söndag 31 augusti 2008

efter tidig morgon kommer tidig kväll?

Så, då var man hemma igen, aningen tröttare och i vissa avseenden helt utmattad.

Det är inte varje dag som jag klockan 19.37, som klockan råkar vara nu, kan skriva att jag varit vaken i ganska precis 14 timmar. Känns bra underligt med.

Jaha, det är verkligen inte lite hurtigt idag. Efter detta tidiga uppvaknade så blev det joggning till jobbet. Benen svarade lika bra som en döv telefonist. Varmt var det dessutom. Men jag tog mig till jobbet och kände mig pigg och glad. Så glad att jag ca 7 timmar senare valde att även springa hem.. Eller, nja. Eftersom jag sa till mina köpcentrum-kollegor i busskuren inte skulle med samma buss som mig så var jag tvungen att säga något ballt när jag åkte före dem, valet blev: Jag hoppar av om, ehh, 3 hållplatser och springer... Shit vad man kan kan säga dumma saker...

*Wahooo!! Barcelonas första match för säsongen är på tv... asballt!*

Så, väl på den där bussen så började tanken sjunka in... skulle jag springa eller skulle jag de inte. Jag menar, det var ju inte direkt som om mina köpcentrum-kollegor direkt trodde mig när jag sa det jag sa. Men sagt och gjort, 3 hållplatser bort, det innebär Friedländers Gata. För att göra det trovärdigt så mms:ade jag även en bild på mig på hållplatsen till en av dessa kollegor. Denna:

Hur skulle någon annars tro mig. I ett lugnt tempo skulle min hemfärd ske, men ack nej. I ett tempo snabbare än jag någonsin klarat milen på började jag, när jag sedan skulle lugna mig lite, då gick det bara fortare av bara farten :)

Men det var också nu som det började göra ont, och jag som aldrig haft kramp tror att detta var det närmsta hittills. Mina sockar som är specialare mot skoskav (som jag aldrig har haft) har en tendens att bli så varma att det känns som om man brinner. Så dessa blir min personliga sak om jag någonsin kommer med i Expedition: Robinson. Krävs bara en snabb spurt så har man jobbat upp nog med värme för att tända blöt ved. Samtidigt som jag faktiskt sitter och är stolt över mig så är jag lite irriterad, jag kunde nämligen inte få mig själv att stanna. Även om farten i vissa fall var så sölig att man skäms så joggade jag hela vägen och det syns nästan på "efter-bilden":



*aldrig är ljudet av grus så välkommet som när man springer hemmåt och det smattrar under föttern vid backaplan*

Så, nu när maten är uppäten och jag vilat lite så blir det dags för duschen och lite städning. Se vilken tid jag lägger mig idag då :)

Cowabunga!

2 kommentarer:

Kicki sa...

Men Frank! Det är ju inte meningen att du ska plåga dig själv till döds, någonsin hört talas om hälsosam träning? ;P

Frank sa...

jag har hört om manlig tuff träning :)