Hmm... vad skall man ta sig till på sin, med hårt arbete, välförtjänta semester. Givetvis vet jag minst av alla vad jag själv skall göra. Var till och med så att min chef fick ge mig veckor som var över för att jag skulle ha någon semester alls. Två veckor i juni och en i aug fick det bli. Men redan efter ett par veckor började jag försöka minska ner min semester i juni med en vecka... Alla perngar var nämligen slut, och jag hade inget inplanerat =) bra va... så typiskt mig så att det nästan är läskigt. Men men, det jag nu kommit fram till att jag skall göra är;
Göra om vardagsrummet, ny soffa, tv-bänk och vitrinskåp (efter det får jag se hur mycket plats och pengar som finns kvar). Även måla om fondväggen från rött till brunt...
När det sedan e klart så e det dags att slipa och måla köksluckor... och kanske lite väggar i köket. Andra planer jag har är att fixa i badrummet... men det är inte så stora arbeten, så de planerar jag inte att planera in, utan bara att göra.
Sedan har jag ju uppgången... de e ju min morfars hyreshus jag bor i, och jag kunde inte låta bli att fråga om inte jag fick måla om uppgången... det e nämligen gjort i de andra uppgångarna. Det fick jag. Givetvis göra jag det int egratis. Även om jag faktiskt inte har en aning om va jag kommer att få för det. Mindre hyra kanske... Jag har kommit en bit påväg. Men än är det ganska mycket att göra... men det fixar jag lätt...
Så vad tror ni. Löser jag allt detta på 1,5 vecka...?
tisdag 29 maj 2007
lördag 26 maj 2007
Värk i kroppen
Hmm, vad gör en person som jag när han är ledig..?
Jo, jobbar... denna dagen var det hos morfar som arbetstimmarna
blev lagda. Ganska kul, småfixa, göra fint och defenitivt aktivera sig mer än man gör om man sitter hemma. Efter att ha smårensat lite i rabatter, frächat upp morfars trädgårdsbord (som han faktiskt fått från mig) och eldat lite skräp... så var det dags för att gräva lite. Ingen match tänkte jag och mindes att jag e hur grym som helst på att gräva och skotta. Dock har jag aldrig haft detta krig med rötter innan, så istället för att använda spade bara, så fick jag ta hjälp av yxa, kniv och spett... Aldrig tror jag att armarna varit så slut. Men men, vem tror ni klarade det? Givetvis jag... och rötterna har jag förvandlat till vanliga pinnar... som de blir när de inte längre ligger i marken =) /Imorgon e det på´t igen... Sedan skall jag måla uppgången... arbetsnarkoman
Jo, jobbar... denna dagen var det hos morfar som arbetstimmarna
blev lagda. Ganska kul, småfixa, göra fint och defenitivt aktivera sig mer än man gör om man sitter hemma. Efter att ha smårensat lite i rabatter, frächat upp morfars trädgårdsbord (som han faktiskt fått från mig) och eldat lite skräp... så var det dags för att gräva lite. Ingen match tänkte jag och mindes att jag e hur grym som helst på att gräva och skotta. Dock har jag aldrig haft detta krig med rötter innan, så istället för att använda spade bara, så fick jag ta hjälp av yxa, kniv och spett... Aldrig tror jag att armarna varit så slut. Men men, vem tror ni klarade det? Givetvis jag... och rötterna har jag förvandlat till vanliga pinnar... som de blir när de inte längre ligger i marken =) /Imorgon e det på´t igen... Sedan skall jag måla uppgången... arbetsnarkoman
torsdag 17 maj 2007
Mamma sprang Göteborgsvarvet
Nog för att det var några dagar sedan så måste jag iaf nämna att Mor min klarade av Göteborgsvarvet galant. Hon startade 16:10 och kom i mål, knappt anfådd, 2:39:28 senare. Givetvis har jag bild på starten och målgången, men dessa har jag på min kamera som jag lämnat på ett bra ställe. Inte i närheten av denna lgh iaf. Gjorde vad jag kunde för att få mammas tankar på annat än starten förresten, var lite sen när jag skulle möta henne, och bättre blev det inte att spårvagnen åkte en annan väg än den som jag ville.
Förresten skall jag springa med nästa år. Det har jag sagt, och det skall jag göra. Fler som skall göra det, jo, Johanna, Marielle och Frida vad jag vet, kanske Susanne med. Mamma springer säkert, det tvivlar jag inte en sekund på.
Målet är inte att ta sig i mål, målet är att ta sig i mål på 1:40:00 typ... men det får absolut inte ta längre tid än 1:56:00... Kusin Jimmies tid från förra året (?)
Nu har det snart gått en vecka sedan årets varv sprangs av massor av människor. Bara 51 veckor kvar att träna på... dags attt börja snart...
/Franken
Förresten skall jag springa med nästa år. Det har jag sagt, och det skall jag göra. Fler som skall göra det, jo, Johanna, Marielle och Frida vad jag vet, kanske Susanne med. Mamma springer säkert, det tvivlar jag inte en sekund på.
Målet är inte att ta sig i mål, målet är att ta sig i mål på 1:40:00 typ... men det får absolut inte ta längre tid än 1:56:00... Kusin Jimmies tid från förra året (?)
Nu har det snart gått en vecka sedan årets varv sprangs av massor av människor. Bara 51 veckor kvar att träna på... dags attt börja snart...
/Franken
fredag 11 maj 2007
Musiken är dirigenten
Vandrade sakta till bussen idag, på väg från Morfar och hem. Från hörlurarna kom musik, Maia Hirasawa (helt underbart), och jag lallade mig fram längs smågatorna. En trallvänlig låt gjorde humöret på topp och glada minnen från nu och då dök upp i min hjärna och ett leende spred sig. Sedan byttes musiken mot en annan låt, en dystrare, Roselin hette visst låten, och andra minnen dök upp.. Inte längre lika glada, utan mer nostalgiska. Hela huvudet fylldes av tankar.
Hade precis sett lite ut programmet "Talang 2007" på TV och en 18årig tjej som var buktalare, hur bra som helst. Verkligen en person som kan få en att ställa sig upp ur sin fåtölj och skrika JA, fan va bra! En person som man unnar saker och som får en att spontant bara glädjas. Ungefär samma sak som hände varje gång man såg Markus från Idol på TV. En person som bara dagarna innan Idol var precis som jag, precis lika vanlig som jag, precis lika "vem som helst" som jag. Men som vecka in och vecka ut fick en att verkligen heja och hoppas. Att han sedan var från norrland var väl bara ett plus. Tror väl någonstans att det är sådant som verkligen får människor att gå man ur huse för att visa uppskattning. Just p.g.a. att han är en vanlig människa som spelar på proffsens villkor, och gör det så bra. När de höga tonerna bara satt som ett smäck och en annan fick tårar i ögonen av det. Tror för övrigt att alla har någonting som de är så bra på, men att just den egenskapen kanske inte platsar i listan över "saker som folk verkligen vill kunna och imponeras av" Få har ju egenskaper som passar för en scen framför massor av hänförd publik, men ändå har alla något som just de är bäst på... Helt övertygad.
När jag senare släppte den tanken kom en ensam moped åkandes, man såg lampan, den kom närmare och försvann sedan. Då slog det mig hur mycket ljus kan göra för en. Om man kommer färdandes i en bil i mörkret (det var ofta mörkt i norrland, också därifrån jag har de flesta av mina "åka bil" minnen, och såg en lampa lysa ,vid en av människor byggd, byggnad. Då såg det genast väldigt gästvänligt ut. Men bara för ögonblicket. När man sedan passerat platsen så var den lika kall som resten av omgivning (som i norrland ofta bestod av mörk skog, som bara lystes upp av lamporna på bilen). För en person som är hopplöst utelämnad ute i en kylig natt så är inte den vita upplysta väggen på ena sidan av Ica Maxi varmare eller mer gästvänlig än en tall mitt ute i ödemarken. Även om ens hjärna ofta vill tro det.
När jag lyssnar till musik så har jag ingen styr över mina egna tankar, jag går som i en egen liten värld och i den berör jag alltid små minnen eller tankegångar. Övriga världen är mer som rekvisita i min värld, min scen.
Plötsligt blir det tyst och batteriet på telefonen är slut. Världen tränger sig på som en inbrottstjuv. Överallt möter man andras världar, andras prat och konversationer. Man inser att man är långt ifrån ensam i denna stora värld och att alla andra finns och har transportsträckor att sitta av.
-Pling... "stannarskylten" i bussen lyses upp och någon går av, kanske för att gå mot ett ljus som representerar deras hus, som ger värme i den kyliga kvällen.
Sedan fortsätter bussresan och alla mänskliga materiella saker man möter på vägen är för en sekund sådär gästvänliga som man ibland kan få för sig... men efter att bussens lampsken lämnat dem bakom sig är de lika kalla som den metall de är gjorda av.
-Pling, nu är det jag som står för knapptryckandet och den röda "stannar-texten" dyker återigen upp i bussen. Jag kliver av, tar mig hem till mitt, av människor byggda ljus, och kommer in i en varm lägenhet där katterna kollar på mig som om de undrat var jag varit.
Ens hem är ens borg... och ens tankar kan ibland vara underligt svårbegripliga...
Imorgon skall mor min springa Göteborsvarvet, hon är strong hon!
/Frank
Hade precis sett lite ut programmet "Talang 2007" på TV och en 18årig tjej som var buktalare, hur bra som helst. Verkligen en person som kan få en att ställa sig upp ur sin fåtölj och skrika JA, fan va bra! En person som man unnar saker och som får en att spontant bara glädjas. Ungefär samma sak som hände varje gång man såg Markus från Idol på TV. En person som bara dagarna innan Idol var precis som jag, precis lika vanlig som jag, precis lika "vem som helst" som jag. Men som vecka in och vecka ut fick en att verkligen heja och hoppas. Att han sedan var från norrland var väl bara ett plus. Tror väl någonstans att det är sådant som verkligen får människor att gå man ur huse för att visa uppskattning. Just p.g.a. att han är en vanlig människa som spelar på proffsens villkor, och gör det så bra. När de höga tonerna bara satt som ett smäck och en annan fick tårar i ögonen av det. Tror för övrigt att alla har någonting som de är så bra på, men att just den egenskapen kanske inte platsar i listan över "saker som folk verkligen vill kunna och imponeras av" Få har ju egenskaper som passar för en scen framför massor av hänförd publik, men ändå har alla något som just de är bäst på... Helt övertygad.
När jag senare släppte den tanken kom en ensam moped åkandes, man såg lampan, den kom närmare och försvann sedan. Då slog det mig hur mycket ljus kan göra för en. Om man kommer färdandes i en bil i mörkret (det var ofta mörkt i norrland, också därifrån jag har de flesta av mina "åka bil" minnen, och såg en lampa lysa ,vid en av människor byggd, byggnad. Då såg det genast väldigt gästvänligt ut. Men bara för ögonblicket. När man sedan passerat platsen så var den lika kall som resten av omgivning (som i norrland ofta bestod av mörk skog, som bara lystes upp av lamporna på bilen). För en person som är hopplöst utelämnad ute i en kylig natt så är inte den vita upplysta väggen på ena sidan av Ica Maxi varmare eller mer gästvänlig än en tall mitt ute i ödemarken. Även om ens hjärna ofta vill tro det.
När jag lyssnar till musik så har jag ingen styr över mina egna tankar, jag går som i en egen liten värld och i den berör jag alltid små minnen eller tankegångar. Övriga världen är mer som rekvisita i min värld, min scen.
Plötsligt blir det tyst och batteriet på telefonen är slut. Världen tränger sig på som en inbrottstjuv. Överallt möter man andras världar, andras prat och konversationer. Man inser att man är långt ifrån ensam i denna stora värld och att alla andra finns och har transportsträckor att sitta av.
-Pling... "stannarskylten" i bussen lyses upp och någon går av, kanske för att gå mot ett ljus som representerar deras hus, som ger värme i den kyliga kvällen.
Sedan fortsätter bussresan och alla mänskliga materiella saker man möter på vägen är för en sekund sådär gästvänliga som man ibland kan få för sig... men efter att bussens lampsken lämnat dem bakom sig är de lika kalla som den metall de är gjorda av.
-Pling, nu är det jag som står för knapptryckandet och den röda "stannar-texten" dyker återigen upp i bussen. Jag kliver av, tar mig hem till mitt, av människor byggda ljus, och kommer in i en varm lägenhet där katterna kollar på mig som om de undrat var jag varit.
Ens hem är ens borg... och ens tankar kan ibland vara underligt svårbegripliga...
Imorgon skall mor min springa Göteborsvarvet, hon är strong hon!
/Frank
tisdag 8 maj 2007
Blocket fungerar faktiskt!
La ut en annons på min nya fina kamera igår på kvällen, redan samma dag var den en som skulle ha den... men kom på andra tankar. Däremot var kamran såld dagen efter, inte ens ett dygn senare. Kanon! Eller va kan man annars säga... Kan nån, kan Canon! =)
Varför nu detta infall att sälja min nya superkamera? Tja, jag vet inte, vandrade på stadens gator igår och efter en snabb promenad över bron in till standens centrum gick jag in på chili. Hittade drömsoffan och var beredd att göra vad som helst... Sedan slog det mig, jag hade kameran i väskan. Varför var den med? Oavsett varför så hade den inte används alls... Detta är väl det stora problemet. Intresset finns, men är nog inte stort nog. Tiden saknas hela tiden och eftersom inte det extrema intresset infinner sig så tar jag mig inte den heller. Så, vad att göra. Jo, sälja kamera - köpa soffa. Smart va...?
SUPERFIN!
Nu är det kanske inte heller så enkelt... Gick massa back på att köpa en kamera, ha den i 3 månader och sedan sälja den. Men nu vet man iaf. Soffa kommer det iaf att bli, om inte nu, så inom 2 månader... !
Combaya!!!
söndag 6 maj 2007
Kändisbesök
Idag på jobbet hade jag äran att expidera Peter Sandholt, radiopratare i det kultförklarade Morgongänget. Supertrevlig sak den dära Peter... Han har förresten två stolar kvar att hämta, funderar på om man skall ringa honom när han är i sändning. Man vet ju hur som helst hur man skall få tag på karln. =)
torsdag 3 maj 2007
Tryckfel eller fel i kändisvärlden?
Vandrade med trötta steg från Willys för någon dag sedan, påväg hem med nyinhandlad frukost (nåja, en enda stackars skivad limpa kan väl knappast ses som mer än ett tappert försökt) i en plastpåse och uppmärksammade en underlig sak på en löpsedel för någon skvallertidning... Eller rättare sagt, två saker som tillsammans var lite omvända om man frågar mig...
*Linda lämnar Fadde! (Säkert en artikel om hur Linda Rosing tröttnat på Fadde Darwich i och med hans rättegång)
*"Let's dance -Lasse Brandeby" slutkörd, eller något liknande.. (troligtvis en artikel om hur han har jobbat för mycket med div. uppdrag)
Jag minns när jag kollade på TV som barn, det var Kurt Olsson på TV, minns inte om det var bra eller inte, men jag har för mig att det var det... Detta var många år sedan och alla jag kände kollade också på det. Jag har också sett på Rena Rama Rolf, en serie som lockat fram skratt många gånger och som citerats för mig ett otal gånger sedan dess. Vad jag vill komma fram till?
Vem vet inte vem Lasse Brandeby är?
Linda Rosing däremot har ju bara gjort en sak, Big Brother, och levt på det (framgångsrikt bara i skvallerpress) sedan dess, och om någon av de två skall ha ett "dokusåpaserie.de.medverkat.i"-Namn så är det väl hon..? Hon borde dumpa sitt puckade Bionda-namn och försöka få heta "BigBrotherLinda" i förnamn!
Nej, jag skall inte ens prata om fröken Rosing, då blir jag bara arg... svårare att sova då...
Natti!
*Linda lämnar Fadde! (Säkert en artikel om hur Linda Rosing tröttnat på Fadde Darwich i och med hans rättegång)
*"Let's dance -Lasse Brandeby" slutkörd, eller något liknande.. (troligtvis en artikel om hur han har jobbat för mycket med div. uppdrag)
Jag minns när jag kollade på TV som barn, det var Kurt Olsson på TV, minns inte om det var bra eller inte, men jag har för mig att det var det... Detta var många år sedan och alla jag kände kollade också på det. Jag har också sett på Rena Rama Rolf, en serie som lockat fram skratt många gånger och som citerats för mig ett otal gånger sedan dess. Vad jag vill komma fram till?
Vem vet inte vem Lasse Brandeby är?
Linda Rosing däremot har ju bara gjort en sak, Big Brother, och levt på det (framgångsrikt bara i skvallerpress) sedan dess, och om någon av de två skall ha ett "dokusåpaserie.de.medverkat.i"-Namn så är det väl hon..? Hon borde dumpa sitt puckade Bionda-namn och försöka få heta "BigBrotherLinda" i förnamn!
Nej, jag skall inte ens prata om fröken Rosing, då blir jag bara arg... svårare att sova då...
Natti!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
