Sovdags

Hatten av för herr Winnerbäck, han överträffar sig själv hela tiden, ena låten passar bättre än den andra. Orden som sjungs griper tag i en även om man kan dem, låter en ryckas med utan att man hört dem. En unik stämma som man särskiljer från allt. Tomhet i magen fylls upp av något ogreppbart. Svaren finns i lyriken och om man får för sig att hitta så hittar man.

För visst är de så, när man är mottaglig för yttre påverkan och information så passar varenda låt in på ens situation. Allt skär som i en. Text man aldrig uppfattat blir klarare än favoritlåtens välrepeterade och kända ord.

Det är som det är, inte alltid som man vill att det skall vara. Något sådant.

Nu blir det repeat för 3de gången, textslingan ekar i mitt huvud. Synd att klockan börjar bli mycket, jag har en gnagande ångest att jag borde sova. Trött, och det har jag varit sedan 10. Men lyssnade jag? Definitivt inte. Som vanligt med andra ord. Vilket är skönt, för gör jag som jag brukar så vet jag att jag är jag. Att jag är den jag vill vara. Jag gillar att vara jag. Det var tomt idag, tomt. När jag var liten och stark, ja, så hette den. Nu är jag bara och?

Jag läste en gång på en plansch på skolan skriven av en klass med, låt oss säga av någon där skrivkunskaperna och många andra förmågor var mycket beränsade, som handlade om ledsamhet. Tror jag, minnet sviker mig aning. Men det var en fras som bara fastnade. Som jag har tänkt på ett par gånger sedan vintern -99.

"Jag är gråter"

Jag gillar det, det är fel men rätt på något sätt liksom.