nej, nu borde jag sova..

I desperat jakt på mat.. inte sällan det resulterar i ett olönsamt jagande på ställen att äta på. Kantad av restauranger ligger Avenyn, eller Kungsports Avenyn som den heter, som en paradgata i Göteborgs hjärta. Men ingen verkar vara övertygande nog i sitt sätt att meddela sin existens. Stressa skall vi visst göra nu, jaja.. jag är påväg. Ner med hissen i 5 våningar. Sedan mat verkar det som. Fortsätter väl sedan då...


Nu har det gått ungefär väldans massa timmar sedan jag skrev. Klockans stora visare pekar på 8 och den lilla, och det är här man verkligen kan kan ifrågasätta varför jag är vaken, på 1. Illa att klockan redan hunnit bli 20 i 2.

Blev pasta btw.
Gott... imorgon blir det innebandy, direkt från jobbet också

Jag var en duktig sak och sprang igår. När jag vandrade den relativt korta vägen mellan spårvagnshållsplatsen och hemmet så kände jag en liten lust att springa, en annan del av mig sa att minsann inte var en bra idé, då jag redan tränat 4 dagar irad och att jag var ond i kroppen. Jag hade till och med hittat på ursäkter och formulerat dem fint och så. Jag vet inte vad det kallas, men att i förväg formulera svar på eventuella framtida frågor. Sådant sysslar jag med hela hela tiden..

Men jag tvingade ut mig då jag kände att det minsann gick utmärkt att bara vila på fredag, som idag då.

Detta skulle jag för övrigt ha knappat in på bloggen redan igår, men jag somnade visst på soffan, med en handuk som täcke. Sov i 4 timmar med, sedan vaknade jag, slog av tv'n och somnade om i soffan i ytterligare en timme, ungefär. När jag sedan, vid 5tiden skulle lägga mig så fanns det massor som tvunget skulle göras. Hemskt var det, alla dessa I-landsproblem tär på mig ;-)

På tal om min löpning så gick det över förväntan, bra med ork, försökte tänka på tekniken, vilket också gick bra. Visst under vissa partier så gick det läskigt sakta, men ca. 8 km. lyckades jag allt ta mig innan stegen återigen saktades in till gångtakt på min innergård. Dessutom slogs jag med vindarna på rundan. Och när energin i kroppen är i det närmaste tömd och vinden har bråttom åt andra hållet, då tar det emot lite. Skulle jag levt på den tiden då Tor var ytterst ansvarig för oväder så skulle jag nog trott att han var i farten, men att hans mjölner (visst är den den som framkallar blixtarna? eller är det hjulen på hans kärra...) var kvarglömd hemma. Så uppdimentionerad var blåsten för en utmattad jag...

Ibland så kan jag tycka att vissa formuleringar som jag kommer på låter mycket bättre i mitt huvud än i skrivet format, dessutom så undra jag om jag inte bara glömmer en massa av dem?
Och nu blev klockan 2... så den ringer om 6 timmar. Nattinatt..