rollercoaster

Jag har färdats den här vägen innan, men det var en annan tid. Jag har sett samma hus förr, men det var inte igår. Det finns inget hemtrevligt med dem men jag känner igen dem och därför känner jag bara för att sätta mig ner.

En spårvagn susar förbi, den jag var förr satt i den, i andra tankar, med andra mål. Med en annan destination åt ena hållet. Samma åt det andra.

Snöflingor dalar och framkallar en viss samhörighet i mig. Jag gillar snö, skillnaden är bara att det inte är slask under den som jag gillar, det är inte snö på riktigt. Men tittar man inte ner så ser man det inte. Man ser bara vackra flingor i skenet från lampor. Sakta dalandes ner. Man skall inte titta ner. Men vissa saker är lätta att säga men svårare att inte göra.

Var det ens jag som en gång i tiden färdades den vägen som jag nu känner igen, i dubbel bemärkelse? Eller?

Jag är glad att jag inte glömde min mantel, hur skulle det gått då?