Where everybody knows your name,
and they're always glad you came.
You wanna be where you can see,
our troubles are all the same
You wanna be where everybody knows
Your name.
and they're always glad you came.
You wanna be where you can see,
our troubles are all the same
You wanna be where everybody knows
Your name.
Så gick signaturmelodin på serien Cheers. Och visst är det något med signaturmelodier på gamla klassiska serier? Kanske är det även det som är ett kriterium för att få kallas klassiskt..
Inte sällan är medlodin bättre än själva serien. Gillar exempelvis Cheers, men melodin, oj oj.. fler exempel på detta.. M*A*S*H och "en röst i natten". Exempel där introt la en ribba som själva serien aldrig kunde leva upp till. Även om de nu var bra.
Shit, nu började massor av serier florera i min hjärna, inget som jag orkar eller kan ta upp nu.. så jag får avsluta detta inlägget och fortsätta min tvätt-insats!
Får återkomma..
Inte sällan är medlodin bättre än själva serien. Gillar exempelvis Cheers, men melodin, oj oj.. fler exempel på detta.. M*A*S*H och "en röst i natten". Exempel där introt la en ribba som själva serien aldrig kunde leva upp till. Även om de nu var bra.
Shit, nu började massor av serier florera i min hjärna, inget som jag orkar eller kan ta upp nu.. så jag får avsluta detta inlägget och fortsätta min tvätt-insats!
Får återkomma..
1 kommentar:
Oj vad lustigt att du skriver om gamla TV-intron. Funderar nämligen själv på att ladda upp några godingar i en videowall på bloggen den dag jag behärskar tekniken. Det vill säga den dag jag orkar engagera mig...
Skicka en kommentar