tyst av mig..

Hmm, nu händer det igen.. Får inte ur mig något. Det händer väl kanske inte så mycket.
Ledig imorgon, ändå funderar jag på att sova. Tillhör inte vanligheten. Imorgon får jag en arbetskamrat mindre med. Trist, men sådant är livet.

Var ute och sprang här en dag, gör vad jag kan så att det inte skall bli med en veckas intervaller. Jaha, vad händer imorgon då. Ledig och så, finns alltid att göra. Men jag gör som vanligt. Learning by doing...

Jag måste göra något som har med boxning att göra. Eftersom jag gärna håller mig på rätt sida lagen så blir det inget av att bråka på stan. Jo, jag Måste!

Vissa saker är för mycket för min hjärna att hantera och just nu fattar jag inte alls hur jag skall lösa det. Kommer jag undan detta så är jag oövervinnerlig (nej, jag tror inte det själv, men det är en sak jag säger för att få mig själv att tro det). Min livsfilosofi är nämligen: Det närmsta du kommer att vara oövervinnerlig eller odödlig är att själv tro att du är. Att få andra att gå på det kan vara ett plus i kanten.
Knappast något man lär barn va? haha...

äh, nu kastar vi in handduken och säger Over and Out madre!