Detta blir visst inlägg nummer 250. Nyss hemkommen från jobbet, tittar på den film som jag inte såg klart igår. Det måste annars vara ett ganska bra betyg för en film, att den är såpass bra att man inte bara kan skita i hur det går, utan att man istället spelar in den? Lyssnar annars på Silas försök att gräva sig ner under golvet efter en omgång i lådan. Varför lärde jag honom inte att gå på toaletten? Det skulle underlätta.
Farrell, fan, vissa har det bara.
RIDGAF? Ja, lite, men inte alls så mycket som jag trodde, kan det faktiskt vara så att jag utvecklats? Kan det vara så att 27år plus lite faktiskt lär en saker? Kan det vara så? Ja, jag tror faktiskt det. Det ger en betryggande känsla, den betryggande känslan av odödlighet? Nej, men den betryggande känslan av att en del av en är oövervinnerlig.
Tatuering i närbild...
Att det stod jobb på dagens schema gjorde inget annat än gott. Av många anledningar och inte bara p.g.a. jobbet. Många saker rör sig nu, men jag tror att jag hittat en fil för alla. En annan anledning var ett sms från världens bästa CK. På honom och hans klubba. För att inte röja hand identitet så visas ingen bild utan jag får helt enkelt skratta åt den ensam.
Något av det vackraste som finns? Barn som precis lärt sig gå och tycker att det är jättekul och skrattar placerar sig högt högt upp.
Jepp, still any time...
F-fpn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar