lite bra, men med bitterhet..

Jaha, ute.. sprungit.. hur gick det måhända? Bara bra faktiskt! Helt sjukt. Lallade fram i någon form av mes-tempo, tittade mig omkring, på växter, på hus. På alla människor jag mötte. Himlens olika nyanser. Vinkade glatt till en gammal boxar-kollega från Kiruna som numera är poliskonstapel här nere i Gbg. Tål att påpekas att han inte är från Kiruna, utan endast gjorde lumpen där. Skulle det inte vara så att jag ätit dåligt de senaste 2 åren (med andra ord; så även idag) så hade jag så hade jag nog gillat hela löprundan bättre.

Energin var inte riktigt närvarande, men sådant kan man alltid tvinga fram.

Nåja, fick hela tiden hålla tillbaka benens vilja att öka takten. I krönet på backar, som jag lärt mig att spurta över, gick det ibland i skamligt lågt tempo!

Hade nog kunnat löpa ett bra tag till, men så kan det ju vara, att man bestämt sig för en viss runda och sedan när man närmar sig slutet så vill inte kroppen fortsätta, även om den orkar. Äh, jag vet inte hur jag skall förklara.

Skillnaden mellan idag och göteborgsvarvet var påtaglig.. 2 km in på Gbg-varvet började jag fundera på om detta verkligen skulle gå vägen.. Nu eftet 2 minuter kunde jag nöjt ta mitt första djupa andetag, lite jobbigt var det ju allt. Inte! haha!

Slutade iaf med att, om jag hållt samma tempo den 17 maj så hade jag slutat på en tid ca 1min25 sek bättre... Ändå känns det underligt värdelöst att inte panikartat försöka få luft när sista steget är taget.. jag vet inte, thats just me!!