lördag 14 mars 2009

la voix

Det var så den hette va? Låten som vann. Vad ska man säga om det då? Förutom att inte varken skratta eller gråta. Jag tycker låten var bra. Till skillnad från tolkningen på förra årets vinnarlåt. Shit vad värdelös. Att dessutom efterträda Maia, och dessförinnan Mr Andersson Wij, är ju som att halta in i simarenan, kräla sig upp på 5an och smidigt som en likstel kamel försöka sig på en volt och landa pladask och till sist drunkna. Nej nej och nej. Så var hon tvungen att vara med, Perelli alltså. Nu kommer ju alla som man inte saknat att vilja uppträda med sin grej nästa år. Bättre om ingen hade fått det, någonsin. Förresten så ska det bli kul att se hur man kan tolka detta årets vinnare... Typ opera.
Med 3dl gräddfil till chipsen känner jag mig en aningen seg. Kan vara så att jag tröstäter? Mitt knä gör sig ständigt påmint. På ett dåligt sätt. Ett par snabba steg och vips. 16de maj, hur fan ska det gå? Åh, jag hade massa att skriva, men inget kommer fram.. Usch..

Inga kommentarer: