Jag vet inte ens varför det stör mig, men det stör mig att folk alltid klagar och då är jag givetvis inte bättre utan klagar jag med, på de som klagar alltså. Jag tycker det är roligt att se folk kolla på klockan en minut efter att bussen minsann BORDE varit här, och märka att det har förstört hela dagen. Eller när folk som inte annars springer tar i för kung och fosterland för att hinna med bussen som snart skall blinka ut. Vad som är ännu roligare är när arga människor inte hinner just detta. Låter jag irriterad eller hemsk, tja, kanske. Men för döda fiskar som jag så är sådant ironi :-)
Jag hade en gång en snabblektion i hur historier är uppbyggda men eftersom jag inte kan upprepa det utantill och har anteckningarna någonstans i mina gömmor så kan jag bara återberätta det övergripande, en övergripande sammanfattning av en från början övergripande sammanfattning med andra ord.
Det det börjar med ett utgångsläge och efter lite om och men, med hjältar, tur, skicklighet, romantik, hämnd mm. mm. så slutar allt i "ett Nytt läge". Tror inte det blir mer övergripande än så. Efter det kommer eftertexterna..
Och det är lite så jag funkar, varje moment nollställs allt något och det är ett nytt läge. Ett slags "jaha, det är såhär det ser ut, det skall nog fixa sig", dock utan eftertexter.. men hade det de, då hade det stått precis som Magnus Betnér sa: Det löser sig.
Nej, detta leder ingenstans, jag måste koncentrera mig på att äta mina nästan brända blodpuddingsbitar som inte smakar gott. Saknar precis ALLA tillbehör. Jag har inte ens vatten att dricka till. Bara 4 brända kolbitar som ligger på ett ljust fat. Kanon!
F-fpn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar