söndag 24 februari 2008

Jag e nöjd ändå...

Lite trött idag.. jobbat idag söndag. Iofs inte en superstressig dag, utan mer en "roligt att vara frank och visa det i kassan"-dag...
Tänk vad folk blir förvånade i kassan när man tittar på dem, säger hej.. Allt väl?
Scannar deras varor, påpekar att de valt bra/fina varor och sedan önskar dem en bra dag..
Och när man gör det så blir personen bakom dem i kön också glada och nästan lyckliga att få lite uppmärksamhet =)
Kan förgylla ens dag...

Jag har varit med mamma i fredags.. hon valde att komma till Gbg för att uppleva lite tropiskt regnklimat.. och hon lyckades verkligen tajma in det... Det är ju inte varje dag som det som vattnet inte rymms i hamnen utan får för sig att expandera upp på torra land. Även om det knappast existerade något som heter torra land den dagen.


Efter att ha slagit ihjäl dagen på vandring så träffade vi Morfar, som samtidigt som det rånades bank på wieselgrensplatsen, passade på att titta in i en sådan där konstig affär som säljer stenar med olika innebörd.

Där fick jag veta att min månads-sten är ametist, som kommer från grekiskans oberusad.


Kommentar till att ametist låter som ateist och att det betyder oberusad lämnar jag bara kaxigt ouppmärksammat =).

För att spola fram så var vi hos moster Ida på lördagen och åt lite pizza för att slippa laga något. Gott gott var det. Speciellt pizza-salladen som serverades. Eftersom det är förhållandevis få som äter upp sin sallad så fick jag äta massor.
Äh, det är ju inte det som jag skall berätta.. nåväl, när all sallad var uppäten och burkarna var staplade och jag fick för mig att jag skulle trycka ihop dem.. Mamma sa, på skämt skall påpekas, att jag inte skulle klara av det även om jag ville.. jag låtsades falla i fällan och fick följande kommentarer:
-Eddie (kusin född -91): vad gör han då?
-Ida (moster, och mamma till Eddie): Någon sa att han inte klarar av det, då måste han ju visa att han kan!
-Frank (jag själv, hälften inne i utmaningen, hälften uppslukad av utmaningen): Äh, jag är vuxen nu.

Slänger de staplade pizzasalladsburkarna på bordet med en fejkad "jag bryr mig inte om jag kan eller inte"-ton i rösten.

-Eddie: Fan, nu känner jag att jag måste prova!
-Jag: haha, de e inte bara jag som fungerar på sådant sätt!
-Moster Ida: Ja, men bara en av er är 26 och vuxen och den andra är 16 år ung...

Ja, jag vet inte ens hur jag skall kommentera den händelsen.. men det var ju roligt iaf..
och vad skall man göra, ändra sig... nja... knappast!
Råkar ju vara stolt över mig själv, mitt namn och alla siffrorna i mitt personnummer...

Även om jag aldrig skulle kunna tänka mig ha nummer 82 på ryggen...


Passar sig bara inte...
Now.. time to rest and unuse force! =) haha.. va betyder det...

2 kommentarer:

GIS-mormor sa...

Så du har hellre Eddies födelsår på ryggen än ditt eget. Förresten tryckte du aldrig ihop burkarna :-) Kram!

Frank sa...

Jag har inte Eddies födelseår på ryggen, det är Eddie som har samma födelseår som det står på ryggen. Skillnaden kunde inte vara större!

Burkarna hade jag lätt klarat att trycka ihop, men hey! jag har växt upp =)