Vad är livet utan utmaningar? Långtråkigt? Trist? Kanske alldeles... alldeles underbart. För visst kan det väl vara så? För gör man som mig och fullkomligt älskar utmaningar, då finns de i drivor, klasar eller på hög, beroende på vilket uttryck som passar bäst. För när man är klar med den ena, då kommer nästa, eller så kan man göra den förra ännu bättre. Ibland blir det nog lite av båda, ibland blir det nog mycket.
Jag gillar mål som bara hänger på mig. Jag gillar när det finns hinder att ta sig över. För det är det positiva med utmaningar som man är ensam om att påverka, man behöver inte bära. Man kan lägga sin energ till att tvinga sig själv till de vansinnesgrejer man gör ibland, och skratta åt eländet sedan när det är över.
Då kommer problematiken, hur kul är det egentligen att göra själv?
Nej, jag kan inte sova, jag gillar det inte riktigt, men paniken som kan infinna sig ibland när det är snart man skall upp, den finns som inte. Dels beror det nog på det faktum att jag faktiskt inte skall upp ännu. Inte heller tvivlar jag på att jag löser det. Dels är det nog så att jag har sovmorgon.
Jag har träningsvärk, det är jag nästan lite stolt över. I axlarna, för första gången sedan Finland var Svenskt. Ipressive!
The Boxer är givetvis en tilltalande låttitel. Av självklara anledningar. Samtidigt är det ett stycke geni, blandat med två bitar fantastiskt och, i mitt fall, även tillsatt en hel del nostalgi. Jag råkar älska nostalgi. Tänk förresten hur mycket jag gillar att tänka på gamla utmaningar. Livet är galet. The Boxer skall bli min nästa låt.
Boom! Shake the room!
Vad skall man göra när det inte finns sömn? Försöka eller göra något annat som är roligare än att titta upp i taket. Eller leva med att kroppen somnar av sig själv om den verkligen måste.
Nu är jag hungrig också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar