Snön virvlade ner igår, sakta, snöflinga för snöflinga. Sakta dalandes mot den väntande marken. Ensamma ljuskällor lyste upp och den stilla tystnaden bröts bara stundtals av passerande spårvagnar på kvällens sista resa. Människors steg hördes i den, för kvällen, nya snön. Täckbyxors karakteristiska läte hördes över de övriga tysta sekundrarna. Stillheten var öronbedövande och lugnet hade verkligen lagt sig till ro.
Sedan blev det morgon, all den vackra snön var nertrampad och spår fanns överallt. Spårvagnarna passerade i parti och minut. Den mörka omgivningen, endast upplyst av enstaka lampor, var utbytt mot disigt ljus. Människor passerar som på en paradgata och bilar uppenbarar sig som om det var rally utanför. Nu var det ljud som var öronbedövande och lugnet har sedan länge gått till jobbet.
Varför gillar jag nätter? Guess.
If u give it back you'll get money quick. Irony at its best.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar