Blodpudding...

Så, när förkylningen förlorat på poäng (hade det varit TKO så hade den varit borta för länge sedan) så dyker nästa motståndare upp. Usch.. lite rädd för att de skall svälla, så det det ser ut som om jag har tre adamsäpplen..

Börjar bli less på att kroppen hämmar mig, så jag har valt att, även denna gång, ignorera det. Enda skillnaden mot annars är med andra ord att jag äter en ipren, eller motsvarande, lite då och då. Skillnaden är med andra ord att jag äter på dagarna :-)Jag var förresten ute och handlade en dag.. mat till hemmet. Min blick fastnade på översta hyllan, på en gammal favorit. Blodpudding. Kan det verkligen vara något? Visst, jag provar.


*Tänkt vad många som har det som sitt förslag till världens äckligaste mat.*


Nu när jag smakat på det för första gången på år och dar så får jag säga att det är lika gott som när man var liten. Det enda som jag möjligtvis saknar är apelsinjucie. Som liten var det nog mjölk, men det skulle jag nog inte ens dricka ur glas om jag fick betalt. Så det får för enkelhetens skull bli vatten.


Det bästa med blodpudding är för övrigt det faktum att den, till skillnad från ALL annan mat, faktiskt skall se bränd ut.