En aning sent..

Jaha.. så, vad att skriva. Det är onsdag kväll, jag väntar på att tvättmaskinen skall vara klar med den bäddmadrass som jag använder som överkast. Ca 40 minuter kvar. I bakgrunden spelas årets CL-final. Manchester-Chelsea... 1-1 och förlängning.

Jaha, vad har hänt sedan förra gången jag skrev då? Hmm, förutom det självklara (21 097,5 meter) Tja... jag vet inte. Jobbat bort det mesta av veckan än så länge, utan att kanske njuta av det överdrivet mycket.

Äh, hur var det att löpa dessa massa metrar då? hmm, ok.

Dagen började som vanligt, vaknade i panik (gör jag alltid när jag inte ställt klockan) och jag började tycka att det var nervöst att vara jag. Efter att ha slöat nog länge för att jag skall vara nöjd så sammanstrålade jag med kusin Jimmie i brunnsparken. Upp med full buss till slottsskogen och så var det påtagligare än någonsin att det var ett år sedan jag puckat nog sagt att jag minnsan skulle springa nästa år. Tiden den går... ja, för de som inte redan visste det.

Ställde för dagen upp i lime/chock-grön löparjacka... varför? Tja, kanske för att synas, kanske för att den var den finaste jag hittade när jag försökte göra mitt varv så enkelt jag kunde (som det går med pengar) när jag handlade på "mässan" i samband med uthämtningen av min nummerlapp.
52324 är det vackra nummret som fick äran att bäras av mig.

Enligt närvarande så började jag prata både mer (är det möjligt) och snabbare (det tror inte ens jag på) precis innan jag skulle ställa mig i startgrupp 16. Hjärnsläpp fick jag dock, trängde mig inte alls, ställde min av någon underlig anledning sist.

SIST!?!?!?! Why! Orutin kanske..

När nu starten gick så var det med raska steg, inte löpsteg, som var stilen för mig och några andra längst bak. Försökte väl att släppa iväg fotfolket framför mig så långt jag kunde innan jag började min löpning förbi sensorn som läser av det chip man har runt fotleden.

Första kilometern var det mer Göteborgs-slalomlöpning än Gbg-varvet. Foll precis överallt, så jag trängde mig förbi hela floksamlingar (i tron om att det skulle tunnas ut eftersom) med en snabb öppning.

Fick veta vilken tid mina motståndare hade på milen precis innan start. Så jag tänkte som jag alltid tänkt.. Det blir 100% från början Frank!

Kilometer 2-3-4-5-6.. Älvsborgsbron, med vacker utsikt, dels älngs älven. Dels för att man såg hur folkmyllret slingrade sig heeeela vägen runt Göteborg. Sjukt igentligen!
Nerförsbacke längs andra halvan av Älvsborgsbron.. sköönt!
Kilometer 7-8-9-Kisspaus innan den värsta bebyggelsen - 10..halvvägs!

Dagen innan, när jag var på mässan så såg jag att man kunde handla bra energitillskott som skulle tas innan, under och efter loppet (efter loppet menar jag själv på att man skall övergöda sin kropp med vila, inget annat). Nåväl. Efter halva loppet skulle man tydligen dricka någon sorts tillskott ur en liten röd flaska. (Detta hade även jag lurats till att göra om jag bara haft cash, de tog ej kort). Detta hade väldigt många tagit fäste på. Dessa små röda flaskor låg utspridda överallt mellan kilometer 10-11.. En trött jag fick sig ett gott skratt!
Själv klarade jag mig bra (nåja) utan detta tillskott.. sportdryck räckte gott..

Det var nu det började gå tungt, det var nu som benen inte kunde leverera nog för att lungorna skulle börja klaga. Det var nu som jag faktiskt saknade att veta var jag var. Kan inget om den delen av varvet.
Med jämna mellanrum dök kilometerskyltarna upp. Gissningsvis varje kilometer .. haha..
Kilometern, som visserligen kändes ganska lång, mellan kilometer 10 och 11 försvann, och plötsligt står det 12 på den stora vita skylten. Underbart!

Visste att kilometer 14 passerades på Göta Älvbron. Kul av två anledningar. Dels för att jag nu hade ganska så bra koll på var jag var och hur varvet fortsatte. Dels för att jag firade "sprungit längre sträcka än någonsin innan" när jag passerade 14-skylten.

Vingummi fick jag av en snäll åskådare, upp längs avenyn, ner igen med blött hår. Upp valand, längs alén. Springa springa.. 16-17-18-19.. slottsskogen, det var nu det jobbiga började. Löpning med stelopererade vader skulle jag tränat innan. Gångbron över vägen, precis innan km 20. Hemskt, ett par gångsteg. Knäckt över det faktum att göteborgsvarvet (precis som alla andra halvmaror) är 2,1... komma 1!! Minns knappt sista kilometern, och när jag gick i mål var det ungefär som om kroppen slutat svara på hjärnans impulser. Helt slut.. men hey, är jag förvånad.

Det enda som gör mig nöjd (förrutom att vinna eller få en läskigt bra tid, vilket 1.49.40 Inte är) är när jag är så trött att jag inte kan tänka eller gå normalt. När rörelser som annars är reflexmässiga tar sekundrar att få fram. När det är svårt att gå rakt har man iaf kommit en bit påvägen.

Banan i en tugga, KexChoklad i en halv. Kaffet var varmt, så det tog iaf ett par sekunder. Staplandes mot den plats där jag senast såg mina medkombatander och släktingar. Sedan dess har det gått lite mer än 4 dagar. Kroppen har läkt en aning. Kramper i ena vaden har tvungat mig att gå på ett underligt sätt, vilket gjort att jag fått kramp i foten. Ekorrhjul?

Nu var det massa massa text, i underlig styckesindelning. Internet verkar inte heller funka just nu, så det blir till att markera allt, ctrl-c, ctrl-v.
Manchester vann CL-finalen efter straffar och tvätten är tvättad och väntar nog på mig i torktumlaren.

Skrattar åt migsjälv... varje 5kilometer när chippet lästes av så taggade jag nog till lite extra, spurtade sista biten och sträckte upp ett elakt långfinger till den pipande maskinen... respekt för avstånd någon? :-)

4.23.12, tiden som gav en plats 24713 bland de manliga startande. Roligt, underligt att den som hade placering 24710 sprang på ca 3.30 något..

Äh, jag kan ändå inte skriva idag, bädda om istället. Täcken och påslakan.. Svart och vitt blir det..
God Natt..!