simply the Best?

Varmt även idag, sparkade väl av mig täcket vid ca. 11tiden, trodde att det var kört att somna om, men men, gissar att det går om man försöker. Strax innan ett så vaknade jag iaf av att Mormor ringde. Så nu sitter jag uppe, är lite hungrig och planerar att gå och hämta lite frukost, för att stilla dels hungern, men samtidigt för att det är sjukt gott. Tänk om man fick äta det varje måltid, mums vad gott det hade varit då. Visserligen tror jag att man kan ledsna på en sorts mat om man äter den för ofta.. been there, done that..

Så, det började på Trädgår´n med Adam & co. Öl och mat. Iallafall höll jag mig till det, andra "godsaker" beställdes in var laphroaig (tog mig ett tag att hitta korrekt stavning på det), Irish Coffey och vanlig kaffe. De 3,5 timmar som vi spenderade där bjöds vi på SOL, i mängder, lite moln och faktiskt regn med. Skönt med omväxling va? Oavsett vad så flöt timmarna på fort som bara den!

När det så småning om var dags att röra sig så var det som att valla en flock av helt olika djur, alla i sitt eget tempo med sitt eget mål.

En första anblick av spektaklet..

Efter lite om och men, lite fram och tillbaka så kommer vi iaf in, möts av att det är en och annan som också råkar vara där...



Det är nu det börjar bli svårt att veta vad jag skall skriva, jag kan säga att jag hade 1000 olika idéer igår, men de verkar vara som bortblåsta. Jag fascinerades verkligen av alla som var där, det var en sjuk känsla, att var man än tittade så såg man bara människor, att inte riktigt kunna urskilja någon person på bortre läktaren, men samtidigt se att ALLA faktiskt klappade i takt. Ja, jag vet faktiskt inte hur jag skall beskriva det.

Att de kallar det som är längs läktarna för sittplats är ett hån mot kvällen, jag tror inte att jag såg någon sitta på hela kvällen!

Efter att ha öppnat med ett par låtar som jag definitivt kan påstå att jag kan, så kommer ett koppel med låtar, som visserligen var bra, och säkert JÄTTEKÄNDA om man är ett större, och framförallt mer insatt, fan. Någonstans där så måste jag faktiskt erkänna att det inte alls var så skönt att stå upp (en smärta som slutar efter ett tag). Jag tror att jag efter ett tag slutade vara fascinerad av alla människorna, om man nu kan sluta vara det. Men en nyhet är ju bara en nyhet en gång?

Men trots det så var det hela tiden var det en overklig känsla att stå där jag stod. Kan nog beskriva det lite som att kolla på ett filmklipp från en konsert, för inte kunde det väl vara så att jag själv i egen hög person hade det privilegiet? Efter att öronpropparna kommit till användning (glömde ett tag att jag handlat dem) och när jag någonstans kommit fram till att jag faktiskt var där.. då blev det bara bättre och bättre hela tiden. Kunde jag låtarna? Nej, definitivt inte alla, vissa stycken av vissa utvalda låtar, visst. Men i det stora hela? Nej. Behövdes det? Nejare. Låtarna var ju sådana som man tror att man känner igen, sådana man rycks med i. Sedan om alla längst fram kan dem, det är ett vackert samspel med publiken. Det hjälper kan jag säga! Nå, skulle jag lika gärna kunnat banga det, och lyssna på det på CD istället..? Nejast!

Roligt också att se Max, spelar till vardags trummor hos Conan O'Brien.

Mäktigt hur en publik kan låta!

Nej, inget jag kan skriva kan återberätta det.. inga formuleringar kommer vara fyndiga nog att försöka beskriva det med! Varken hyllningar eller tacktal för det rättvisa. Så bra var det faktiskt, när man ser det på det stora hela. De sista låtarna var nog det närmaste salighet en sådan som jag kan komma...

Så Thanks mr Boss & E Street..!




Frukost var det ja... tjao!