ett steg före det andra...

Oj, jag gjorde det.. jag gick upp tidigare, innan jobbet, och sprang! Känns fortfarande som om något avlägset. Men jag gjorde det! Klockan ringde halv 7 första gången och jag tryckte givetvis på snooze-knappen av vana. Men relativt snart slog jag på radion och började dagen med morgongänget strömmande ur hörlurarna. Efter en seg första halvtimme så vankades det lätt frukost så att magen inte skulle vara helt tom och morgongänget blev tv-sänt istället. Var väl knappast peppad men jag tänkte det skulle bli bättre med den varan såfort jag tagit några snabba steg.

Ekiperad för löpning studsade jag ner för trapporna och ut den lite kyliga morgonen.. Det tråkiga med vädret var att jag valde väg efter var det inte var is på vägen, men i det stora hela så var valet av väg ganska enkel och lite lik min förra runda.

Jag visste att jag ville springa upp för ljungängsbacken igen, en ganska kort men ack så brant backe, en utmaning med andra ord. Efter att ha småspurtat upp för en lång seg backe så slog hjärnan bakut! Passerade den nämnda backen och fortsatte ner för en lång nedförsbacke med ganska lätt lutning. Hjärnans plan var väl att jag skulle ha en lika lång uppförsbacke (för det blir ju det i motsatt riktning) och sedan vara extra trött när ljungängsbacken vankades! Nu skall du få kroppjävel! Nåväl, jobbigt var det iaf, och jag var bra trött i "motorn" när jag kom hem sedan.. Eftersom benen klarade sig helt utan att mattas så tänkte jag att jag även denna gången skulle klara mig utan att stretcha. Idag vet jag inte om jag gjorde ett bra val, men nu är det försent att ända sig.

Äh, nu orkar jag inte skriva mera. Kommer kanske lite till om ett tag om jag får låna Jimmes dator. Skall ju träffa moster med kompis med. Skönt att man slipper vara äldst! Haha.

Dubbel Lungo i FilipaKmugg, perfekt till frukost!

white men can´t jump

Tänk vad fort en dag går, sju snabba dagar bildar en snabbt avslutad vecka.. och så håller det på här i livet. Skall man få panik och göra vad man kan för att lyckas innan de snabba dagarna inte längre är något som man själv är en del av? Måste man det? Men tänk om man inte vill och tänk om det faktiskt är så att det inte är den med mest prylar som vinner när man dör.. shit isåfall är jag den största förloraren av alla.

Jag vet inte vad men det känns inte som om det är jag som skriver detta, som att texten jobbas fram med hjälpa av fingertopparna. Som om de var i direktlänk med hjärnan eller något. En underlig känsla av att läsa sin egen text när den knackas fram, utan att ha en aning om vad som kommer näst! Som tur är så har jag iaf vett nog att själv agera filter och radera den text som inte riktigt passar sig. Tur är väl det!

Vild tanke börjar arta sig, jag får se.. och dessutom verkar jag få veta mer och mer utan att få något svar, rätt underligt! Tävlingsmänniskan i mig vill inte ge upp och den patetiska delen av mig vägrar.

Snart är det dags att ställa fram kockan ett snäpp, så att dagen gör att vi kommer mer i fas vad gäller säsongen. Jag vet inte vad som är bäst, att ställa tillbaka klockan när man jobbar och får sova en timme till eller att ställa fram den en ledig dag. Jag menar, så man kan tillgodoräkna sig lite mera sömn! Haha.. idag sov jag till 2! eller något liknande. Men jag måste erkänna att jag sällan reflekterar över det där med klockan utan försöker se till det positiva i att sommartid faktiskt brukar innebära sommar.. Givetvis har man nog fel iår då! Shit, det var som att gå till jobbet på den gamla goda tiden, när det innebar att plumsa i snö, halka ner för backar och söka bästa väg där det var grusat!

Nåväl, nu börjar denna dagen lida mot sitt slut. Jag har ännu inte kommit på något bra knep på hur man tar vara på dagen, och klockans lilla visare har passerat två streck sedan jag satte mig i soffan för att slösurfa lite. Tänk om jag iaf inte hade något att ta tag i.. för det har jag verkligen! Känns som en miljon saker!
Kanske skall tänka lite innan jag somnar, lite less nu!
men men..
Encantado!

morgontrött!

sitter på bussen, nyvaken och lite seg. Tacksam för att buss 402 går så snabbt. Som en pil till jobbet. Klockan ringde sin hemska signal redan 7 och det fick bli radio för hela slanten. 40 korta minuter innan jag med en vilja av stål tvingade upp mig själv ut i det kalla. Någon dag ska jag göra något så oväntat att jag går upp tidigt och går ut och springer. Dock bör jag ju dokumentera det med bilder. Annars lär ju ingen, inte ens jag, tro på det. Får se nu om jag börjar nu eller inte... Krispigt kallt, perfekt...

athleten!

Med ett ryck satte jag mig upp i sängen, ähh, jag hade ju glömt ställa klockan. Nåväl, löste ju sig. Skönt varmt under täcket, så jag förvånade nästan mig själv när jag ålade mig ur sängen och hoppade in i duschen. Lika bra att vara vaken tidigt tänkte jag nog...
Jag var ju ledig! Tur var väl det...

Gårdagens eskapader gjorde sig påminda och jag skrattade åt mig själv. Vilka ideer. Tydligen skall jag på storan den 9 april. Det har jag också gått med på, så de är bara att masa sig dit. Roligt roligt var det iaf och börjar man sent så slutar man sent! Uppladdningen var kanske inte ultimat... och saknade faktiskt helt någon substans av mat, vilket måste ses som en lite dum sak.

Vädret var perfekt, även om det som vanligt var kallare än vad det gav sken av att vara. Ut och springa och äta Sushi, like first time ever, till frukost! 8 bitar fick det bli, pallade inte 12 som the expert. Olika bitar smakade olika gott.. Betyget då? Tja.. vet inte om någon mat skulle smakat ultimat just då, men det var funkis. Får ge de en till chans med bättre förutsättningar så tror jag på det.

Hem till Jimmie med perfekt tajmad spårvagn! Kaffe serverades också, inte illa! När sedan den av oss som kan bli rastlös började bli just det fick den andra komma på något att göra. Och varför inte handla skor, löparskor. Löplabbet. Rätt bra ställe! Givetvis gjorde jag det jag alltid gör och handlar det dyraste som ställs fram till mig. Men blev bara sjukt bra.
Med matchande löparbyxor ser jag nästan ut som en som tränar, inte illa va! Bilder kommer senare.

Så, hamburgare som dagens andra mål mat och göra absolut inget alls från kl 4 och framåt. Simpsons, Scrubs och Extreme makeover Home edition är ett perfekt sätt att att tillbringa den lediga dagen. Efter lite Svappavaara-koll så gör sig min nostalgiska sida påmind och jag måste kväva den för att inte sitta och vara nostalgisk precis hela natten. Så var klockan helt plötligt hur mycket som helst! Ner och handlade dagens tredje mål mat, denna gång i form av kebabtalrik och hem för att lägga mig. Något som jag givetvis skjuter framför mig.
Men jag ger det en chans nu tänkte jag...

sing a song?

Vilken dag..

Som sagt, somnade sent sent... Men jag gjorde det iaf. Vaknade sedan vid 7 och tänkte; självklart skall jag inte bara ha svårt att somna, jag skall också vakna för tidigt. Men jag hann nog inte ens tänka mer än just den tanken innan jag slumrade till igen. Efter det var det verkligen en kamp mellan mig och Snooze-knappen. Givetvis var det inte jag som vann. Både trött och sen hoppade (nåja) jag upp ur sängen och stressade mig till bussen, fick till och med springa sista biten. Något som alltid är påfrestande, speciellt eftersom jag aldrig hinner kolla vilken buss det faktiskt är jag hoppar på.. Kul att hamna i Skogome...

Nåja, jobbade på under dagen, sålde en herrans massa och tiden bara sprang iväg. Givetvis hanns inget som var meningen med. Som det alltid är när man missbedömt hur dagen skall arta sig. Övertalade jobbarkompis att stänga så jag kunde använda den sista tiden i Bäckebol till att handla sladd till den nya lampa på Ikea. Tänk, jag sprang in på Ikea för att handla en grej för 39.50. Inte illa va!?

Har någon sagt att det snöar i Göteborg? Såhär såg det iallafall ut när jag tog mig ut från Ikea, att gå till bussen blev en utmaning...

Bilden på mig är tagen halvvägs mellan Ikea och busshållplatsen Bäckebol köpcentrum

Väl på bussen hem så var det en Kvinna som fick någon form av epeleptiskt anfall. Såg lite hemskt ut. Folk uppförde sig som yra höns och jag tror nog att det var bra att det var en kvinna med som verkade veta vad man skulle göra. Jag som satt precis brevid henne observerade mest vad som hände, var behälplig när det behövdes handkraft och erbjöd iallafall min rock som värmekälla. Relativt snart, ca 10-15 minuter, kom den ambulans som alla verkar ha ringt. Gissar att det hela slutade relativt lyckligt. Det är lite intressant att se hur folk blir när det händer något. I detta fall så var det inga problem att vara lugn, snappade upp att kvinnans väninna sa att det var epelepsi och har fått sagt till mig att det är bara att vänta ut det. Ingen blir väl förresten gladare av en stressad och uppspelt medpassagerare.

Något som slog mig när sjukvårdarna kom; Ambulanssjukvårdare måste ändå ha det mest jobbigt med alla som faktiskt inte är sjuka? Jag menar, de som jobbar med det vet ju vad som faktiskt är farligt och inte... vi som inte har en aning får ju panik. Allt som har med hälsa att göra kan ju göra den mest hårdhudade till en nervös harunge.

Att mina kunder ibland inte vet vad som skiljer ett enkeltäcke mot ett dubbeltäcke är ju lugnt, men att en ambulanssjukvårdares olycksoffer faktiskt "bara" har ett epeleptiskt anfall och inget livshotande är är ju allvarligare. För såfort det handlar om ett anfall så omvandlads det i den otränade männikans hjärna till något livshotande. Det drabbar ju faktiskt alla. Den olycksdrabbade, medpassagerarna (i detta fall).. och även ambulanssjukvårdarna som inte bara måste göra sitt jobb utan också ta notis om alla andra.. ähh.. jag fattar knappt själv vad jag menar.. jag vet vad jag menar men inte hur jag skall uttrycka det..

Nånå... Skaffade mig iaf den där sladden.. kopplade in lampan i vitrinskåpet. Det blev ganska bra faktiskt... bild som visar det med!

Ganska nöjd faktiskt!

Så har jag ju förresten rakat huvudet med rakapparat.. Blev en impulsgrej, som vilken gång i ordningen? Nästan så jag hade hejjarklack! hmm, jaja.. men såhär råkade det bli för någon dag sedan... nu är det nog dags att sova lite, så att kroppen hinner varva ner.. är vaken för många av dygnets timmar..


Så slutar jag med ett citat från Abu-Hassan.. helt ologiskt! Men det var kul när han sa det!

Liten pojke köper liten hund, stor pojke köper åsna, jättestor pojke köper häst. Jag känner honom som köper häst! Allt kommer ordna sig..

so long!

vadå sömn...

jaha, så är man där igen. Sömn, vad är det? Ligger i sängen och kikar ut på den kirunainspirerade vy som skymtar utanför. Katten Silas har tagit plats mitt på täcket och gör det inte direkt enkelt att ligga avslappnat. I det stora hela en helt ok, och ganska mysig stund. Men är Klarvaken. Why? Kom hem från jobbet strax efter 6. Slängde ett öga på datorn och funderade på om jag skulle göra något kul/nyttigt/vettigt. Det fanns ju timmar kvar på dygnet! För övrigt en bra grej de gånger man jobbar helg, dagen är inte slut när man är hemma. Pang sa det bara sa kom tröttheten med kraften av en knockout! La mig ner, fullt medveten om att jag skulle somna. Trött som en död! Mycket riktigt. Med en katt sovandes på bröstet slumrade jag in. Paid a visit to mr. John Blund. När vaknade jag då? Jo... 22, kanske därför jag har svårt att sova nu? Får titta upp i taket ett tag till... Skriver inlägget med telefonen, verkar fungera bra, wlan och grejer, vet bara inte hur man lägger in bilder. Och eftersom det inte finns någon enter-knapp blir texten dessutom i ett. Smile-gubbar som jag annars slänger mig friskt med blir jobbigare att göra, en helt igenom bra sak! Imorgon då? Tja, eller idag blir det ju. Ska jobba. Ev handla sladd till min lampa så vitrinskåpet får sin upplysta touch. Annars vet jag ej, kanske sova bort en dag till, och på köpet sabba ännu en natt? Nattliga, och något bittra, hälsningar. Woho!

Någon har sagt att det är påsk...

GOAL!!! What a SAVE!!
Sitter och spelar något onlinespel som går ut på att man skall skjuta och rädda straffar. Fotboll. Går väl sådär. Som alltid när man spelar ett spel som man kan få poäng på så ser man alltid hur enormt mycket många måste gå in för det. När man själv tycker att det gått sådär så kan man alltid vara garanterad att den som är sist på highscore-listan MINST har 10 ggr så mycket poäng.. Nästan skrattretande. Men det kan de allt ha, jag har ju ett liv.. haha.. Roligt är också att jag ofta säger (speciellt när det har med innebandy att göra): Fan, rädda bollfan så att det inte blir mål så har man gjort sitt jobb. Till skillnad från denna inställning sitter jag framför datorn och försöker göra mål. Men inte vilket mål som helst, det skall vara snyggt och varierande. Så otagbart som möjligt. Helt plötsligt har jag glömt allt vad "alla mål räknas" innebär. Skamligt!

Kallt som satan idag med, visste inte om jag skulle klara mig hela vägen från bussen till jobbet, men uppenbarligen gick det ju bra, sitter ju här och skriver nu, även om det känns som om den generella tempraturen i min kropp sänkts både en och två grader. Usch! Sådanhär kyla fanns det minnsann inte i Kiruna inte. Nej, där räckte det iaf att klä på sig.

Haha, det är ju såhär alla ser mig.. =)

Skall se om jag inte hittar ett par varma dunisar som jag kan ta på mig.. morgonrock med kanske. Lägenheten är lika kall på vintern som den är varm på sommaren. Som referenspunkt kan jag ju säga att jag har en AC till denna sommaren. Impulshandlade den kl 4 på morgonen förra sommaren efter att ha vaknat i soffan helt tom på vätska. Akvariet jag hade då nästan kokade!

Väntar tills jag får ett infall att göra lite mat och stilla min hunger. Underligt känns det inte som om det är jag själv som är chef över mina egna handlingar. Som om jag väntar på klartecken från en Personlig tränare. Schizo? Blir något enkelt och väldigt studentlikt (till skillnad från när?) idag, mest för att få i mig något!

Tonya Harding när hon var på tapeten..

Åkte spårvagn från Korsvägen här en dag, jag tror att det var i onsdags, efter innebandyträningen, som för övrigt inte gick helt som jag hoppats, men man skall inte klaga. 5ans spårvagn hem. Helt fullt med folk, jag först inte fattade det var så.. tills det slog mig. Haha, det var ju invigning eller motsvarande av konståknings-VM (?) i Scandinavium. Därav allt folk. Då hände något som hänt innan, typ gothia-cup eller så. Det slår aldrig fel. När en stad/spårvagn/platsen där jag är invaderas av folk från bollebyggd, härnösand, vännäs, visby samt alla andra ickegöteborgska städer så är det ju jag som är "hemma" i göteborg! Det är ju Jag som bor här. Alla andra är faktiskt inte ens nästan så mycket Göteborg som jag är. I min egna värld, skyddad bakom hörlurarna där radions musik strömmar, observerar jag folk som pekar ut saker som vi passerar längs vår resa nerför avenyn. Jag vet ju inte va de säger, men de gör sina nära observanta på vad vi passerar. Vilka turister! Det är nu min hjärna får storhetsvansinne och kaxigt tänker att de minnsan skall vara glada för att de får åka spårvagn och att de är lite töntiga som tycker att de är lite häftigt att göra just detta. Medans hjärnan har fått storhetsvansinne och är mitt uppe i att planera stadskupp/egen kanditatur i riksdagsval/världsherravälde så gör vettet som finns kvar i min fysiska person allt för att tagga ner. Risken finns ju att någon knackar en på axeln, väntar medans jag sakta tar mina hörlurar ur öronen och tittar på dem lite undrande och frågar.. : "Ursäkta mig, men var skall jag gå av när jag skall till Köpmansgatan"... snacka om att bli nedtagen på jorden med expressfart! Vem är det som är turisten? Eller. Det kanske inte mäts så?

Expressfart med spårvagn...