onsdag 14 januari 2009
skriver lite såhär 4 timmar innan klockan ringer..
måndag 12 januari 2009
paus över jul och nyår
söndag 14 december 2008
spel spel spel
Shit, tänk vilken krigare man är. Helt värdelös på tv-spel dock. Men det ger sig nog.
Det blidde inget Liseberg, men det kanske var lika bra det. Jag menar, vill man ha det lite lugnt så är det väl knappas lucia man skall gå på. En vardag som vilken som helst är bättre.
Jag har köpt en sladd idag, jag har för mig att det skall vara ett rött och ett vitt uttag för ljudet, men denna gången var det ett rött och ett svart.. dels mina favoritfärger när jag var lite. Men rött och svart, måste allt hädanefter påminna mig om det.. haha, illa. Eller hur CK?
Ledig ett par dagar, inte varit så duktig av mig som jag önskat att jag var, men så kan det vara, och har varit de senaste åren. Sällan så duktig som jag önskar.. illa även det. Men jag kan också säga att jag har det lugnt och skönt. Dessutom är jag numera helt motståndskraftig mot tristess. En bra sak att vara om man skulle möta en dag som saknar innehåll.
Kaffekopp nummer två är på g att bryggas nu. Även denna gång är det CK som får äran att tillaga. Usch vad mycket spelande det blir.. mer än en timme tills vi skall sluta, risken finns då att det blir temporärt.
onsdag 10 december 2008
barn..
tisdag 9 december 2008
morgontrött när morgonen är slut.
Sitter och äter en panikartad frukost också. Eftersom jag lyckades med konststycket att somna i soffan. Vakna och sedan vakna, bara för att börja kolla på charmed eller vad den heter. Och när den var klar tyckte jag att jag lika gärna kunde ta en dusch. Passar ju bra vid 3-tiden. Nej.. Ses
måndag 8 december 2008
hang down your head....
Inte sällan funderar jag på hur det kommer sig att allt är så fruktansvärt olika med och utan musik i öronen. Med musik strömmande ur små materiella hörlurar stängs hela omgivningen av, de intryck man får reduceras till synens. Andras samtal blir bara parenteser och det enda som avslöjar att de äger rum är de obligatoriska läpprörelserna. Stunden är som tagen ur en film där alla andra är statister som bara spelar en biroll i filmen om en själv. Staring myself.
Nej nu får jag sluta, jag kan knappt fokusera blicken... Bara ett par trappsteg till. Bara för att jag är så klen så ska jag springa imorgon. Tja!