gott-i-gott!

Chips är ofta vansinnigt gott. Sällan en påse av det goda får ligga orörd. Visserligen kan jag inte ofta skryta med att ha tryckt i mig en hel 300g påse, visserligen brukar detta tillkortakommande bero mer på överflödet av annat gott än på det faktum att jag inte orkat. Men att just hitta en chipspåse med goda chips i, det är en höjdpunkt. Grillchips var länge favoriten, sedan utbytt mot pepparchips. Nu slipper jag välja, utan får i mig av de båda.. Grill & Pepparchips. Dubbelt så gott? Nja, men 2 tummar upp! Nu är det nog sova snart, trött efter allt flängande..

nej..

Hade det inte varit för att det var mörkt så hade man kunnat säga att jag tittar upp i taket. Men nu ser jag det inte. Varm är jag... Dessutom vansinnig!

la voix

Det var så den hette va? Låten som vann. Vad ska man säga om det då? Förutom att inte varken skratta eller gråta. Jag tycker låten var bra. Till skillnad från tolkningen på förra årets vinnarlåt. Shit vad värdelös. Att dessutom efterträda Maia, och dessförinnan Mr Andersson Wij, är ju som att halta in i simarenan, kräla sig upp på 5an och smidigt som en likstel kamel försöka sig på en volt och landa pladask och till sist drunkna. Nej nej och nej. Så var hon tvungen att vara med, Perelli alltså. Nu kommer ju alla som man inte saknat att vilja uppträda med sin grej nästa år. Bättre om ingen hade fått det, någonsin. Förresten så ska det bli kul att se hur man kan tolka detta årets vinnare... Typ opera.

Med 3dl gräddfil till chipsen känner jag mig en aningen seg. Kan vara så att jag tröstäter? Mitt knä gör sig ständigt påmint. På ett dåligt sätt. Ett par snabba steg och vips. 16de maj, hur fan ska det gå? Åh, jag hade massa att skriva, men inget kommer fram.. Usch..