Först försvinner ledsamhetscellerna så att man får ett stort leende på läpparna, sedan försvinner tystcellerna, så att man pratar en väldigt massa men det spelar ingen roll, eftersom dumcellerna försvinner ungefär samtidigt, så man yttrar bara kloka ord. Sist av allt har man minnescellerna, de är trixiga jävlar att bli av med..
Positivt tänkande när det är som bäst eller?
Idag var jag och handlade, tänkte det var lika bra att fylla kyl, frys och skafferi en aning, så att man slipper gå hungrig. Det blev lite mer och framför allt dyrare än vad jag väntat mig. Även om jag var på den butik i Göteborg där det är som billigast. Mina bonuskuponger på COOP till trots.
Städningen för idag har gått sådär, jag kan faktiskt inte riktigt säga vad jag har gjort under dagen, för det vet jag inte. Förutom att se Legenden om Bagger Vance, för övrigt där som Matt säger kommentaren ovan. Hur bra som helst, vilket jag redan visste då jag sett den innan, och ja, jag minns när jag såg den första gången. (2002 tror jag det var, gissningsvis januari, i pappas rum på järnvägsgatan då han var utomlands)
Ibland när det är mycket på en gång, då grubblar hjärnan, ibland för mycket och på fel saker. Oftast krävs det bara något litet ord för att hitta tillbaka till det lugna som är jag. Skönt!
När jag var liten så brukade jag springa i vatten. När det smält snö på våren så bildades det alltid en stor vattensamling bakom skolan och trixet var att stampa hårt mot vattenytan så man bildade kratrar, så man inte blev blöt. Jag vet inte ens om man kunde vinna i det, det var väl mer en tuffhetsgrej. Känns som om det skulle kunna trigga mig att göra det.
Nu skall jag se till att herr Pyttipanna kommer ner i magen tillsammans med fröken ägg. Mums!
F-fpn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar