Det är då
vansinnigt hur det kan vara så svårt att aktivera sig. Idag vaknade jag, visserligen lite sent men, inte så sent att jag kan säga
för sent, ställe mig upp, tog på mig morgonrocken.. Sedan var det som kroppen bara stannade. Soffan sög fast mig i någon sorts "göra absolut ingenting"-stadie. Jag kan bara jämföra det med de fridykare som får sin puls att gå långsammare, så de kan stanna under vatten så länge som
möjligt Hann nog kolla på 3 filmer innan jag kom på att jag borde göra något. Men inte heller då gjorde jag något. Ibland är jag ett skämt hela jag. Och vad gör jag nu..? Sitter här och skriver lite. Visserligen måste jag vänta i en halvtimme till innan jag kan hämta saker ur
torktummlaren, men den tiden hade jag ju kunnat använda till annat.. men nej..
Nåja, imorgon åker jag uppåt.. hmm.
Undra om jag kommer tycka att det är lika fridfullt som jag alltid annars tyckt. Det tror jag faktiskt inte. Men tåg är bra, man kan inget göra åt det som händer utanför tågets, ständigt
förflyttandes, väggar.
Och till skillnad från ansträngande
fysiska aktiviteter som samtidigt tar en
framåt så är det ju så att tåg kommer fram tillslut, oavsett om man vill eller inte. I tid eller försenat. Men fram kommer det, helt utan egen ansträngning..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar