ingen substans

Sitter och funderar på livets stora såhär på kvällskvisten (kvist stavas ofta qv i efternamn, vilket är noga då kunder uppskattar att få sitt namn stavat rätt och med stor bokstav i böjan) men som vanligt avbryter jag alltid mig själv när jag svävat iväg från ämnet till den grad att jag glömt vad jag en gång tänkte.. knappt jag själv hänger med i resonemanget.

Jag skall på dop imorgon. Dop alltså, hur gör man på ett sådant. Senast jag var på dop var väl i lågstadiet vad jag vet. Mathias, som tyckte att det var viktigt att man inte stavade hans namn med tt utan med just använda th, drog dit mig. Jag tror väl att vi var ute och lekte när han kom på att det nog var någonstans han skulle vara. Mig drog han nog med för att jag var hans lekkamrat för dagen. Det funkade väl så.. eller?

Även om Mathias inte var kund (se resonemang ovan) då han saknade köpkraft som 10åring och jag inte var försäljare eller hade butik att stå i så rättade jag mig efter hans sätt att vilja stava sitt namn.
Visst, jag kan säkert ha hintat om att det då var omöjligt att kalla honom "Matti" när han trilskades så, "Mathi" passade bättre då.. men det skämtet var ju som dömt att dö ut innan de ens lämnat ritbordet..

Jag minns inte vem som döptes, givetvis minns jag var det var, då Svappavaara bara har en kyrka. En liten en som jag firat massor av skolavslutningar i. "Rektorn har nu hållit tal, om moral och ideal", ja, så gick ett litet stycke ur en klassisk avslutningssång. Jag kommer ihåg att jag kollade på rektorn, som det året hette Tore Klippmark (mamma, rätta mig om jag har fel) och undrade om han skulle tycka det var kul att vara omnämd i sången. För det trodde ju iaf jag att han var. Fanns det fler rektorer än en? Nej, som liten kretsar livet om kring en själv.. sin egen person/by/stad/lägenhet/hus osv..

Idag har jag jobbat, har haft en supersöt liten tant som kund.. Chivalristisk som jag är så tänker jag inte ens försöka mig på att gissa hennes ålder. "Vad tänker du?.. om du orkar tänka.. när det är såhär varmt" slängde hon ur sig till sitt sällskap...Hur som helst, en söt tant som med glimten i ögat kommenterade hon livet "hemskt" när hon inte kunde välja färg. Olika färgval måste för övrigt vara den dummaste uppfinning någonsin, folk kan ju inte välja...
Efter att timmarna gått ovanligt sakta där mellan 10-17 (ja, hela dagen) så sprang de förbi i slutet, vips var jag hemma och författade detta..

Funderar om jag inte skall ta årets första dopp (risken är förtfarande liten att det blir årets enda) imorgon. Det beror lite på vädret. Hur kallt det är i vattnet spelar ju mindre roll då det bara är kallt när man är i det. Passar det sig inte så är det bara att sluta..
Precis som med träningen (som jag verkar lagt på is, låter jag verkligen kroppen läka, det trodde jag inte om mig själv) så börjar jag med att handla badbyxor som är fina nog att visa sig i. Eller, jag skall handla badbyxor, punkt.. saknar sådana.. jag vet inte var de är...

Nej, onispirerad.. inlines..
WoooóHOOOOOOOOOOOOOOooooooooooooooooo!!!!!!!!!!!

dag utan mål...

Dags att ta sig ut i världen, eller tja.. jag skall om inte annat börja min dag. När klockan är halv 4 så är det ju verkligen dags, visst? Tror att jag skall ta mig en runda med Inlines på fötterna.
Eftersom jag inte riktigt kan gå utan att få ont under höger fot så är det inte riktigt aktuellt att springa. Men hey! Det är ju 51 veckor kvar tills nästa varv. 1 vecka kvar tills dess att man kan anmäla sig. Tills dess vet jag om jag skall springa, och vilket som är mitt mål för året.

Inline-dags!

***

Vilken dag!! Oj oj oj.. varmt, vindstilla (iaf där jag var).
Åkte upp med mina halvslitna Inlines förbi flunsåsparken och upp till samma ställe som jag hittade när jag första gången var ute och sprang.
*kollar upp när det var*
16/3 var det tydligen...
Jag där och reklekterade lite. Med tanke på att det gått 2 månader sedan jag senast stod där och mindes hur trött jag var senast jag var där. Hur det faktiskt var första gången på 6 år som jag sprang då. Sedan dess har det ju iaf blivit ca 7-8 ggr till med Gbg-varvet som tillfälligt slutmål.

Solen lyste och var faktiskt väl varm ibland.


*Utsikt till vänster och till höger, i mitten ligger en väl långhårig människa...*

Känns som om jag har saker att göra idag med, men att jag inte gör dem. Har förresten blivit bättre på att handla mat, men vad gör det när jag ständigt glömmer att göra något av den. Dags att rensa bort saker som jag missat att lägga i frysen och som fått en annan färg. blä blä!

Tänk om man skulle ta sig ut och springa lite. Det vore skönt tror jag, kanske skall jag handla något att bära vatten i först.. så att jag inte dör, risken finns annars!

*Backaplan here i come!*

Så, back home..
Hittade lite av värde.. bra att kunna ha med sig vattenflaskor på vägen, så nu kan jag det. Obra att dö av törst. Kan ta med mig en flaska på ena armen och 4 runt midjan om jag skulle vilja det. Hur töntigt det nu än må se ut.. :-)

sitter och funderar på om min fot överlever en löparrunda.. eller om jag skall vänta tills det inte gör ont att gå.. hmm.. tja, den som lever får se. Skall oavsett smälta maten en timme till eller så.

Det var allt för idag.. tjao!!

En aning sent..

Jaha.. så, vad att skriva. Det är onsdag kväll, jag väntar på att tvättmaskinen skall vara klar med den bäddmadrass som jag använder som överkast. Ca 40 minuter kvar. I bakgrunden spelas årets CL-final. Manchester-Chelsea... 1-1 och förlängning.

Jaha, vad har hänt sedan förra gången jag skrev då? Hmm, förutom det självklara (21 097,5 meter) Tja... jag vet inte. Jobbat bort det mesta av veckan än så länge, utan att kanske njuta av det överdrivet mycket.

Äh, hur var det att löpa dessa massa metrar då? hmm, ok.

Dagen började som vanligt, vaknade i panik (gör jag alltid när jag inte ställt klockan) och jag började tycka att det var nervöst att vara jag. Efter att ha slöat nog länge för att jag skall vara nöjd så sammanstrålade jag med kusin Jimmie i brunnsparken. Upp med full buss till slottsskogen och så var det påtagligare än någonsin att det var ett år sedan jag puckat nog sagt att jag minnsan skulle springa nästa år. Tiden den går... ja, för de som inte redan visste det.

Ställde för dagen upp i lime/chock-grön löparjacka... varför? Tja, kanske för att synas, kanske för att den var den finaste jag hittade när jag försökte göra mitt varv så enkelt jag kunde (som det går med pengar) när jag handlade på "mässan" i samband med uthämtningen av min nummerlapp.
52324 är det vackra nummret som fick äran att bäras av mig.

Enligt närvarande så började jag prata både mer (är det möjligt) och snabbare (det tror inte ens jag på) precis innan jag skulle ställa mig i startgrupp 16. Hjärnsläpp fick jag dock, trängde mig inte alls, ställde min av någon underlig anledning sist.

SIST!?!?!?! Why! Orutin kanske..

När nu starten gick så var det med raska steg, inte löpsteg, som var stilen för mig och några andra längst bak. Försökte väl att släppa iväg fotfolket framför mig så långt jag kunde innan jag började min löpning förbi sensorn som läser av det chip man har runt fotleden.

Första kilometern var det mer Göteborgs-slalomlöpning än Gbg-varvet. Foll precis överallt, så jag trängde mig förbi hela floksamlingar (i tron om att det skulle tunnas ut eftersom) med en snabb öppning.

Fick veta vilken tid mina motståndare hade på milen precis innan start. Så jag tänkte som jag alltid tänkt.. Det blir 100% från början Frank!

Kilometer 2-3-4-5-6.. Älvsborgsbron, med vacker utsikt, dels älngs älven. Dels för att man såg hur folkmyllret slingrade sig heeeela vägen runt Göteborg. Sjukt igentligen!
Nerförsbacke längs andra halvan av Älvsborgsbron.. sköönt!
Kilometer 7-8-9-Kisspaus innan den värsta bebyggelsen - 10..halvvägs!

Dagen innan, när jag var på mässan så såg jag att man kunde handla bra energitillskott som skulle tas innan, under och efter loppet (efter loppet menar jag själv på att man skall övergöda sin kropp med vila, inget annat). Nåväl. Efter halva loppet skulle man tydligen dricka någon sorts tillskott ur en liten röd flaska. (Detta hade även jag lurats till att göra om jag bara haft cash, de tog ej kort). Detta hade väldigt många tagit fäste på. Dessa små röda flaskor låg utspridda överallt mellan kilometer 10-11.. En trött jag fick sig ett gott skratt!
Själv klarade jag mig bra (nåja) utan detta tillskott.. sportdryck räckte gott..

Det var nu det började gå tungt, det var nu som benen inte kunde leverera nog för att lungorna skulle börja klaga. Det var nu som jag faktiskt saknade att veta var jag var. Kan inget om den delen av varvet.
Med jämna mellanrum dök kilometerskyltarna upp. Gissningsvis varje kilometer .. haha..
Kilometern, som visserligen kändes ganska lång, mellan kilometer 10 och 11 försvann, och plötsligt står det 12 på den stora vita skylten. Underbart!

Visste att kilometer 14 passerades på Göta Älvbron. Kul av två anledningar. Dels för att jag nu hade ganska så bra koll på var jag var och hur varvet fortsatte. Dels för att jag firade "sprungit längre sträcka än någonsin innan" när jag passerade 14-skylten.

Vingummi fick jag av en snäll åskådare, upp längs avenyn, ner igen med blött hår. Upp valand, längs alén. Springa springa.. 16-17-18-19.. slottsskogen, det var nu det jobbiga började. Löpning med stelopererade vader skulle jag tränat innan. Gångbron över vägen, precis innan km 20. Hemskt, ett par gångsteg. Knäckt över det faktum att göteborgsvarvet (precis som alla andra halvmaror) är 2,1... komma 1!! Minns knappt sista kilometern, och när jag gick i mål var det ungefär som om kroppen slutat svara på hjärnans impulser. Helt slut.. men hey, är jag förvånad.

Det enda som gör mig nöjd (förrutom att vinna eller få en läskigt bra tid, vilket 1.49.40 Inte är) är när jag är så trött att jag inte kan tänka eller gå normalt. När rörelser som annars är reflexmässiga tar sekundrar att få fram. När det är svårt att gå rakt har man iaf kommit en bit påvägen.

Banan i en tugga, KexChoklad i en halv. Kaffet var varmt, så det tog iaf ett par sekunder. Staplandes mot den plats där jag senast såg mina medkombatander och släktingar. Sedan dess har det gått lite mer än 4 dagar. Kroppen har läkt en aning. Kramper i ena vaden har tvungat mig att gå på ett underligt sätt, vilket gjort att jag fått kramp i foten. Ekorrhjul?

Nu var det massa massa text, i underlig styckesindelning. Internet verkar inte heller funka just nu, så det blir till att markera allt, ctrl-c, ctrl-v.
Manchester vann CL-finalen efter straffar och tvätten är tvättad och väntar nog på mig i torktumlaren.

Skrattar åt migsjälv... varje 5kilometer när chippet lästes av så taggade jag nog till lite extra, spurtade sista biten och sträckte upp ett elakt långfinger till den pipande maskinen... respekt för avstånd någon? :-)

4.23.12, tiden som gav en plats 24713 bland de manliga startande. Roligt, underligt att den som hade placering 24710 sprang på ca 3.30 något..

Äh, jag kan ändå inte skriva idag, bädda om istället. Täcken och påslakan.. Svart och vitt blir det..
God Natt..!

Fy på mig..

Nu var det bra länge sedan jag skrev något.. illa..
Jag kan inte svara på varför heller..

Sitter lite nyvaken framför datorn, väntar på att klockan skall gå,
samtidigt som jag skall hinna äta och duscha.
Idag är det 17maj vilket innebär att det förrutom att det är Norges nationaldag även är den dagen som jag skall slå personligt rekord i sprungen distans. 2,1 mil är den sträcka som mina ben skall förflytta mig idag.
Jag är lite nervös. Dels för hur det skall gå och också för hur kroppen kommer att ta det. Jag har nämnlgen ingen större lust att springa de sista 1,5 milen med kramp någonstans. Jag tror nämnligen att det krävs en hel del för att jag nu skall bryta.

Känner migsjälv..

Igår förlorade Sverige i hockey, mot Kanada.. någonstans känns det lite som att förlora mot Norige i skidor.. sämsta tänkbara med andra ord.
Alla sporter har en motståndare som är värst att förlora mot.. gäller att vinna

*någonstans i världen tränar någon, och när du och han möts, då kommer han att vinna*

Jag skriver mer en annan gång gissar jag.. typ ikväll eller imorgon.. önska mig lycka till... :-)