Mitt kaffe är slut, det gör det hela lite jobbigare. Jag håller mig aldrig till en uppgift utan gör bara det roliga, det som syns. Ungefär hälften. Jag dammsuger upp stenarna, men missar dammet i hörnen. Det som syns. Jag glömmer saker som jag borde göra nyss, som jag sagt att jag skall göra och speciellt saker som jag borde komma ihåg. "Ja just ja" skulle vara mitt valspråk om jag var kung, men just kung, det kommer jag aldrig att bli. Det föds man till och tack gode gud att det inte är jag. Det skulle jag inte lösa så bra, jag skulle kunna bära landet men tappa mig själv. Även om jag är bra på att bära. Det är en av mina främsta egenskaper. Fysiska. Knepet? Under vikten av andras problem är ens egna bara avlägsna gnagande tankar, och vem klarar inte av gnagande tankar? Plötsligt var det en egenskap som har mer med blockerande än med bärande att göra, typiskt mig. Jag är inte ens förvånad. Det blir man inte om man förväntar sig allt, allt och inget. Precis hela tiden.
Nej, jag kom inte på mer att skriva, jag började tänka, det är där det brister. Det är när fingrarna får kapa banden till den ständigt överarbetande hjärnan som det faktiskt kommer fram saker som inte är överarbetade, söndertänka och i en negativ variant analyserade. Det är som att börja gå till en plats som man går till dagligen, man vet att man börjar gå, sedan är man plötsligt hemma. Vägen dit tänkte man inte på. Precis så menar jag, exakt.
Med lyckan i grunden, som en som verkligen kan uttrycka sig en gång sjöng, så får man dividera existentiella saker med sig själv. Samtidigt bör man snabbare märka att tankar bara föder fler tankar. Att sätta ord på dem är det svåra i livet, men det gör dem samtidigt till problem, och problem är till för att lösas.
God Natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar