cheers, mmm öl...

Where everybody knows your name,
and they're always glad you came.
You wanna be where you can see,
our troubles are all the same
You wanna be where everybody knows
Your name.

Så gick signaturmelodin på serien Cheers. Och visst är det något med signaturmelodier på gamla klassiska serier? Kanske är det även det som är ett kriterium för att få kallas klassiskt..

Inte sällan är medlodin bättre än själva serien. Gillar exempelvis Cheers, men melodin, oj oj.. fler exempel på detta.. M*A*S*H och "en röst i natten". Exempel där introt la en ribba som själva serien aldrig kunde leva upp till. Även om de nu var bra.

Shit, nu började massor av serier florera i min hjärna, inget som jag orkar eller kan ta upp nu.. så jag får avsluta detta inlägget och fortsätta min tvätt-insats!

Får återkomma..

snörvel..

Ibland har man ju e vilande krasslighet inneboende, högst olovligen, i sin kropp. Detta kan ofta vara en förkylning som inte bryter ut, utan som tar flera veckor på sig och tillsist så verkar det alltid som om den ger upp och är borta ett tag. I den släkt som jag fått den stora äran att födas i har vi dock en inbyggd brandvägg mot allehanda sådana irriterande odågor till sjukdomar som ex. håller en borta från jobb.

Kvällar med influensa kan morgonen efter ha bytts ut mot pigga ljusa dagar med promenader och magsjuka existerar i regel inte alls. Men skulle de dyka upp (från något ickesläkting som haft det i dagar) så är det oftast bara att lägga sig och vakna kry dagen efter.. visst CK.. ?

Men efter att ha haft en gryende förkylning ett tag, så verkar det som jag, högst ofrivilligt, framkallat den.. Min hurtiga joggingrunda gav mer än värkande leder och ben. Och nu sitter jag här.. redan superless på detta fysiska hinder till irriterat svalg.

Men, som jag kom på när jag vandrade till bussen som skulle ta mig hem, såhär på eftermiddagen i den begynnande, och i vissa avseenden påbörjade, hösten:

För att resa sig så måste man ju ha ramlat.. eller? Och hur är bättre och ärorikare att ramla än att springa in i en helt oväntad högerkrok? Vad är sedan roligare än att klappa marken, resa sig lite sakta, titta oförstående på ägaren av den oväntade högerkroken... Le, blinka lite.. och bränna av ett -annars då?

Jag försökte skriva innan, men som ni ser så gjorde svarta fasan det svårt.. katter är mysiga, men ivägen, ja.. de kan de vara..

Nej, jag skall lägga mig och hoppas att jag vaknar tidigt, och pigg. Men jag vägrar ställa klockan. Är jag inte frisk imorgon så ger jag kroppen tills på lördag, för då är det bara att infinna sig.. var? Ingen aning, men den gör bäst i att vara frisk när den kommer dit.. Shit, passar ju som officer..

Host host...

gold, golden and golden again...

Fields of gold.. med sting alltså.

Det är därför som jag hela tiden känt att jag hört den innan. Det är den jag hört innan jag första gången hörde Evas tappning. En tappning som fick tiden att stanna för en kort sekund. Som om det andetag man är mitt i händelsen att ta helt tappar betydelse. Som om nästa steg förskjuts till en obestämd framtid och promenaden avstannar. För att få stå avslappnat och ta in alla intryck och ryckas med.

Man hamnar i en sådan sinnesstämning att man inte riktigt kan hantera att låten är slut. Så det är bara att trycka på play igen. För att åter igen låta sitt sinne föras iväg.

Fields of Gold... perhaps, somewhere over the rainbow?
Hjälp vad vackert det är.. what a wonderful world! Nästan så att man tror henne..

Ahh, thanks!

I'd rather be golden than have Golden Power..! and that means alot!

tidan

Ja, det var sylverster, namnet alltså som fick mig att fundera lite på loppet som går av stapeln vid nyår. Hur skall jag veta att det är Sylverster som har namnsdag då..? Jag får helt enkelt se till att det går ett stort lopp den 4/10, till min och min farfars (blir tyvärr postumt) ära!

*"En mil på rosor! FRANK-loppet!" (Viktigt att Frank skrivs med stora bokstäver)*

Så var det dags för CK att plöja upp för älven, denna gång inte helt tom på last, utan mycket manligare, i timmerhuggandets tecken.


Även om jag inte i min vildaste fantasi (och ja, jag har försökt) så kan jag inte se en timmerhuggare i rutig flanellskjorta hugga all denna ved.. men tänkas arbetsnarkoman..
Jag gjorde vad jag kunde för att man skulle se den hårt arbetande kusinen mot den ljusa bakgrunden. Och visst kan man skönja honom. En svart siluett. Med en kaffekopp i handen och totalt slutkörd efter massor av arbetstimmar till sjöss vinkade han och menade på att jag minsann borde skaffa mig en uteplats där på piren..

Sedan försvann han med sin last i fjärran..

Och jag fick springa längs piren i foppa-toffel-liknande tofflor och bråka med alla buskage som tvunget skulle vara i vägen. Bara för att komma tillbaka till jobbet.. världen är bra fuskig när vissa kan lalla upp längs en älv och vispa omkring allt vatten.

En dag då morgonmöte sliter en till jobbet klockan 8, medans arbetsdagen inte börjar förrän halv 1. Vad gör man då.. jo, om man är jag, vilket jag tacksamt nog är, så springer man. En nätt runda på 6 km fick det bli, och jag fick återigen konstatera att jag är totalt värdelös.. på att springa sakta.. underligt.. det går bara inte. Jag måste ha en "hare" för att springa sakta..

Visserligen borde jag städa lite.. men det blir inte mycket av den varan.. nästan aldrig. Usch för mig. Dessutom är jag hungrig..

Nej, livet kan vara bra svårt ibland..

Nej, nu är det dags att vila fingertopparna..

nope

Nej, matchen gick inte så bra, men katastrof är också fel ord. Men men, det ger sig. Jag har ju valt att inte bli arg, för då slår jag bara handen i golven.. och nej, det vill jag gärna undvika.

Så sitter jag hemma igen, aningen trött och något fundersam till vad jag skall ta mig till. Mörkret som allt oftare infinner sig i mitt fönster har gått på sitt skift nu.

Nej, jag kommer inte på något.. jag återkommer..

Barcelona idag!

hinner i stressen inte skriva en passande och snabb titel..

Jag är ute efter låtar man kan lyssna på när man springer. Då menar jag t.ex. inte "bed of roses" eller så. Det funkar, klart att det gör, men det är ju ingen slump att det inte spelas ballader på gym. Nej, den tankegången fattade jag knappt själv.

Imorgon är det innebandy, det är bra. Jag skall spela match, tror jag.. Jag skall med iaf. Tror det blir kul. Man måste ju röra på sig, och om man är så snabb på att skippa löpningen, då är det bra att det finns något organiserat att vända sig till.

Jag fick veta att nästa löptävling sker den 31/12, dvs den sista dagen i månaden december. Och tillika sista dagen på 2008. Var det inte nyss som det nya året började? Är det som mamma alltid sagt, att tiden går snabbare och snabbare. Förresten bara jag som hajar till över namnet Sylversterloppet?

*Morbror Johan har fått mig att tro att jag själv är 28, sjukt irriterande!*

---Måste springa till coop och handla något kul..---

Så, då var det nödvändigaste inhandlat...

Jaha.. och nu, är det inte lördag? Nej, det blir omvisitation på denna helg.. jag drar ut och är.. tjao!

idag seg...

Jag minns inte ens var jag hittade denna bilden, men det var iaf hos CK en eftermiddag i slappandets tecken. Jag tyckte att den var lite rolig, trots att den gick i ett ganska negativt tecken som faktiskt går emot vad jag generellt verkar tycka, så jag sparade den för senare bruk. Som visar sig vara nu.

Jag har precis läst ut da Vinci koden, sedan direkt efteråt såg jag filmen, för att låta hjärnan slappna av och låta filmen sätta ansikten på personerna boken. Och samtidigt för att se hur de olika ställena i boken ser ut på riktigt. Som vanligt skiljer sig film från bok ganska mycket. Vissa gånger till den grad att man undrar hur de tänkt. Samt andra gånger som man faktiskt förstod varför något var ändrat. Bara det faktum att filmen är 2timmar och 20 minuter kan ju jämföras med att det tog ungefär en vecka att läsa boken.

Nej, bra bok, med massa fakta/teori som passar den Frank som jag råkar vara. Men dumt att skriva massa om den och vara en spoiler.

Jag skriver nog mera efter lite kaffe i magen..

gallimattias

Jag kan inte svara på varför det inte blivit så många rader av mig.. jag har som inget att skriva. Det skulle väl mest bli jobb. Och situationen är ungefär som i Lumpen. "Skriv upp allt du är med om, det kan man göra många sketcher av" fick jag höra någongång, gissningsvis januari, under 2001. Men väl efter 10 månader med så många skratt att det var oräkneligt så hade jag noll. Noll som i zero, nolla, cero.
Inget att rapportera helt enkelt.

Varför kan det vara så? Kan det vara så att det är en omöjlig ekvation. Att addera militärisk humor med civil? Eller alla andra kombinationer som t.ex. kan inkludera jobb. Måste man mjukas upp och själv ingå i en form symbios med den sorts jargong som för tillfället råder? Och kan denna inte översättas rakt av? Är det måhända som att översätta sitt favorittalsätt eller dikt från svenska till engelska till en, i engelskan dåligt bevandrad, bekant?

Rena hypoteser. Precis som matte. 1+1 blir t.ex. inte 2 om det är sandhögar man talar om.

Eftersom en kedja aldrig är starkare än sin svagaste länk så ser jag till att inte skriva något mer, om detta skulle råka innebära att jag sänker nivån från "osammanhängande, otydligt och svårläst" till att bli rakt ut dåligt :)

Tjao! Sova tidigt... yes CK (cousin King) jag är bra mesig :)

...

En trött en.

För när tiden finns men inget som vills, då blir man en trött en..
När Inget viskar "vill" utan allt skriker "Måste", då trubbas man av...

När man plötsligt slås av att det ljusa utanför fönstret blivit mörkt och dagen för alltid är slut, då får man tillfälligt stålsätta sig mot tidens rand.

Tills morgonen gryr och en svag förhoppning kan skönjas.

I'll outrun it..

Vem kan slå Filip och Fredrik?

Så, det var dags för det programmet igen. Givetvis så visste jag inte att det gick. Jag har inte haft koll på ett enda program sedan jag var liten. Min hjärna fungerar inte så. Jag vet att Lost gick på onsdagar. Men inte mycket mer än så. Söndagsöppet gick på söndagar.. men det måste man ju faktiskt inte vara smart för att komma ihåg... När gick rederiet? Torsdagar? Hmm, alltid minns man något. Det är nämligen lätt att nämna saker man kommer ihåg, för de kommer man ju ihåg. Lika logiskt är det ju att man inte minns saker som man inte kommer ihåg. Eller?

Men hur som helst så lyckas jag bara se det jag tänkt se om jag av en slump zappar över till det :)

Idag var det vem kan slå Filip och Fredrik. Som jag nämnde så slog jag på det av en slump, lycko mig! Jag hade tydligen missat ett avsnitt. Programmet handlar om att slå Filip och Fredrik i div. grenar, som löpning, backhoppning, kortspel mm. Allt mellan himmel och jord. Hur som helst och för att göra om 3 program till en mening: en helt avgörande gren (efter 15 st.) bestämmer om utmanaren får 500000kr, i det här fallet ett enda moment. Missar man då, vilket han gör, så måste det vara ett tungt slag. Närmare kommer man nog inte. Säga vad man vill om de flesta, och då menar jag även de kaxiga som jag annars har svårt för, så tycker jag väl att karln skall ha något. Bara det att han förlorat räcker väl? Äh, jag vet inte..

Tja.. 10.14, värdelöst.. kunde jag inte komma under 10 minuter. Stört!

Nästa gång, då jävlar. Jag har dessutom en ny taktik! Att ev. träna innan..

inget att skriva, Frank för hela slanten..

-Hallå?

-Sover du?

-Nej

-Vad gör du då?

-Jag vet inte..

Ehh, rätt lätt att se igenom den lögnen. Men men, jag vet ju själv hur det är att vakna och inte ens fatta hur, var, när, vem och varför man är.. Kämpigt läge..

Jag som inte sällan googlar allt mellan himmel och jord har ibland inget direkt att googla på.. googlar jag helt enkelt mitt eget namn.. Ibland bara Frank.. Lite kul hittar man ibland. Somdå Loggan för "Frank's WorldWide Moving".. känns nästan som ett företagsnamn och en logga direkt hämtad från min egen hjärna. Men men, uppenbarligen hann jag inge först med den ideén... heller! Men om inte annat så kanske man kan börja jobba där, som bärare.




Jag, som inte sällan ställer klockan efter en viss radiostations utsändningar kan inte tänka mig en bättre radiostation än:
Men, bara snacket om mitt namn när radioprogrammet "Frank" sändes i P3 så skulle jag nog få höra mitt namn i en mängder olika tappningar om denna radiokanal. Men det verkar som om jag behöver flytta till New Hampshire för att få lyssna på klassiska låtar..

Och efter denna kavalkad, och brist på vettiga formuleringar och tankegångar, så måste jag nämna den, förmodligen, bästa av rockklubbar här i världen... kanske ett framtida artistnamn?


Fler bilder och kommentarer till dessa kommer.. men man kan ju inte lägga ut alla sina kort på en gång. Vad skall jag då använda mig av när det uppstår skriv- och idétorka??

Vem kan slå Filip och Fredrik??

soldat

Soldatens ärtsoppa. Något med namnet som gör att man bara måste handla den. När man varit i fält en hel dag och man tar fram sina konserver framför brasan, eller alternativt i 12mannatältet. Då borde ju detta vara ett självklart val? Tja, ingen aning faktiskt. Jag har aldrig ätit ärtsoppa i fält, jag har jag aldrig burit med mig konserver (det hade varit att klassa som självmordsförsök) och jag har definitivt inte haft någon eld att leka med... nåja, undantag bekräftar regler eller?

Hur som helst så måste det vara färgen och just namnet "soldatens ärtsoppa" som tilltalar :)

En bild på den färdiga ärtsoppan i min, vackert kakaofärgade, djuptalrik skulle nog inte passa sig så bra, då det mer ser ut som.. ja, jag behöver nog inte förklara.

lite av en mardröm

Ja, jag har ont i min hand. Jag har haft det lite från och till, brukar vara ett samband mellan ont i hand och innebandy. Ett ännu starkare samband mellan innebandyträning som går dåligt och ont i hand. Vissa saker är bra underliga :)

Men jag har smart nog lindat in handen med gasbinda som jag fått låna av min cousin king... han som faktiskt ser ut som ett sjukhus. Och ja, cousin king är helt klart ett engångs smeknamn. Kan lätt stiga honom åt huvudet annars.

Nej, de bokstäver som bildar ord, de bildar inte ord i en sådan ordning att de bildar vettiga och saknyttiga meningar.. så jag slutar för idag. Tjoho!!

en gammal brandstation..

I Kiruna, där jag mer eller mindre bott på 5 adresser. Terrassen (2 olika ställen, men jag räknar den som en), Järvägsgatan (räknas 2 gånger. En med far, en egen lgh), Biblioteksgatan och Steinholtzgatan (försök göra adressändring till den adressen utan att behöva bokstavera. Och försök bokstavera utan att skriva upp det). På alla ställen utom just Steinholtz så har jag haft en ganska angenäm utsikt.

Varför jag skriver det vet jag inte, men jag hittade en bild på den "utsikt" som jag hade från bibiloteksgatan. Gamla brandstationen helt enkelt. Jag vet inte, men jag det är något fint med den, som det är med så många gamla byggnader. Flera är de gånger jag menat på att rummet i tornet skulle vara det ultimata stället att ha sitt rum på. Tänk att inte bara ha balkong, utan dessutom ha balkong runtom hela rummet. Superbt!

Andra utsikt som kan definieras som helt ok är väl Kebnekaise med sin sydtopp på 2104m och hela fjällmasivet. Passar även på att nämna tågstationen med Kirunagruvan i bakgrunden. Denna gråa klump till berg är trots allt värd att nämna då det råkar vara världens största, underjordiska, gruva.

Just att den är underjordisk gör det till en mindre sevärd sevärdighet, men jag brukar se det såhär: Om det kommer turister i massor som vill se fanskapet, så är de värt att nämna, när jag nämner utsikt från hemmet.

Tyvärr har jag inte sett just detta norrsken..

Från Steinholtzgatans fönster hade jag ingen utikt alls, nästan. Om man inte räknar med det norrsken som fick för sig att uppenbara sig. Nice.. Här har jag Fonus och gråa moln. Sånt är livet.. :)

ja.. bara lite rött

Jag sitter och funderar. Jag sneglar bort mot ytterdörren. Soporna skall ju ändå ner, badrummet är ju ändå smutigt efter allt fixande. Svabbat och gnuggat bort smuts/färg i uppgången. Uppgången är så klar som den kan bli utan att riktigt vara det. Hmm..

Är det inte lika bra att ta med mig en pensen, en liten roller och den burk med rödfärg som det skall målas med. Jag menar, vad kan det ta..? 2-3 penselduttar, inte ens en kvadratmeter med rollern. Ja, det gör jag... eller..

Haha, ja, jag får väl se.. :)

Jag återkommer...

oinspierad

Ibland så känns det som om det går år och dar mellan mina inlägg. Men om man kollar på facit så var det bara två dagar sedan. Även om jag inte vet om datumen stämmer och så. Men det går inte eoner mellan tillfällena i alla fall.

Jag sitter och tittar på ett tv-program med Rickard Ohlsson, eller hur han nu väljer att stava det. Ett frågesportsprogram. Shit vilka underliga frågor. Och vissa helt omöjliga. Till skillnad från de flesta andra frågesporter så vill ingen ha någon fråga, bara för att de är sjukt omöjliga. Men men, jag kollar ju. Så länge man kan få frågor utan att riskera att ertappas med att ha fel, då är jag som en slav...

Morsbesök med geocashing..

Jag fick snällt posera med fyndet..

Mamma var visst så stolt över att ha joggat hela tjejmilen att hon fortsatte till Gbg av bara farten. Väl här så passade hon på att besöka sin äldsta av två söner. Geocashing i kombination med promenad. Kanske blir en geocashare av mig en dag med :)

Usch, återigen så borde jag kunna skriva massa grejer, men de vill sig inte, dessutom borde jag göra massa grejjer, men jag vet inte om det blir så mycket med det. Tja, mat kanske hjälper till...

Tjao så länge..

Hancock

Hancock idag. Trötter och seg. Filmen var bra men tvätten gör inte som den skall. Torktumlaren dum, så nu får jag boka tid så att jag kan låta det ligga kvar tills imorgon när jag vaknar.

Ont i magen har jag med. Underligt, jag trodde att jag hade massa som behövde komma ut ur fingertopparna.. nåväl. En annan dag måhända