Vilken dag..

Som sagt, somnade sent sent... Men jag gjorde det iaf. Vaknade sedan vid 7 och tänkte; självklart skall jag inte bara ha svårt att somna, jag skall också vakna för tidigt. Men jag hann nog inte ens tänka mer än just den tanken innan jag slumrade till igen. Efter det var det verkligen en kamp mellan mig och Snooze-knappen. Givetvis var det inte jag som vann. Både trött och sen hoppade (nåja) jag upp ur sängen och stressade mig till bussen, fick till och med springa sista biten. Något som alltid är påfrestande, speciellt eftersom jag aldrig hinner kolla vilken buss det faktiskt är jag hoppar på.. Kul att hamna i Skogome...

Nåja, jobbade på under dagen, sålde en herrans massa och tiden bara sprang iväg. Givetvis hanns inget som var meningen med. Som det alltid är när man missbedömt hur dagen skall arta sig. Övertalade jobbarkompis att stänga så jag kunde använda den sista tiden i Bäckebol till att handla sladd till den nya lampa på Ikea. Tänk, jag sprang in på Ikea för att handla en grej för 39.50. Inte illa va!?

Har någon sagt att det snöar i Göteborg? Såhär såg det iallafall ut när jag tog mig ut från Ikea, att gå till bussen blev en utmaning...

Bilden på mig är tagen halvvägs mellan Ikea och busshållplatsen Bäckebol köpcentrum

Väl på bussen hem så var det en Kvinna som fick någon form av epeleptiskt anfall. Såg lite hemskt ut. Folk uppförde sig som yra höns och jag tror nog att det var bra att det var en kvinna med som verkade veta vad man skulle göra. Jag som satt precis brevid henne observerade mest vad som hände, var behälplig när det behövdes handkraft och erbjöd iallafall min rock som värmekälla. Relativt snart, ca 10-15 minuter, kom den ambulans som alla verkar ha ringt. Gissar att det hela slutade relativt lyckligt. Det är lite intressant att se hur folk blir när det händer något. I detta fall så var det inga problem att vara lugn, snappade upp att kvinnans väninna sa att det var epelepsi och har fått sagt till mig att det är bara att vänta ut det. Ingen blir väl förresten gladare av en stressad och uppspelt medpassagerare.

Något som slog mig när sjukvårdarna kom; Ambulanssjukvårdare måste ändå ha det mest jobbigt med alla som faktiskt inte är sjuka? Jag menar, de som jobbar med det vet ju vad som faktiskt är farligt och inte... vi som inte har en aning får ju panik. Allt som har med hälsa att göra kan ju göra den mest hårdhudade till en nervös harunge.

Att mina kunder ibland inte vet vad som skiljer ett enkeltäcke mot ett dubbeltäcke är ju lugnt, men att en ambulanssjukvårdares olycksoffer faktiskt "bara" har ett epeleptiskt anfall och inget livshotande är är ju allvarligare. För såfort det handlar om ett anfall så omvandlads det i den otränade männikans hjärna till något livshotande. Det drabbar ju faktiskt alla. Den olycksdrabbade, medpassagerarna (i detta fall).. och även ambulanssjukvårdarna som inte bara måste göra sitt jobb utan också ta notis om alla andra.. ähh.. jag fattar knappt själv vad jag menar.. jag vet vad jag menar men inte hur jag skall uttrycka det..

Nånå... Skaffade mig iaf den där sladden.. kopplade in lampan i vitrinskåpet. Det blev ganska bra faktiskt... bild som visar det med!

Ganska nöjd faktiskt!

Så har jag ju förresten rakat huvudet med rakapparat.. Blev en impulsgrej, som vilken gång i ordningen? Nästan så jag hade hejjarklack! hmm, jaja.. men såhär råkade det bli för någon dag sedan... nu är det nog dags att sova lite, så att kroppen hinner varva ner.. är vaken för många av dygnets timmar..


Så slutar jag med ett citat från Abu-Hassan.. helt ologiskt! Men det var kul när han sa det!

Liten pojke köper liten hund, stor pojke köper åsna, jättestor pojke köper häst. Jag känner honom som köper häst! Allt kommer ordna sig..

so long!