tankebubbla

Jag sitter och funderar på Kiruna. Skall det bli av så skall det tas tag i snart. Mycket snart. Annars kommer det inte bli mycket av det. Vilket innebär att det blir precis som vanligt. Ingenting alls.

Jag funderar på om jag kan sova idag eller inte

Jag funderar på om jag kommer vara pigg imorgon

Jag funderar på om jag funderar för mycket

Jag är trött.

Och så ligger jag här...

det är mörkt, omgivningen lyses endast upp av den lilla skärmen från telefonen och det enda som hörs är kattens spinnande. Eller snarkande om man så vill. Jag kan inte sova och kan för mitt liv inte komma på varför. Vilket för dagen är mitt enda frågetecken. För jag hade inte något när jag gick och la mig. Så klart är det så att; perfekt blir det väl kanske inte, och att använda Morgan Freemans kommentar "Vi kunde lika gärna tjärat taket på vårt eget hus och med en öl i handen tittat på solnedgången, utan ett bekymmer i livet" från filmen "Nykeln till frihet" i en scen där de tjärat tak på det fängelse som berövar dem deras frihet, att använda den kommentaren, det hade varit fel. För söker man problem så blir man snart nog varse att de finns i drivor runt om en. Lite här, lite där.

Men om man för dagen tycker att de inte finns. Då borde de följdaktligen inte hålla en vaken?

Vad som annars är kul med problem är att de kan lösas. Det är det som skiljer dem från tankar. Tankar måste man, och det är mig vi pratar om, så säger jag fel, så är det för att det är rätt i min värld, först få någon rätsida på, sedan komma fram till vad i tanken som gnager en som faktiskt är ett problem. När det finns ett problem kan man lösa dem. När det är en tanke så kan den ibland vara ogreppbar.

Jag tänker mest på att, som Petter rappade, -det går bra nu. Då ställer jag mig frågan om positiva tankar håller en vaken. Nej det går jag inte med på.

Jag gillar att bära saker. Jag är bra på det. Men hur jag än försöker så kan jag inte fixa att bära en, observera att en som i singularis är viktigt, påse hem från affären. Man får ont i ryggen, påsen slår mest mot benen, för man växlar ju hand precis hela tiden också, och man funderar på varför man inte tog med sig en tom påse och fylde den med grus, lite som en motvikt. Är det så att man behöver motvikter i livet med, på samma sätt som man behöver saker som väger upp negativa saker. För visst är inte det samma sak? Motvikter väger inte upp, de tynger ner så det blir jämnvikt.

Jag går gärna rakt. Är det därför jag hellre fyller två påsar med dynga, spatserar omkring som om tyngden var det enda problemet och inte problemet som sådant som faktiskt är det som framkallar tyngden, för bära kan jag, och försöker vänja mig vid det. Ibland ställer jag ned båda samtidigt, vilar mig och lådsas som om livet är sådär underbart som det faktiskt är när man tittar efter. Sedan är det på't igen.

Men, hur mycket orkar man? Hur mycket ryms? När går handtagen av? Men just nu undrar jag mest; om jag inte tycker att jag har problem, står jag fortfarande där med två tunga påsar i händerna?

Juno mera

Juno!

Jag satt en dag och lyssnade sporadiskt på spotify, och skrev "Juno" i brist på annat. Låten med Moldy Peaches - Anyone Else dyker upp. Den de spelar i slutscenen. And I love it!

"I dont see what anyone can see in anyone else, but you". En vacker samling ord som bildar ett budskap.

"upp upp, down down, left right, left right, B, A, Start. Just because we use cheats doesnt mean we're not smart" Är det bara jag som minns fusket till Gradius?

Tydligen är det ett klassiskt fusk som kallas Konamikoden. Det är klassiskt, jätteklassiskt!

The Pacific

the Pacific!

Nu finns det ett datum! Som dyrkare av serien "Band of Brothers" fick jag för ett tag sedan reda på att det skulle bli en serie till, av firma Hanks-Spielberg. Samma världskrig, annan kontinent bara. Stillahavsområdet istället för Europa. Det räcker i ärlighetens namn med att den är hälften så bra så är den ett mästerverk.

Nu sitter jag mest och är nervös. Som Canal+ ägare så borde jag få den nya kanalen Canal+ Series. Men det vet jag inte, inte förrän den 1a April när den har premiär, ungefär. Och serien börjar sändas 4de. Hemska tanke om ja skulle missa det.

Det vill jag inte.

Silas drinkin'

Om man är ute en dag och dricker för mycket, då finns det en risk att man är bra seg dagen efter. Det är ju ett faktum. Tänk vad förvånad jag blev när jag och CK delade lite whisky (och sump-kaffe med för den delen, thanks CK) och tittade bort lite snabbt.

Vips, så hade katten snott ett glas och skulle joina.

Han försökte ställa sig in å snackade årgångar och whiskyhistoria. Se själva:

Whisky-katt

Men som alla andra nybörjare (OBS, bara nybörjare dricker för mycket) så blev det för mycket av det goda. Som tur är så är han en glad en, med lyckan i grunden, som husse, och somnade med ett leende. Idag när jag vaknade var han dock inte alls på bra humör och har legat hela dagen. Så för er som undrat så fungerar alkohol precis lika på katter i 4kilosklassen som för människor.

Sliten

Bob Dylan

"They jumped into a caar with out of state plates."

Det finns vissa delar i låtar som bara fastnar, som blir ens favoritfraser.

Det kan ju bero på så mycket. På innebörden, på takten det sjungs i, eller bara rytmen. Just ovanstående gillar jag iaf. Av den sista anledningen, ungefär. Bra av mig att hitta en så kort text i en låt som faktiskt är 8:34. Bra jobbat!

Jag skall öka innebörden av siffrorna 219, sedan min födelsedag har de förföljt mig. i någon form.

Sol inne, sol ute...

Att katten ibland tar min plats i soffan är något jag kan leva med.

86 kg, ja, det är där gränsen för övervikt går om man är 185 cm. Jag är 185 cm. De sa de på TV, på 4an. Det måste vara sant.

Det är inte många kilo dit, alls faktiskt. På sin höjd 3-4. Och nu vill jag vara överviktig. Och jag skall givetvis presentera mig som det när jag blir det. Såklart.

Undra om jag är motsatsen till hypokondriker? Jag såg på Boston Tea Party igår, där sa de att man kan bli ganska kraftigt sjuk bara av att tro att man skall bli det. Jag som lever i förnekelse till kroppens små tafatta försök att vara klen ger inte sjukdomen mycket till chans.

Magkatarr trodde en att jag hade igår, men jag skyller på för mycket mat innan träning. Det borde ge samma biverkning. Säger jag givetvis som den lekman jag är. Jag tror jag skall googla och förneka. Sedan dricka kaffe och stressa lite. För är det vägg-varning, ta extra sats så kanske du klarar dig igenom.

to do.

Börjar jag skaffa mig en rytm? Får man säga så? Jag menar, om jag varje kväll tittar på CSI, Criminal Minds och ev. Macgyver på 5an så är det det närmaste rutin jag har haft.

Sova är ingen rutin, alls. Mest för att vi inte är vänner.

EP tydligen.

Måste ha...

När jag, som vanligt, satt hemma och gjorde inget (vilket givetvis är fallet även nu, trots att jag sagt att jag sedvanlig ordning städar) så slog jag nästan oavsiktligt på Björn Afzelius med "sång till friheten" och "tusen bitar". Dagen efter så märker jag att världens bästa Maia gjort en egen version. Have to have!

Party på menyn.

Rapportera-utseende-bild innan det brakade lös.

Melodifestvalen var det ja, för mig som inte ens sett en enda minut av det, inte en minut! Illa? 10 finalister var det, någon sa att det var en shot per bidrag, jag sa att han var dum. Nu i efterhand känner jag mig dum för att jag inte istället sa nej. Men så kan det vara.

Hon Anna vann, det tyckte jag var helt ok. Helt ok! Salem hade fått vinna, men såg ingen hur glad hon blev. Bara det gjorde det ju värt det!

Hon hade på sig converse på fötterna, eller nej. De var inte äkta och då fick man visst ha dem. När regler är så lätta att komma runt borde reglerna slopas. Slopas!

När jag vaknade idag så funderade jag snabbt på varför jag inte tog med mig jackan. Sedan kom jag på att den säkert inte behövdes igår. Jag klarade mig ju utan. Sedan funderade jag varför jag åkte till backaplan istället för hela vägen hem. Var det för att jag aldrig kan uttala min gatuadress. Efter en öl är det kört. Börjar jag ge upp? Men jag var glad ändå. Titta själv.

Jag sparade garderobsbrickan för att den var rosa. Inte!

såhär skall det vara

Såhär ser jag ut förresten, att jag inte tänkte på de!? Svart/vitt/rött är färgerna. Det skall matcha, även om man tränar, det skall det. Fint skall det vara! Synd bara att man är rätt dålig på badminton, men det tror jag ger sig. Om man gör det ofta blir man bra på det har jag hört, träning är ett ord jag har hörts viskas. Jag skall kika på det. Men som 28åring så är det försent att börja med något nytt. Jag har stakat ut mitt liv nu, det är bara att gilla det. Synd va?

Imorgon skall jag träna så att jag bygger på min träningsvärk som nog börjar avta imorgon. Lika bra, har man det hela tiden så lär man sig leva med det, det vet jag, jag har testat det. Inte med träningsvärk dock. Men med det mesta annat som man måste lära sig leva med. Så skall jag bara lära mig leva med mig själv. Det kommer jag klara.

Citat

"Det är ingen ide att vara optimistisk, ljuset i tunneln kan lika gärna vara tåget..."

-Ronny Eriksson

Så skulle man kunna tänka, speciellt om man var lite bitter. Bitter skall man visst vara om man är norrlänning. För det finns massor av citat med samma innebörd sagda av kungen av Piteå. Staden som för övrigt luktar pengar för Pite-bor. Men dynga för alla andra. Jaja, man måste ha varit där.

Från kungen av Piteå till en släkting till den riktiga kungen. Visserligen inte allt för nära en, men inte heller tokigt avlägsen.

"Vi har inte kommit till jorden för att bli lyckliga, men kanske för att göra andra lyckliga."

-Folke Bernadotte

Ibland vet man inte vad man skall skriva, då skriver det som kommer fram just då, detta blev resultatet. Thats it.

Twin Peaks va.

En dag var det vackert, det är det inte idag.

En gammal grannes influenser, och påtryckningar, att titta på serien Twin Peaks introducerade mig också i seriens musik. Det får mig ibland då och då att slå på inledningsmusiken och bara, bara vara. Thanks gyllene bror. Thanks.

Ute är det isigt, inte speciellt fint väder, inte så varmt, visserligen inte så kallt heller men varmt? Nej. Dagens träning förflyttades till morgondagen på grund av träningsvärk och eftermiddagens badminton. Badminton är roligt och ger en utrymme att ta ut sig fullständigt, samtidigt som man kan vinna. Jag vill då mena på att den sporten har allt. Dessutom gör den mig glad, glad att jag fortfarande har min vinnarinstinkt kvar. "Du ger dig inte du" är den enda kommentar jag behövde, på riktigt. Jag behöver i slutänden inte ens vara bra.

Min städning av hemmet går inte alls snabbt, visserligen så går det framåt, men det går det för folk som springer Göteborgsvarvet med, men vips så kommer det ett rep som gör att de måste stanna helt. Känns som om jag står vid repet och väntar ibland. Ibland bör läsas ofta.

Inlines-dags snart tycker jag, det hade varit roligt. Samtidigt som man kommer ut, och ser sig omkring lite, och kan tillryggalägga lite sträcka, till skillnad från när man springer.

Nu

Hur kan den tid som fanns förr inte räcka till idag, för det gjorde den förr. Var det bättre förr?

God Natt

Mitt kaffe är slut, det gör det hela lite jobbigare. Jag håller mig aldrig till en uppgift utan gör bara det roliga, det som syns. Ungefär hälften. Jag dammsuger upp stenarna, men missar dammet i hörnen. Det som syns. Jag glömmer saker som jag borde göra nyss, som jag sagt att jag skall göra och speciellt saker som jag borde komma ihåg. "Ja just ja" skulle vara mitt valspråk om jag var kung, men just kung, det kommer jag aldrig att bli. Det föds man till och tack gode gud att det inte är jag. Det skulle jag inte lösa så bra, jag skulle kunna bära landet men tappa mig själv. Även om jag är bra på att bära. Det är en av mina främsta egenskaper. Fysiska. Knepet? Under vikten av andras problem är ens egna bara avlägsna gnagande tankar, och vem klarar inte av gnagande tankar? Plötsligt var det en egenskap som har mer med blockerande än med bärande att göra, typiskt mig. Jag är inte ens förvånad. Det blir man inte om man förväntar sig allt, allt och inget. Precis hela tiden.

Nej, jag kom inte på mer att skriva, jag började tänka, det är där det brister. Det är när fingrarna får kapa banden till den ständigt överarbetande hjärnan som det faktiskt kommer fram saker som inte är överarbetade, söndertänka och i en negativ variant analyserade. Det är som att börja gå till en plats som man går till dagligen, man vet att man börjar gå, sedan är man plötsligt hemma. Vägen dit tänkte man inte på. Precis så menar jag, exakt.

Med lyckan i grunden, som en som verkligen kan uttrycka sig en gång sjöng, så får man dividera existentiella saker med sig själv. Samtidigt bör man snabbare märka att tankar bara föder fler tankar. Att sätta ord på dem är det svåra i livet, men det gör dem samtidigt till problem, och problem är till för att lösas.

God Natt

Fast i soffan, dagen till ära.

Go Jörgen, go!

Vasaloppet idag. Perfekt avslappning att titta på det. Fascinerande hur folk klarar att åka så fort, så länge. Tänk att, efter 9 mil, vinna med en pjäxlängd. Tänk om man var Jörgen Brink. Hela jag vill förresten bara åka skidor. Nu typ. Men jag vet ju hur det kommer sluta. Jag måste på fullaste allvar skaffa en sekreterare som gör saker åt mig, på egen hand blir det ju inget gjort. Alls..

Jag intalar mig själv att jag kan åka skidor fortfarande.

Så kallt som det var igår, eller vid 5tiden när jag gick sista biten hem från Backaplan, så var det så kallt att jag var nära att ge upp och bli ett med naturen i form av en snögubbe.

Det blev svart-vitt...

Nu börjar jag få lite fason på detta med att städa, visserligen går det sakta, men det blir bra. Dumt är bara att jag har massor av saker som jag haft på väggarna, som jag inte har på väggarna längre, det gör att de istället ligger på golvet. Typiskt mig. På platsen under sekreterare, på min lista på hjälp jag kan tänkas behöva, så kommer nog en projektledare. Live Love Laugh står det för övrigt. Hey, why not?

Jag sa ju att jag skulle kompensera alla färgglada plagg med en helsvart dag.

röda byxor är rosa

Röda byxor och en förkärlek för foton på sig själv, av sig själv.

Så, som Barney skulle sagt Legen -wait for it- dary! Eller.. Nej, varken jag eller Oscaróvic har tid att vänta på det.

Jag fick honom att gå mellan ställena, GÅ! Det ser jag som en bedrift.

Citat från gårdagen: När jag skulle beställa McDonalds och stackarn i kassan inte fattade ett ord av mina kvickt sagda ord så fick vännen hoppa in och säga "han vill ha en QP, han pratar inte så bra svenska, han är från Island" Sedan var jag Snorri resten av kvällen! Snorri Sturluson till och med, jag tackar och bockar!

Nästa gång jag vill få andra att uppmärksamma att någon annan har på sig en grön tröja så skall jag inte göra det i röda... förlåt, rosa, byxor. Notis till mig själv.

Ikväll är det på´t igen, ingen Oscar dock, så det blir lugnt. Jag skall inte ha rosa byxor, och heller ingen rosa tröja. Inte ens färgglad, jag skall testa det för en gångs skull...

CK! Kom hem! DU skall med!

Grr

Nej, nu börjar det bli lite stressigt, faktiskt. Då menar jag heller inte det faktum att jag skall springa på stan snart, nej, det är inte det jag menar. Det är så att jag börjar skriva bara för att skriva. Inte för att jag har något vettigt att skriva. Säg åt mig då!

Jag tar inte på mig min dinosaurie-tröja. Inte idag. Jag inviger röda jeans ist. Jag hoppas de klär mig lika bra som allt annat ;-)

Tjooo!!

is this love?

Love, pure love!

Nu när herr Silas är själv med mig så är han jättegosig och spinner hela tiden och lägger sig nära. Dessutom väntar han på mig i hallen när han hör mig komma upp för trapporna. Det är som balsam för själ och hjärta att vara väntad på och uppskattad. Även av en liten fyrfota kompis 3,5årsåldern.

som jag själv sa det på ren impuls.

Jag har hunnit typ inget. Men jag mår bra, trivs med att vara den nobody som man faktiskt är. Jag har levt 28 år i livets skola och skrattar oftast. Sedan har jag hunnit träffa andra människor i den gigantiska myrstack som jag skulle kalla jorden. Jag har kommit på att jag är rätt nöjd med min plats i den. Faktiskt.

Trams, typ...

Jag i en tidigare årgång, a la 2007 kanske?

Med en tvätt på g och med massor av projekt på en gång så sitter jag i min soffa denna måndag. Med fyra väggar med ny färg på sig så är det stora i projektet klart, men jag vet att det är det sista som alltid tar överlägset längst tid. Har jag lite tur så är det klart innan sommaren.

Svart och vitt har det blivit, så jag vår se vad jag kan frambringa i färg. Jag gillar färg.

Den väggen som skymtar i bakgrunden på bilden ovan är röd. Den var grå från början. Sedan var den kaffebrun under ett par år. Nu är den svart. Svart som natten.

Ny T-shirt, ny frisyr, lite mer utväxt skäggväxt. Samt den svarta väggen

Jag har inhandlat ett par röda byxor. Jag vet inte ens varför. Men man kan ju inte leva hela livet med hundra par svarta och blåa jeans? Rött åt folket. Speciellt när man är uppvuxen med KPML:r (nåja).

Thanaz. De var 3 minuter kvar tills dess auktionen gick ut, dessutom exakt min storlek. Tror jag. 29-32 i midjan. Trots att alla, läses ALLA, jeans jag har är av märket Diesel.

Någon gång skall jag inventera Jeansen.

Jag försöker få den kvarvarande katten (ja, jag skall poängtera att jag varit bödel ett tag till, det är jag värd) att vara mer av en linslus. Men det går inte alls bra. Nu har han gått och lagt sig någonstans där jag inte ser honom. Han gillar inte alls blixten på kameran. Han vet vad som vankas när mobilen kommer fram och han tittar per automatik bort. Han är smart den där, och samtidigt inte ett dugg lik sin husse.

Men ibland så.