Morgonpigg

Mmm, det var upp i ottan idag igen. Denna gång inte det minsta pigg. Klockan stod på 05.45 och jag snoozade till 05.59. Rivstart heter de, det gäng som jag lyssnat på i snart 3 år. Bandit heter stationen. 104,8 är frekvensen.

Det blev godis till frukost i sängen, samma godis som jag åt som kvällsmat! Mums, men jag undrar varför jag inte handlade mer choklad. Blev bara massa likadana. Surt till förbannelse, shit, nästan så att munnen gör ont. Hade jag ätit alla så hade jag nog inte haft tänder kvar att äta med i framtiden.

Nej, nu skall vi se, frukost avklarad. Kaffet var gott men inte så mycket. Kanske skulle man duscha, jag får tajma in en bra paus i radiosändningen, när en låt spelas eller så..

Idag kommer mamma hit..

går inte bra detta.

Ligger fortfarande vaken i sängen. Kroppen vill inte somna. Och om det är en sak som jag lärt mig, så är det att det är en av ytterst få saker jag inte kan tvinga mig till. Värdelöst. Hmm, visst, att göra som jag gör nu och helt ge upp och äta godis hjälper nog inte dock.

Imorgon är det dags för morgongänget, som sedan hette gänget, som sedan bytte namn till morgonprogrammet och som nu kommer heta rivstart, att ha premiär. Jag har redan ställt klockan. Tänk vad värdelöst att jag inte sover redan.

pratade med en granne precis när jag kom hem. Om löpningen och så. Jag sa att jag sprungit från jobbet. Efter ett jag så frågar han:

-Var jobbar du?

-Bäckebol.

-Buchebel?

-Nej, bäckebol, IKEA.

-you are crazy man! Trodde du sprungit från Backaplan! Idiot..

alla förstår inte tjusningen med att springa :)

efter tidig morgon kommer tidig kväll?

Så, då var man hemma igen, aningen tröttare och i vissa avseenden helt utmattad.

Det är inte varje dag som jag klockan 19.37, som klockan råkar vara nu, kan skriva att jag varit vaken i ganska precis 14 timmar. Känns bra underligt med.

Jaha, det är verkligen inte lite hurtigt idag. Efter detta tidiga uppvaknade så blev det joggning till jobbet. Benen svarade lika bra som en döv telefonist. Varmt var det dessutom. Men jag tog mig till jobbet och kände mig pigg och glad. Så glad att jag ca 7 timmar senare valde att även springa hem.. Eller, nja. Eftersom jag sa till mina köpcentrum-kollegor i busskuren inte skulle med samma buss som mig så var jag tvungen att säga något ballt när jag åkte före dem, valet blev: Jag hoppar av om, ehh, 3 hållplatser och springer... Shit vad man kan kan säga dumma saker...

*Wahooo!! Barcelonas första match för säsongen är på tv... asballt!*

Så, väl på den där bussen så började tanken sjunka in... skulle jag springa eller skulle jag de inte. Jag menar, det var ju inte direkt som om mina köpcentrum-kollegor direkt trodde mig när jag sa det jag sa. Men sagt och gjort, 3 hållplatser bort, det innebär Friedländers Gata. För att göra det trovärdigt så mms:ade jag även en bild på mig på hållplatsen till en av dessa kollegor. Denna:

Hur skulle någon annars tro mig. I ett lugnt tempo skulle min hemfärd ske, men ack nej. I ett tempo snabbare än jag någonsin klarat milen på började jag, när jag sedan skulle lugna mig lite, då gick det bara fortare av bara farten :)

Men det var också nu som det började göra ont, och jag som aldrig haft kramp tror att detta var det närmsta hittills. Mina sockar som är specialare mot skoskav (som jag aldrig har haft) har en tendens att bli så varma att det känns som om man brinner. Så dessa blir min personliga sak om jag någonsin kommer med i Expedition: Robinson. Krävs bara en snabb spurt så har man jobbat upp nog med värme för att tända blöt ved. Samtidigt som jag faktiskt sitter och är stolt över mig så är jag lite irriterad, jag kunde nämligen inte få mig själv att stanna. Även om farten i vissa fall var så sölig att man skäms så joggade jag hela vägen och det syns nästan på "efter-bilden":

*aldrig är ljudet av grus så välkommet som när man springer hemmåt och det smattrar under föttern vid backaplan*

Så, nu när maten är uppäten och jag vilat lite så blir det dags för duschen och lite städning. Se vilken tid jag lägger mig idag då :)

Cowabunga!

Tidig morgon

Jaha, vilken tid att vara vaken. Ingen aning varför jag vaknade, men hux flux så var jag det bara. Låg och tittade på lampan och funderade var jag var. Jobbigt var att jag var mitt i en dröm och då jag precis i drömmen hade fått skjuts hem. Var nu detta hem låg, det vet jag inte. Jag kan inte riktigt svara på om jag skulle hoppa av i Kiruna, mellan pappas lägenhet och tågstationen. Eller om det var vid lilla bommen här i Göteborg. Raksträckan behöver inte varit lilla bommen, den kan också ha varit den upp till sporthallen i Kiruna... hmm, även där har jag ju en gång bott. Underligt är iaf att det kan ta länge innan man fattar att man faktiskt är precis där man skall, underligare är att man inte alltid vet var man faktiskt skall vara. Som nu, när jag faktiskt inte visste till vilken av mina adresser som jag bodde på. Jaja..

Såhär kan det sett ut när jag kom hem från skolan, när jag bodde i Kiruna..

Idag börjar tidigt.. 21.00 stod klockan på när jag gick och la mig igår. Jag var väl trött. Så jag vaknade så tidigt som halv 6 då det fortfarande var mörkt ute. Nu när jag försökt somna om (vem vill egentligen vara vaken kl halv 6?) utan lyckat resultat så är det nog dags att göra dagen. Ska äta och ... eh, och... Hmm, det kanske är aktuellt att slå ihjäl tiden på samma sätt under tidiga morgontimmar som det är när jag slår ihjäl sena kvällstimmar? Att göra inget allså..

Det är annars en skön känsla att vakna utan krav på att gå upp. Jag brukar associera det med tidiga morgontimmar i Svappavaara, på vintern (det blev ju aldrig mörkt på sommaren). När man vaknade tidigt, under ett täcke som hade en temperatur i perfekt symbios med kroppen. I ett rum som var bäcksvart. Men utanför hördes ljudet av (säkert också detta som väckt mig) en baklastare som kämpade med snön som lagt sig under natten. Saftblandaren på maskinen lyste upp rummet med orangefärgade ljuskvastar. Det var helt klart ett win-win läge. Jag kunde ju somna om men hade samtidigt inget emot att vara vaken. Som om kroppen fick göra som den själv ville i den takt som passade bäst..

En Baklastare..

Nej, nu är klockan halv 7, så det är dags att gå upp. Även om det inte finns massor att göra så kan jag väl iaf aktivera mig. Jag har flera timmar kvar innan jag skall jobba ju. Tror jag springer till jobbet...

nytt eller..

sitter på bussen, som så många gånger i livet, och framförallt på somrarna, så står det 240 på bussen och destinationen är mot torslanda. Till skillnad mot alla andra gångerna så sitter jag på en ny buss. En som inte förtjänar att köras rakt ner i göta älv, som Kusin Kinnge så vackert uttryckt det. Varför är det så att det känns som om resan ska gå snabbare för att bussen är ny? Varför tror man att det ska bli en trevligare resa pga detta faktum? Kan det komma från de otaliga tågresorna, gbg-kruna, då liggvagnarna kunde anses lyxiga, bara om man levde som uteliggare på vintern.. Detta plus att de "korta" resorna till ex. Sthlm bestod av lyxig och supersnabb resa i x2000. Detta rymdskeppsliknade tåg som var den direkta motsatsen till norrlandstågen. Tja, eftersom jag snart kommer fram så får jag nog spinna vidare en annan dag.. Men, radion slutar fungera på samma ställe som vanligt, resan tar konstigt mig LIKA lång tid. Plus att jag sitter på en plats med minimalt benutrymme. Det var bättre förr. När bubbla flyttar hemifrån, då är jag gammal.. /encantado.

Visst är det nästan läskigt att en kväll kan gå så fort och att man kan göra så lite. Tänk om man hade ett jobb där man kom hem till sovdags? Inga utfyllnads-tider som skall fyllas ut, inga transportsträckor att vandra. Mindre tid att önska att man faktiskt gjorde något på. För sådana som mig, som utan problem kan komma på att en dag är slut och att morgonrocken faktiskt varit det enda klädesplagg man haft, kan avsaknaden av rastlöshet komma tillbaka i en sorts samlad styrka. En styrka som kan vänta bakom nästa hörn och som inte sällan, lite likt en av små snöbollar uppbygd lavin, drar ner det mesta i sin väg. Som den köpgalning jag är har jag självklart köpt överlevnadsutrustning. Men tyngden av packad snö känns alltid pressande... /F

innebandy

med den varma datorn på benen, tittandes på kanal lokal, så undrar jag lite hur jag skall lösa att få upp den där jävla dörren!?

Spelat innebandy och fått hårda skott på mig, märken överallt och nästan öppna sår... jag försökte fota, men det gick sådär.. och eftersom det inte syns så skall jag inte klaga.

Hoppas att jag blir trött snart.. vindbyxor och jacka.. ja, snart blir det jobbet!

Jo, jag orkade fota... svider dock bara lite..

Xiao!

så sent..

med nytvättat överdrag till bäddmadrasserna, nytvättad kudde, nya lakan och allt. Då är det skönt att krypa ner. Jag fattar dock inte varför det ska bli så sent. Illa illa. Nåja. Kollar om jag kan springa till jobbet.. God Natt

midnattsloppet

Det var en vacker miljö som loppet gick. Genom stan. Heden, Trädår'n, Kungstorget, Gustaf Adofs torg, Operan, Magasingatan upp, Hagakyrkan, Haga, Vasastan, Allén, Valand, Avenyn upp till Poseidon och sedan ner till Berzeliigatan för spurt mot Heden. Allt detta uppdelat på 10000 meter.

Peppad först när det var 5 minuter kvar. Trängseln var överkomlig. Orken ganska dålig och väldigt varierande.

Nej, det är nästan så att jag borde ta och tvinga ut mig själv och träna, som straff. Men jag tänkte att jag skulle äta frukost istället...

Mer info om midnattsloppet kanske kommer..

seg och hungrig..

Åhh.. somnade efter en lång 22timmars-dag. Knappt trött, men jag gissar att jag bara krashade tillslut. Idag vaknar jag trött och förkyld.. illa, men en, det får bli en mil med snuva med andra ord.

Verkar som om frukosten är slut med, så jag får väl gå och handla såhär på morgonkvisten. Det får bli en städmorgon innan jag springer..

spontant

"fråga gärna, väldigt gärna, svarar lika gärna i mån av kompetens och kapacitet." Från galenskaparna och after shave. Är inte det ett ultimat svar på en fråga om man får ställa en fråga.

Har ni någonsin chans att se "reklamen" för Tornado ljusutblåsare, så gör det. Bättre parodi på reklam finns inte.

Sedan så är inte "To close for missiles, switching to guns.." en fackterm för trafikflygare!

lyckliga jag som bott i detta vackra område..

ledig aktiv dag...

Jaha, för att skriva detta kort..

Målning klar, innebandypremiär avklarad, nudlar med biffsmak som kvällsmat och morgonprogrammet på web-tv.. Blir det bättre?

Tja, jo, givetvis, men det kan det alltid bli. Man hade kunnat ta bort att det faktiskt gör ont i kroppen efter träningen. Man kan exkludera att jag har lite städning kvar i svalen. Hade kvällsmaten bestått av oxfilé hade det kanske varit godare och web-tvn hade kunnat vara av bättre kvalitet.

Men för nu, så är jag bra nöjd..

inte klar idag heller..

Ingen löpning idag. Kände inte för att ta mig ut i mörkret idag. För trött och lat idag. Givetvis förbannar jag mig själv imorgon. Men då hade jag ju tänkt springa iaf. Det är ju bara en vecka kvar till midnattsloppet. tänk vad tiden går.

Det stör mig också att det måste ta så länge att måla. Jag fixar och målar. Tejpar och slipar. Blir det klart? Nej, det blir ju inte det. Det stör mig.

Spelade idag med, gutarr-hero alltså.. såg ut ungefär såhär. Minus det gröna och musklerna. Ilskan var nog densamma. Borde kanske börja boxas igen..


*För övrigt så är filmen hulken på tv nu. Eller... det är den som är filmen mellan reklamerna*

1. Se Hankock
2. Se Dark Night
3. tvinga Kinnge att se Nykeln till frihet
   
4. måla klart
5. springa (skall vara stående inslag, räcker inte med en gång)

Ähh, jag som stör mig på människor som pratar för pratandets skull, jag skall kanske sluta skriva för skrivandets skull.. och skriva när jag vet vad jag skall knappa ner.. Tjao.. :)

se vad man är slö när man är ledig..

"Hejdå, jag är ledig imorgon". Ja, precis så sa jag i onsdags när jag var påväg hem. "På fredag med va? OCH söndag. Vissa har det bra" fick jag då som svar.

Kunde svaret varit bättre!?

Jaha, vad gör man bäst när man är ledig? Som vanligt blev det inte mycket. Men en tävling (när det finns möjlighet att tävla, då gör vi det) med Kinnge. Gutarr-Hero och låten "my name is Jonas" stod på menyn.

man skall inte ropa hej... ja, det ordspråket gjorde sig gällande..

Kan tänkas att 400 poäng inte är så mycket, speciellt inte om man har en slutpoäng över 162000... men ibland är 400 allt...

Sverige spelar fotboll, hade 0-0 mot tyskland länge, alla 90 min, nästan hela första förlängningskvarten. Men givetvis måste de förlora. Why.. hatar sådant!

Vissa ideér är bra, andra är dåliga. Ibland gör man bra saker, ibland dåliga. Alla får givetvis göra som de vill. Men för att komma med ett gott råd; drick inte gärna absint kl. 5 på morgonen innan du lägger dig. Det ger dig inget innan sömnen och defenitivt en jobbig eftersläng när man vaknat. Så, även om det känns lockande så Skippa kl.5-absinten.


Nej, nu skall jag vänta ut matchen och sedan se om jag inte kan göra något nyttigt.. sedan kan det bli intervall.. Något som jag inte alls ser fram emot..

snabb som blixten!

Underligt hur man skall påverkas av en mage som inte riktigt vill vara med. När det känns som om man nästan skall spy när man ökar lite i hastighet. Nej, sådant är irriterade Jag kan klara att benen knappt bär mig, att det muskulära strejkar. Att andningen inte hänger med i tempot. Allt sådant löser jag, och kan köpa. Men att magen går på egen inslagen linje.. Nej, oacceptabelt!


Visserligen skall man ha i åtanke att jag sprang snabbare än någonsin på den sträckan, att det tempot var högt rakt igenom. Att jag faktiskt sprang på min näst snabbaste kilometerhastighet någonsin, på en 8,5km-slinga. Känns faktiskt bra. Så nu, efteråt. Då skall jag inte klaga nämnvärt :) Roligt är att jag lyckas hålla tempot uppe.

Blir en del snack om löpning för min del.. undra om det beror på att jag faktiskt gör något annat, kontinuerligt alltså, än att jobba på min fritid. Men men, det har väl också att göra med att jag faktiskt aldrig trott att jag skulle lösa att springa... Men oj vad det kan vara kul... Även om det samtidigt är lite ensamt. Som idag, klockan var mörkt på himlen och jag sprang slättadamm. Visserligen var det upplyst av lampor, men mörkt trotts detta. En ganska mysig idyll om man uppskattar filmiskt mörka men, av svagt ljus, upplysta platser a lá David Lynch.

2 gånger tittade jag mig över axeln för att se om jag var förföljd. Tur för de icke-existerande förföljarna att de var just icke-existerande.

Vissa gånger kan det vara dumt att följa takten i en låt. Speciellt om det råkar vara uppförs och takten går omänskligt fort! Nu vet jag till nästa gång... Vad jag också märkte var att det var svårt att hålla tempo sista biten när alla snabba låtar var slut. Det måste åtgärdas till nästa gång..

Nej, börjar tidigt imorgon, så jag lägger mig.. snart..

Seg nu..

Jag slutade tidigt idag, ovanligt nog. Samtidigt hade jag möjlighet att välja och vraka mellan bussar som skulle ta mig hem. 40, 43, 142 och 402. De bara stod i kö. Det var resenärens marknad. Till skillnad från när jag åker hem efter stängning. När man får sitta och vänta i åratal bara för att få sitta på en buss som också tar åratal hem. De har de bra de där som slutar runt 4-5. Kontorister. Sitta där och peta i vita papper.. nej!



Jag fick för mig att det var dags att korta av håret igen, lika bra. Annars växer det sig bara jobbigt långt och så. Hemskt. Men visst kan man se en antydan av vikar.. ja, det tror jag..

Nu när jag återigen är ensam i lägenheten och när jag börjar bli trött så vet jag inte om jag orkar ta tag i det sista som jag inte hann städa innan far dök upp. Även om det inte skulle ta så länge. Men jag tror jag tar det en annan dag, förhoppningsvis imorgon. Även om jag nu börjar tidigt.

Tidigt får inte vara ett hinder, jag skall själv upp tidigt nu ett tag, hoppas jag. Jag skall bara ta och anmäla mig. Titta närmare på det idag och imorgon. I'm a military guy!

Nu skall jag ta det lugnt, i en sådär 20 minuter. Sedan är det dags att ta springa lite. Hoppas att det börjar regna... jag har alltid velat bli genomblöt..

Nästa gång; split vision...

Duktig idag..!

Efter en lång dag idag, som började med (som vanligt) att väckarklockan ringde. Dum som jag är så har jag använt min vanliga ringsignal som alarmsignal. I hopp om att jag skulle vakna snabbare och tro att någon ringer. Nej, jag kan inte lura mig själv.

Pappa på besök idag. Jobbbar länge imorgon så han får försöka valla sig till marstrand själv. Även om jag gärna följt med. Men sådant är (som så mycket annat) är livet.

Gissar att det tog honom en kvart eller så innan han började diska. Nu skiner spisen och diskbänken mer än på länge. Samtidigt som jag tvättat ett 10tal maskiner tvätt och dammsugit och skurat. Slängt skräp och plockat undan. Sprungit idag med. Blev bara ca 5km, det blev lite väl sent och jag var inte på superhumör för det. Men i övrigt en bra dag i flitighetens tecken!

En underlig känsla infann sig när jag då satt här i min soffa, med nedsläkt rum. En öl i ena handen och rökt sik på ett fat. I ett städat vardagsrum. Det kändes som rätt på något sätt, lugnt och skönt. Jag vet inte ens hur jag skall förklara det.

Nu sitter jag iaf här, med en hund brevid mig. Min lilla erfarenhet säger att det är en Golden. Den 11-åriga Tanja. För övrigt det namn jag skulle fått om jag var född tjej. (Iaf vad jag har för mig, eller har jag fel mor?) Katterna gillar inte Tanja. Bus sitter uppe på garderoben och surar, Silas har placerat sig under sängen lite kaxigt. (Ett ställe som jag defenitivt glömt städa på de senaste gångerna jag städat)

Nu skall jag bara hämta lite tvätt, så jag sedan kan lägga mig och sova. Det är upp tidigt som gäller. Jobba - jobba - joóbba...

Skall bara äta jordgubbar med grädde! :)

visst hejar man!!

Snabbt som bara den trampar damerna omkring på cyklar dyrare än en annans årslön (?) sina mil på kinesiska gator. OS står ju för dörren ju. Det som ständigt förvånar med OS (då menar jag sommar och vinter) är att man helt plötsligt står upp och skriker sig hes framför tvn. Det enda som räknas är att det går bra för personen i blågul landslagsdräkt! Det spelar ingen roll vilken sport, även dubbeltrapp/cykel/curling är viktiga. Visserligen smällen en OSmedalj i Hockey högre än det mesta. Men guld är alltid guld, som dynamit-Harry sa. Kommer bara inte på i vilken av filmerna han säger det.


Shit shit.. en svenska som heter Emma Johansson kämpar.. heja heja!!!
Det verkar bli medalj!!!
2:a!!
Det är underligt hur påverkad man blir...

Sveriges första medalj: Ett silver!

städdagen som försvann...

Löparkariären får helt enkelt fortsätta med en ömmande vrist. Ger den sig inte så får den helt enkelt sluta upp ändå. Det funkade duktigt bra senast, bra tid och bra tempo. Känns som om det går framåt!

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp... Ja så sjöng han den där Lars. Precis när det behövdes som mest. Precis när orken var på väg att slänga in handduken och eftersöka busskort. När det inte längre gick fort och när håll och mjölksyra närmade sig. Lars lite snabbare låtar lyckades förresten komma irad när jag sprang och jag ökade tempot. Sista hundra metrarna var jag nere i en hastighet 3.30 per/km.

Det är förreten underligt det där. När man räknar resultat i tid. Då sänker man ju sig när man blir bättre.. Men i de flesta andra sporter höjer man ju sig. Ökar cm i höjdhopp, längdhopp mm.. äh..

Jag lyckas städa lite iaf. Disken är diskad nu, eller, jag har fyllt diskstället. 3 maskiner snart. Tänk vilken skön känsla att ha inget i materialvärde.. bara ett enmanstält som var vattentätt och en sovsäck :)

Nu börjar jag bli lite trött. Så jag slår på en sista låt. Väntar på att tvättmasiknen skall bli klar, sedan lägger jag tvätten i torktumlaren, väntar någon timme och sedan tar jag upp tvätten... ... ... vänta nu. Då kan jag ju lika gärna vara vaken ett tag till. Verkar ju inte som om jag får lägga mig ännu iaf...

Tvättstugor får man anpassa sig efter. Det går förhållandevis fort. Men tid, ja, det tar det..

Eller som Micke säger. "Tiden finns bara du inte tänker på den.."

080808

Idag är det noll8ornas-dag. Ett lätt datum med andra ord. 030303 minns jag allt, fick ett jobb den dagen, samma som jag fortfarande har kvar. 060606 var det premiär för någon film som jag inte minns namnet på. Inte helt oväntat har den att göra med satan o.s.v. Men sedan är det slut med minnen ang. lätta datum. Jag väntar för övrigt fortfarande på 111111. Det måste vara det bästa datumet att födas på, om man har svårt med datum alltså.

*Jag gör sudoku som en maskin numera..*

Jag får eventuellt besök igen, eller fler från norr dyker upp. Denna gång är städning en nödvändighet. Panik panik.



Jag får inte ihop detta... alls... men folk har löst värre problem... jag måste duscha.

Shit, 9 ägg i min kyl är bäst före imorgon, jag som har svårt för sådant.. jaja, 4 till frukost med andra ord...

2kg twix, snickers mm

Tja, vem har inte avundsjukt tittat på de som man passerat som haft en stjärnvinst under armen. På bussen, på spårvagnen. Påväg till/från liseberg. Nej, det blev inte en Marabouchoklad i tavelstorlek. Inte heller en sopsäcks-size chipspåse. Men en plastflaska med massa goda choklad är aldrig fel. Mums, säger jag som inte ens smakat..
Haha, iofs har jag ätit Twix sedan det en gång i tiden hette Raider..

Nej, om man skulla se om man kan sova..

*Hmm, hur viker man en ko? Tja, lättare nu när den saknar ben* /En kund handlar koskinn, låter lite rått :)

har vi drabbats av syndaflod?

om man bortser från de svarta kapporna så hade detta kunnat vara jag idag..

Ja, idag börjar jag med en bild. Shit vad himlen öppnade sig idag. Idag har jag valt att vakna tidigt tidigt. Kl. 6 ringde klockan, ögonen slogs upp som om jag försovit mig, hörlurarna pluggades in i telefonen och jag rattade in mixmegapol. Idag skulle det vara premiär för det nya morgongänget. Jag ville bara höra vilka det var. Efter att ha konstaterat att det var Anna Spolander (rolig radiokaraktär som funnits med i morrongänget och The Tommy Show) och Stefan Andersson så slog jag av och somnade om. Bara för att börja lyssna igen kl 8. Eller lyssna och lyssna, jag somnade / vaknade om och om igen. Men visst. Det lät väl ok. Jag kommer nog fortsätta lyssna på det gamla gänget sedan när de börjar igen.

*Övertygad om att allt med Tommy Svensson vid mikrofonen skulle gå hur bra som helst*


Givetvis var det nödvändigt av bussen att lämna hållplatsen 2 minuter innan jag lyckades med bedriften att dyka upp. Måste varit motvinden som sinkade mig. Första bästa buss tar en dessvärre inte hela vägen fram, så då är det bara att gå. Gå kan man göra med blandat resultat. Att döma av uttrycket i ögonen så tycker jag inte att det går sådär överdrivet bra för mig just vid tillfället. Men bara ett bar minuter efter den är tagen så har jag slutat bry mig och hoppar istället omkring i vattenpölar och skrattar av elendet.
Eller som Kalle på jobbet sa; Ibland behöver man bara ge upp...

*Inlägg 101.. 101 är också modellnummret på terminatorn som Arnold spelar, samt antalet dalmatiner i en film...