jag är över-askad...

Time to say goodbye....

En outtömmlig energikälla som fick de mest energiska barn att inte orka mer, ett vuxet sätt som man alltid kunde se upp till, ett vuxet prat som man aldrig fattade men inte kunde få nog av, en ständig ström av skämt och snabba påhopp som fick en att ständig vara beredd.
En kvickhet som lärt mig att det inte är skämtet i sig som spelar roll, det är hur man levererar det på mest oväntat sätt. Ett inflytande som fick barn att lägga patiens mitt i sommaren i spanien.
Klypmode och andra till synes meningslösa lekar som går till historien som minnen som man aldrig kommer att glömma, minnen som man aldrig tröttnar på att berätta och gärna upprepar gång efter annan till de som inte var med eller som inte kommer ihåg.

Minnen som sträcker sig tillbaka från 1988. Skylten "Heja Frank" i svart, via fiskmåsgatan, via spanien första vändan -90, andra vändan -92, flytten till lägenheten, midsommaraftnat, julaftnar, besök i norrland, långa sommrar och flytten till glommen slutar i Januari 1999..
Ett handslag, en kram och ett "så ses vi till sommaren igen"...

Det gick snabbare än så... du satt aldrig i fönstret och la patiens den gången..
och det är något som jag aldrig kommer vänja mig vid att du inte gör...

tänk att det snart är 9 år sedan...
...Ti amo...