått upp min nya garderob nu, sjukt skönt! Ryms ju hur mycket som helst i den och det gör att jag faktiskt kan börja få lite ordning, och det är väl defenitivt på tiden!? Nu behöver jag snart bara börja träna så blir jag som vilken normal människa som helst? Om jag nu vill vara det..

Garderob påbörjad...

Normal? hmm... jag? Jag som redan i relativt ung ålder gjorde vad jag kunde för att vara allt annat än normal, den som kompenserade allt med att vara obrydd om det mesta och som skaffade en ytlig kontakt med alla.. med vissa få undantag vill säga! Ett mönster som i vissa fall kan vara ganska svårt att bryta..
Skulle kanske tro att jag var negativ =) but no NO..
Jag är inte dum.. jag har bara otur när jag tänker. Haha.. rätt klockren kommentar! =)

Nåja, efter beställd väckning så var dagen påbörjad på mkt bra sätt! Sudoku relativt lätt avklarat och lite "seega ultimat innan man måste gå upp och perfekt varmt under täcket" så var det slutligen dags att vakna och slänga i sig lite frukost och kaffe.. Och KAFFE..
Hemskt gott.. helt perfekt!
Bort till gammal kollega som är född med tummen mitt i handen som var i starkt behov att få lite saker monterade.. Något som jag tydligen fått lätt för.
En st. skänk från mitt eget sortiment och 5 st. bokhyllor från den stora konkurentens =)
vips och klart! Skynda hem och hämta efterlängtat paket, så att kaffe-traditionerna kan fortsätta.


250 färska koppar.. visas en annan gång i "gift-box"
Kaffe, Macka och ett par öl, helt perfekt. Och så e man nu hemma i värmen, skyddad från det kalla vädret ute med inslag av blött regn uppifrån.
Thanks Joe =)

Taggad inför måndag nu.. vill träna mera.. och trappa upp så att kroppen får va den tål...
Skall flytta omkring lite saker och se om jag inte hittar någon städlösning som innebär mindre jobb =)

Hur bra gick det att skriva idag va? nej nej nej.. men men.. ord bildade jag ju!

NEJMENVISST! until next time =)

the man behind the mask...

Så.. i måndags kväll satt jag med skor i handen och tepjade dem... vänta nu.. tejpade??
Varför gör man sådant.. de e det inte alla som vet.. och för vissa låter det underligt även om man föklarar.. :-)

Svart tejp på vita skor.. snyggt, nej, det vet jag inte. Men effektivt när det begav sig innan...

Så.. vad skulle jag göra? JO, spela innebandy.. eller, för att sammanfatta det; Träna!!
Efter lite huvudräkning så kom jag fram till att det var 3 år sedan det sist hände.. 3 år!!

Nå, innebandy.. en sport jag fastnade för i tidig ålder.. Vad skulle man annars göra i den lilla byn Svappavaara..
Var jag bra, njae.. inte det.. men målvaktssysslan löste jag ju iaf =)

Man kan säga att jag spelat det i säkert 10-15 år. Med vissa glädjande minnen, och andra arga och frustrerade... jag har till exempel ett ärr som bevisar det senare..
men de är väl det som är tjusningen.. att det finns mycket av båda?

Mer om mitt ärr på högerhanden en annan gång. Tar ett tag att förklara. Och ännu längre att skriva... men ärret ser iaf ut som en smile-gubbe.. nåja..

Nu till måndagen.. aldrig har jag väl varit så nervös inför en träning.. nej, det har jag faktiskt aldrig varit.. Tyvärr finns det ingen bild på mig.. knappast så att jag ber någon fota mig..

Eftersom jag inte vet hur man gör något lite.. oavsett om det gäller fredagsgott (se tidigare inlägg) eller som i detta fall innebandy så var det kroppen som fick ta all stryk.

Hjärnan var med på noterna på en gång.. kroppen var det inte, och det blev inte bättre när hjärnan fallerade.. Efter att ha värt upp lite med skott och insett att reflexerna faktiskt finns kvar.. så blev det matchdags. Nåja, de e nu som min klagosång börjar... Det första som svek mig var lårmusklerna, tätt föjda av vaderna... Knäna börjar ta stryk och lederna saknade att bli uppvärmda korrekt.. När jag sedan började slänga mig i brist på ork så sabbade jag handlederna, armbågarna, höfterna. Hälarna var inte lika hårda som golvet jag mosade dem mot och en dum grej i skon gjorde att ena foten domnade av. Vid mål har jag en fårmåga att ta ut det på golvet.. med knogarna, och de är de inte vana vid utan fick ont. När träningen var slut och jag linkade av planen hade jag iofs gjort någon räddning, jag var relativt nöjd och helt slut! Muskler jag glömt att jag hade fick jag verkt i (och har fortfarande) *klagosång slut...


Vacker armbåge...

Spårvagn hem, duscha varmt, avlägga rapport =).. haha.. jag levde ju!

Vaknade dagen efter och visste inte med säkerhet hur jag skulle ta mig upp, än mindre till jobbet..
Fan vilken skön känsla.. de kan bli en vana tycker jag..! Vissa dagar e bra dagar!!
Och Mike, nästa gång tar jag allt du har att ge.. inga mål nästa måndag inte... =)

Mycket att skriva, säkert glömt det mesta :-(

Jaha, då var vi hör igen.. har skrivkrampen släppt, har hjärnan fått syre nog, har tankarna ramlat på plats.. nja.. varken eller.. men kan vissa, som jag precis sett på aftonbladets web-tv, spela basket med en arm och göra det bra så kan väl jag knappra lite text med hjälp av tangentbordet..
eller som spelarens coach sa:

Its not what happends, its how you handle it..

Så vem e jag att klaga på lite skrivkramp =)

Nåja, vad har jag lyckats göra då, en hel massa faktiskt..
Dels har jag varit vettig nog att inte leva på jobbet... gått hem när jag slutat, och för vissa så låter det som en ganska självklar sak, men det är hur som helst en ganska, eller har iaf varit en ovanlig sak.

I Måndags fick jag ett sms av Jimmie, som jobbar som 2e styrman på en båt... fraktar div. grejjer... ibland styr han båten längs Göta Älv, och av en slump så är det där som mitt jobb ligger..

Hmm, detta kan ju bli en lång historia! Men men.. förra gången jag var på jobbet samtidigt som han passerade sprang jag ut och vinkade lite lätt när han guppade förbi.. Det skulle jag ju inte ha gjort.. för vips, så var både jag och kusin Jimmie förvandlade från hårt arbetande män som råkar vara kusiner till att vara två gulliga kusiner... hmm..
Kanske var det därför som fick svaret Ähh, behövs inte (ganska manligt formulerat av Jimmie, det måste jag ge honom) när jag svarade hans sms med frågan om jag skulle Vinka till honom igen =)

Givetvis lydde jag inte, som den äldre av oss får jag faktiskt göra som jag själv vill.

Sprang snabbt och smidigt (hur annars?) genom lite buskage och ut på en liten variant av en pir...

Och det var faktiskt fin dag och en väldigt fin plats..
Passade även på att ta en bild på mig i solen.. innan besöket av kusin.. =)


Hyffsat fin dag va..?! knappt så att man kunde hålla ögonen öppna =) Helt plötsligt ser jag något som rör sig längre upp... i höjd med IKEA.. en grön liten sak... vad kan det vara..?


Tyvärr så syns inte Kusin Jimmie på bilderna.. men däramot syntes jag nog i han kikare.. jag hade inte samma utrustning kanske. =)

Nåja.. skriver jag mer i detta inlägget tar det ju hela sidan...
jag får fortsätta snart igen..
Woho!!

kryper till korset...

Denna bild stämmer bättre överens med verkligheten..
och varför måste det vara så långt till återvinningen.. har ju inte hjärta att slänga dem i soporna.. eller.. har jag??

Frankovic får det bli....

Med en katt i famnen, blackout i hjärnan och skrivkramp i fingrarna...

...hjälper ju inte när man skall skriva något..
Men är det så, måste man alltid skriva något och måste detta vara något intressant?
Kanske är det så att det är pressande att skriva blogg, för när man inte skrivit på ett tag så vill man som inte skriva något litet, utan väntar hellre på "en bättre historia" att berätta.
Kanske som att ringa och säga upp ett abonemang när man fortfarande har någon räkning obetald..? Ähh, bara en udda jämförelse..

Undra om denna blogg har en stavningskontroll? Jag är annars en sådan som skulle behöva det, och med det menar jag inte att jag har dyskelsi eller så, i alla fall inte grovt drabbad av det...
Men eftersom jag gillar att uttrycka mig, och gärna på mitt eget sätt så blir det ofta så att jag använder ord som är roliga, OBS!! med det menar jag inte svåra eller ord som får en att låta intelligent. Utan mer ord som iaf är roliga när man säger dem i sammanhang.. Äh, inte ens jag fattar... och inget sådant ord kommer jag på heller...

Tar en liten paus för att kolla om inte tvättstugan e ledig idag..

Nje, det gjorde jag inte.. alltså, jag kollade inte, så det kan rent tekniskt vara så att den är ledig..
Började att städa undran lite.. dålig på att göra det på rutin, så att det blir ofta ganska stökigt här, vilken inte är bra alls.. Inte för att jag själv bryr mig nämnvärt, men de e lite trist =)
Som jämförelse så kan man ju se hur mycket disk de i diskstället.. jämför det med antalet ölflaskor, och då har jag också diskat allt som jag har använt...



Kiruna skall flyttas! Någon som inte hört det? Det är nämnligen det första som folk tar upp med mig när jag berättar att jag råkar komma från den lilla staden i norr.
För att förtydliga så vet jag inte ens om de kommer att hända, framförallt så kommer man bara lyfta staden och flytta på den.. Men varför skriver jag detta? Vet jag någonting om ämnet i fråga? Nja, säkert inte.. Dock vet jag varför delar av staden riskerar att rasa... och det beror inte på att gruvan går under staden, utan det beror på följande, som bilden visar...




Alltså är det sprickor som sprids som ringar på vatten, och ju längre ner man borrar ju längre från gruvan spricker det...

Så, nu har jag suttit här länge och skrivit om inget.. varför... e det för att jag inte skall få panik sedan när jag inte skrivit på länge??

Ähh... No country for old men var det ja..

Cowabunga!

Fint väder..

Givetvis vägrar jag gå ut... är man ledig skall man njuta framför tv´n.

Vasaloppet idag ja, det som jag skall åka någon gång i livet.
9 mil på skidor, låter ju som en rolig sak att göra.
Norsk seger blev det med, det är ju så att man börjar gråta.
Herr Aukland, med storebror på andra plats... skönt nog bara 3de gången som en norrman vinner. Men men, visst, han förtjänade det säkert.

Skrivkramp... nej, mer en annan dag... eller senare bara...

Årets första blommor? Vad e det för sorts Micke?

åhh...

jaha, så var man less och trött...

Mike förresten, om du hittar hit... jag väntar vid "rören" på måndag.. med nyplockade blommor i näven..!

Mer på ingång...