liten kort resumé...

Så, nu sitter man i värmen och svettas. Att det kan vara så när man är inne.. Det är nackdelen med att det är fint väder. Dels att man inte kan vara ute (jobbar) och när man då kommer hem och solen har lagt sig så är lägenheten skållhet och man mår som i en bastu.

Sitter förresten och begrundar min svullna vrist som jag åsamkade mig igår på en träningsrunda. Eller om man skulle (haha, fortsätter meningen långt efter jag påbörjade den, återkommer om det..)... Nåväl, som jag påbörjade...

Var ju ute och sprang igår. Skönt skönt. I det lugna, men ändå behagligt hyggliga tempo som infinner sig när jag springer med Moster. Hon gagnas av att springa med mig genom att jag får henne att hålla ett snabbare tempo och jag av henne genom att hon hindrar mig från att springa sönder mig själv. Blev väl en 6km till Morfar och tillika vätskekontrollsmästare för dagen. Efter lite snack så sprang vi tillbaka, en annan väg. Efter någon km så säger Moster "titta, fåren".

Om man nu skall använda ett välanvänt engelskt uttryck, ofta förekommande på discovery för att påvisa att något allvarlig händer. Då skulle jag säga. "After running some 2kilometers or so, disaster struck":

Jag slänger spontant ett öga på fåren över min högra axel. Mitt i denna sekvens så trampar jag med min vänstra fot på kanten av asfalten, vristen viker sig och kroppen följer efter. Handflatan slår i marken och jag ligger där i diket och liknar en Italiensk fotbollsspelare som precis snubblat efter en lätt närkamp.

Efter att ha tagit mig upp gick det visserligen att springa, bara att bita ihop och gå igång vristen igen.

Roligt såhär dagen efter, det är ganska roligt att ha en vrist som ser ut som en fotboll, speciellt eftersom det inte gör så ont. Samtidigt som jag ramlade fick jag ett sådant där jobbigt sår på handen, som inte gör ont, men som ändå är ivägen. Mesig igår, iaf om man fråga Adam. "Och du skall ha gjort Jägartjänst" var den ända ömkan jag fick då.

Idag då, när jag nu jobbat, druckit ett ton kaffe p.g.a. trötthet, och sprungit runt som en yr höna så hade jag nog ett behov att vara lite "manlig" (detta allt för ofta dåliga ord). Eller.. tja, jag vet inte vad jag skall använda för ord. Någon som läser detta kan ju hjälpa mig.

Hur som helst. Satt här hemma, stresskollade lite på en film som jag senare kom på att jag inte skulle hinna se, drickandes mer kaffe och ätandes lite godis. Pratandes i telefon, bland annat med syster. Då slår det mig.... Jag springer!!

Märkte ut en 2,5km slinga här en dag. Använde www.jogg.se och gjorde en perfekt runda. Den slutar och börjar precis utanför min dörr. Kan det bli bättre. Min egen sjuka hjärna började, nästan så att jag knappt var med själv, tejpa min vänstra vrist. Med silvertejp! Shit vad bra det var. I stil med att gipsa ju!

Musik på, och iväg! Shit vilket tempo jag hade i inledningen, jag tror inte att det var så smart.. men jag kom mig runt, ganska snabbt.. jag vet inte om jag skall vara nöjd eller inte. Men va fan, jag kan allt bättre.. Minst 20 sek snabbare per km skall jag nog kunna lösa..


te(a)mPO tror jag på..